Tinselflickans arkiv

Sorgchock

Låg och snackade menselände med Kärleken i natt precis innan vi skulle somna. Jag tyckte vi skulle byta så männen fick allt elände (mens, barnafödande, kissa sittande) och vi kvinnor godbitarna (kunna kissa stående).

Och så sa han att det där med barnafödande inte var nåt elände. Utan det måste vara en fantastisk känsla, att kunna ge liv. Och så vidare. Och så vidare.

Varpå jag bara dog. Av sorg.

För jag kan ju inte det. Ge liv.

Och så är jag så idiotisk att jag inte kan visa hur ledsen jag blir utan jag bara snörpte ihop munnen och blinkade bort tårarna och lät dem sedan strömma när han hade släckt ljuset.

I tystnad.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

Barnmorskorna

Jag har läst så många artiklar om det här nya tv-programmet att jag vill kräkas. Om tårar och glädje och skratt och så vidare.

Och jag kan bara inte förmå mig själv att titta på det.

Sorgen sitter kvar i ryggmärgen. Kommer nog aldrig bli av med den. Jag kan glädjas åt mina vänner, vare sig de varit barnlösa eller ej, när de får barn. Men att titta på förlossning efter förlossning och frossa i bäbislycka – nej. Det går fortfarande inte.

Postat i:Barnlöshet, TV/Film

Utmanad!

För fem år sedan hade jag varit gift i ett halvår och hade redan börjat tvivla på om jag skulle klara livet som bonusmamma utan ett ”eget” barn. Minns en kväll då jag låg i sängen och grät, med maken bredvid mig, och sa att jag nog inte skulle klara det i längden.

För tio år sedan hade jag gått ett år på journalistutbildingen, avverkat två (!) killar i klassen och visste med all säkerhet att det var det här jag ville syssla med i mitt arbetsliv. Jag har bara vacklat en gång sedan dess, då jag började på lärarhögskolan – men hoppade av efter en termin.

För femton år sedan var jag 18 år och det enda jag ville var att åka till USA för att läsa en journalistutbildning i Washington DC. Min dåvarande pojkvän stöttade mig i det och till slut fick jag med mina föräldrar på banan också. I övrigt var killen ett svin som ägnade sig åt psykisk misshandel, han var sjukligt svartsjuk samtidigt som han försökte övertyga mig om att ingen annan ville ha mig för jag var så tjock (jag vägde 58 kilo och är 173 lång).

För tjugo år sedan flyttade vi från vårt hyrda hus i Ramlösa Brunnspark till ett radhus inte så långt därifrån. Då hade familjen bott i Sverige i lite över ett halvår och jag började prata svenska med min pappa för första gången. Innan dess pratade vi bara engelska hemma.

Ledsen men jag vet inte vem jag ska utmana – den som känner sig manad kanske? Till exempel Umeboshi… 🙂

Postat i:Utmaningar

Regular

Det är bara att konstatera att min kropp numera är ett under av regelbundenhet. Har en cykel på 31 dagar punkt.

Inte 32, inte 35, inte 28.

Skönt.

Men samtidigt blev jag faktiskt lite besviken den här gången – som alla andra. Även om jag har ställt in mig på att bli gammal utan egna barn så sitter minnet av mensen som ett hån i ryggmärgen. Jag tror aldrig jag blir kvitt den.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Besökare

  • 142,648 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt