Vi hade middag med några vänner i går så jag såg inte schlagern annat än Dolph Lundgrens Robocop-dans- och karateuppvisning med inslängd sång (i och för sig misstänker jag att det var gårdagskvällens höjdpunkt men jag kan ha fel) fast när jag läser Melodifestivalbloggen känns det som om jag varit med ändå.
Bra jobbat Isidor och Pia!
Arkiverat i:Musik, TV/Film , Melodifestivalen 2010
Inspirerad av Saring som håller på med Cambridge och någon av kommentarerna på detta inlägg har jag nu börjat fundera på iTrim.
Men jag som älskar mat och vin – kommer jag att klara en period av späkning?
Jag känner mig själv bra. Vet att jag lätt tappar sugen om jag inte ser resultat rätt omgående. Dieter som kräver att jag lagar mycket mat går faktiskt bort – jag vet att det låter som en ursäkt men jag hinner fanken inte med. Jag går hemifrån kl 6 och ska jag hinna göra i ordning en frukost – även en som jag ska ha med mig – behöver jag gå upp redan vid fem eller kanske till och med tidigare. Det orkar jag inte! Kommer hem gör jag vid 17 en bra dag, annars är 18 vanligare. Då har jag tre-fyra timmar på mig att fixa lunch, mellanmål och äta middag innan det är dags att lägga sig. Jag skulle inte hinna med något annat!
Därför har jag börjat fundera på itrim där första fasen ju faktiskt handlar om måltidsersättningar det vill säga typ soppor. Det låter ju helt fantastiskt! För jag brukar faktiskt inte ens få i mig frukosten men på det här viset borde det ju gå. Samtidigt som jag går ner i vikt och sen motionerar ordentligt.
Jag är bara lite orolig för kostnaden, det kan bli dyrt. Men å andra sidan är det här en långtidsinvestering i mig själv, så det borde vara värt det.
Enda stora nackdelen som jag ser just nu är att Kärleken kommer skratta ihjäl sig åt mig. Soppor minsann! Och det kommer kanske inte riktigt bli lika kul att sitta vid matbordet och slurpa i sig en soppa när de andra äter god och onyttig mat. Men om jag blir slank och snygg så kanske det är värt det!
Arkiverat i:Livet , itrim, viktblogg, viktminskning
Jag blev sjuk i går. Förmodligen kände jag av sjukan redan i söndags för jag var komatrött hela dagen men jag fick för mig att det berodde på att jag proppat i mig allergimedicin på lördagkvällen.
I går, när jag stängde ytterdörren till vår lägenhet bakom mig, sköljde en våg av illamående över mig. Det var inget bra tecken – men jag fick för mig att det berodde på att jag sovit dåligt under natten – är jag väldigt trött kan jag bli illamående. Så jag körde till jobbet och kände att saker och ting kanske inte riktigt var som de skulle (vilken otrolig tur att jag hade bilen med mig, ni kan bara tänka er att sitta på pendeln och må illa. Hu). Väl framme på jobbet – mja. Insåg jag att jag inte mådde jättebra men eftersom jag får sympatikräksjukesymtom varje gång jag hör talas om kräksjukan fick jag för mig att det här var en fördröjd reaktion på att en av mina medarbetare varit hemma i fredags. Sen kräktes jag nästan på väg till toa och då insåg jag att det var dags att åka hem.
Det var faktiskt rent fruktansvärt. Jag brukar inte tro att jag ska dö när jag är sjuk men i går var jag så dålig att jag bara tog det för ett faktum. Låg i sängen med nattlinne och kofta på och skakade av frossa. Hade ont i hela kroppen, huvudvärk och så kräkandet. Blä.
I dag verkar kräkningarna ha slutat och jag mår inte lika illa, även om jag fortfarande har otroligt ont i magen. Jag har fått i mig lite mat och lite te och orkar sitta upp en liten stund vilket bara det är en seger. Nu väntar en seg dag hemma och ännu en i morgon – man är ju smittsam i två dagar efteråt. Men det är bara att bita ihop, läsa en bok eller två och se till att vara ordentligt utvilad. Jag vill INTE ge någon annan det här helvetet.
Arkiverat i:Livet , kräksjuka
Jag har äntligen skaffat mig en iPhone. Har längtat efter en i typ tre år.
Favvoappen just nu är arlakökets kokbok. Enkelt uppdelat med fredagsfavoriter och annat. Lätt att markera favoriter.
I kväll blir det fläskfilé i ost- och senapssås (med lite vin) och ris. Till förrätt en toast med chèvre, honung och lite valnötter (förrätten har jag visserligen hittat på själv). Till förrätten en sauvignong blanc. Till fläskfilén en bourgogne.
Jag tror det blir en lyckad fredagkväll.
Thanks apple!
Arkiverat i:Livet , arlakökets kokbok, iphone, matlagning, recept
Tack alla för era tips!
Jag har som sagt testat GI-dieter och South Beach och allt det där och när jag gjorde South Beach för typ fem-sex år sedan så gick jag också ner 9 kilo, vilket var precis vad jag ville. MEN – det krävs att man har partnern med sig och dessutom gott om tid att fixa maten. Är man helt själv i det hela blir det faktiskt svårt – i alla fall för mig.
Jag behöver peppas av andra människor och då känns det som att någon form av organiserad viktnedgång, med möten och så, kan vara bra. Jag har en kollega på jobbet som kör VV och känns som om hon faktiskt kan tänkas vara den som peppar på i min vardag. Och så kan jag gå på veckomöten och väga in mig och peppas där.
Jag testade ju viktklubben.se men det gick ju åt helvete. Jag blev irriterad för jag hann aldrig skriva in maten jag åt och måste dessutom leta upp ingredienser och hålla på och segt som fanken var det.
Nu tror jag att jag ska testa VV och ge det en chans. Jag vill gå ner 10-15 kilo till sommaren och vara snygg och slank lagom till min semester. Jag tror att det är ett rimligt mål.
Arkiverat i:Livet , viktblogg, viktnedgång
Jag har insett att jag inte är bra på att hålla i en diet själv. Dessutom fixar jag inte riktigt att hårdbanta i faser och sen fasa in vanlig mat. Och jag behöver pepp! Mer än här, för ibland räcker det inte med en vänlig kommentar eller två.
Och jag VILL gå ner i vikt. Eller åtminstone bli smalare än jag är nu, trivs inte med dubbelhaken och de extra kärlekshantagen jag har. Vill komma in i snygga kläder igen och kunna klä mig som jag vill.
Så jag funderar på Viktväktarna. Någon som har tips, tankar, andra idéer?
Arkiverat i:Livet , viktblogg, viktminskning, viktväktarna
Jag har ett par fantastiska Clarks-kängor.
Nej vänta, vi säger så här, jag har ett par Clarks-kängor.
De är ludna inuti och så varma att jag i det här vädret (-5 grader) blir lite smått svettig om fötterna. Även utomhus.
Dessutom har de så kasst grepp att jag måste gå hemifrån fem minuter tidigare än vanligt på morgnarna eftersom jag kanar från höger till vänster i stället för att gå rakt fram. Min 6-minuterspromenad tar plötsligt minst tio.
Så har det varit lite mildare de senaste dagarna och i dag vågade jag mig på mina andra Clarks-kängor (man skulle kunna tro att jag bara köper brittiska skor men så är det faktiskt inte, jag äger bara två par), som inte egentligen är fodrade men har ett sjujäkla grepp. Tänkte att jag skulle slippa bli svettig om fötterna och förvägra resten av yrvakna Stockholm min något konstiga bambilook på Swedenborgsgatan klockan 6 på morgonen.
Och det gick bra, jag kom till Stockholm Södra 6.06 i morse, i god tid till mitt tåg som går 6.15.
Men på vägen hem – shit. Dels har jag sovit kasst i natt och då blir man lite frusen av ren sömnbrist. Dels har jag ett rum som är som ett kylskåp så jag var redan kall när jag gick från jobbet. Sen hade det hänt något med underlaget. Det hade frusit på ännu mer eller nåt så jag nästanramlade tre gånger på min väldigt korta promenad från jobbet till stationen. Pendeltåget var inte uppvärmt kändes det som så meddetsamma jag kom hem gjorde jag i ordning ett hett bad och sjönk ner i det en halvtimme för att tina mina stackars fötter och fingrar.
Summa summarum: Frysa ihjäl sig samtidigt som man kanar omkring eller vara varm och gosig och kana omkring?
I morgon åker fluffkängorna på igen.
Jag gör inte om det här. Ever. Fotsvett or no fotsvett.
Arkiverat i:Livet , isgata, kyla
I natt somnade jag först vid midnatt och i morse vaknade jag av mig själv 04.38. En knapp halvtimme till väckningsdags och helt omöjligt att somna om. Så klart.
Natten till i går sov jag väl lite fler timmar men that’s it.
Och så har det varit hela veckan.
Om inte jag går och lägger mig kl 21 i kväll kommer jag att vara död i morgon. Helt jäkla stendöd.
Arkiverat i:Livet , sömn, sömnbrist
Senaste kommentarer