Tinselflickans arkiv

Minnesanteckning

Jag börjar testa med ägglossningsstickor tisdag 8 maj.

Shit – det är ju nästa vecka.

Postat i:FET och IVF,

Sen… Eller nu? Eller när…

Piri har skrivit ett tänkvärt inlägg om adoption och hur många som har svårt att få barn väntar med att ens tänka på adoption tills alla andra möjligheter är utforskade. Vilket kan ju innebära problem i längden. Man kanske blir för gammal för att få en liten bäbis (om det nu är det man vill) eller att tiden springer ifrån en på annat sätt.

Hon har ju helt rätt, egentligen. Jag vidhåller fortfarande att jag anser att man när man genomgår en infertilitetsutredning bör få träffa en kurator men det är nog idé att redan där börja introducera tanken på adoption som möjligt alternativ.

För om jag ser till mig själv och min situation är det så att jag från början var himla inriktad på att det var en graviditet jag var ute efter. Det längtades plus hit och dit och när det inte fungerade i sänghalmen kändes ju ivf som ett ”nära” alternativ för att åstadkomma det hett efterlängtade plusset.

Fast för sisådär ett år sen eller två började jag läsa på ganska mycket om adoption. Just för att jag då insåg att ivf kanske inte var räddaren i nöden och jag ville utreda exakt vilka valmöjligheter vi hade. Samtidigt började tankarna mala. Ju mer jag läste på om adoption desto mer kände jag att jag inte ville gå igenom den här vänteprocessen en gång till. Trots att man i princip är garanterad ett barn.

Jag och maken har snackat om adoption men inte riktigt kommit fram till något. Vi har snackat hit och dit om olika länder och kommit fram till att vi inte riktigt tycker lika. Fast det går ju alltid att kompromissa och känna sig fram. Men jag känner starkare och starkare att när vi är klara med ivf – vare sig det blir bäbis eller inte – kommer vi inte att gå vidare med att adoptera. Fast jag har lovat mig själv att innan vi sätter punkt helt kommer vi att gå på en av FFIAs eller någon annan organisations infoträffar bara för att kolla läget och bli säkra på att vi inte fattar fel beslut.

Grejen är att jag vet inte om jag hade känt så här om vi redan från dag ett hade sett adoption som en möjlig lösning.

Sen kan man ju alltid ändra sig.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Smärtlindring

I onsdags när jag fick mens hade jag ont i magen. Nåltanten är inte så förtjust i vanliga smärtstillande tabletter och förra gången jag var där (eller om det var förrförra, jag minns inte riktigt) berättade hon hur jag skulle göra för att lindra smärtan.

Man ska koka upp vatten och hälla i en matsked arnicaolja. En yllehalsduk som ser ut på ett visst sätt och har en viss täthet (inga stora öglor här inte) ska läggas i det varma vattnet, sen virar man den runt midjan. Yllehalsduken ska ligga intill huden.

Jag kan bara se mig själv sitta med en drypande blöt yllehalsduk runt midjan och dofta arnica på jobbet…

Needless to say så tog jag ingen värktablett heller. Så farligt var det inte.

Men jag undrar lite över praktikaliteten över vissa av hennes råd.

Postat i:Barnlöshet,

Fler fördelar

I går när jag satt hos nåltanten och berättade hur jag mått sedan sist vi sågs berättade jag om att mensen hade kommit och så analyserade vi hela förloppet.

Det är en väldigt skön känsla att sitta hos någon som intresserar sig så djupt för exakt hur man mår.

Men nu var det inte det jag skulle säga.

Utan att i den här analysen insåg jag plötsligt en sak. Jag hade inte haft ett dugg mensvärk innan mensen kom. Jag brukar ju få kramper en vecka innan och sen krampar det av och till fram tills dess att mensen dyker upp.

När jag berättade detta sken nåltanten upp och var jättelycklig. Även att mensens karaktär ändrats var positivt.

Det borgar gott för frysförsöket.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF, , ,

Murphy’s law

Hoppet är borta sedan i morse.

Jag känner mig inte ett dugg nedslagen, kanske bara lite dum som hoppas så mycket att jag lurar mig själv.

Men nu är vi verkligen igång igen. Vi gör ett återförande av ett fryst embryo om cirka tre veckor. Enda problemet är också det som jag är glad för. Sedan jag började med akupunkturen har min menscykel stabiliserat sig och ändrat karaktär. Prick på dag 34 börjar jag blöda.

Vilket skulle innebära att om jag får ägglossning 15 dagar innan mensstart (de flesta har 14 dagar men jag har räknat på mina senaste ivf:er och då är det 15 som gäller) och är regelbunden den här cykeln missar jag antagligen att göra FET. För då är det konferens och jag kan inte missa en till. Det går bara inte.

Grr.

Bara vi hinner innan sommarstängningen.

Postat i:FET och IVF, ,

Nålondska

Sedan jag började med akupunkturen och såg akutantens förhoppningar har jag också börjat hoppas mera. På att vi skulle kunna lyckas själva alltså.

Även om jag tidigare månader varit lite hoppfull har ändå verkligheten funnits där. Jag har vetat att chansen att vi blir gravida på egen hand är rätt liten.

Men sedan jag började få nålar instuckna i kroppen och efter semestern har mina förhoppningar flugit i taket. Det är som om jag gjort en ivf. Veckorna före mens är nästan lika jobbiga som en ruvning.

Vilket på ett sätt är bra för det betyder att jag inte tappat hoppet.

På ett annat sätt är det skit för jag orkar fan inte med mig själv. Jag orkar inte med att hoppas och hoppas och hoppas och sen bli ledsen när det inte är som jag tror. Fast det är klart, det skulle ju kunna vara så att akupunkturen har hjälpt…

Suck. Jaja, i morgon börjar jag i alla fall hoppas på riktigt. Om inte menseländet dyker upp, såklart.

Postat i:Barnlöshet, ,

Trött på mig själv

Kan någon slå mig i huvudet och väcka mig när jag fått mens?

Snälla?

Jag orkar inte med mig själv och mina idiotförhoppningar.

Postat i:FET och IVF,

Suck – same same again

Jag väntar mensen på onsdag. I den här cykeln ska vi dessutom göra FET.

Så det är med något blandade känslor att jag konstaterar att jag

1. Mår illa som bara den.

2. Har ömma bröst

Och inser att jag återigen har gått på de här jäkla förväntningarna att jag skulle lyckats bli gravid den här gången. Samtidigt som jag är lite orolig för att mensen ska komma på onsdag för då blir FET antagligen inte av med tanke på den där konferensen som jag absolut inte kan missa.

Jaja. Nu har jag ju vant mig vid att hoppas på det omöjliga och bli ledsen fastän jag egentligen vet att det inte är så. Så det är väl bara att rida ut stormen.

Postat i:FET och IVF,

Raring!

I går när min man pussade mig och klappade mig på magen (vilket han gör ganska ofta) sa han plötsligt:

En dag när jag klappar dig här kommer det att finnas en bäbis i magen.

Det var fint sagt.

Sen höll han om mig när tårarna kom.

Postat i:Barnlöshet

FYI

Så ömmar brösten fortfarande. Men som tur är har de slutat växa (!).

Postat i:FET och IVF,

Tongue in cheek

Ibland kommer de. De där inläggen från folk som tar sig en snabb titt på bloggen, får en uppfattning om vad det handlar om – och sen lämnar en kommentar. För att visa sitt deltagande. I all välmening.

Problemet är att det är de kommentarerna som gör mest ont. För det är oftast de som skriver något om att adoptera och sen få ”egna” barn eller att de har hört talas om en kompis som gjorde sjuhundra ivf:er och sen gav upp och sen blev gravida eller liknande.

Och så blir det storm kring det hela och tittar de tillbaka för att se vad de fick för svar blir det alldeles alldeles fel för jag och alla andra blir så heligt förbannade på deras okunskap att det blir ett ramaskri och de blir bortskrämda.

Och det är ju egentligen jättedumt.

För det är alla de som skriver såna saker som borde få hänga kvar och lära sig om sorgen och eländet och misären och hoppet och blodet och tårarna och allt annat elände… Och hoppfullheten. Och hopplösheten.

Postat i:Barnlöshet,

Kevlarsjäl

I dag har jag hållit i en elvaveckors bäbis. Han var jättesöt och luktade jättegott. Och det kändes inte ett dugg jobbigt.

Kanske lite för att hans mamma också genomgått det här med ivf.

Kanske inte.

Postat i:Barnlöshet

Äggledarröntgen

Har en kompis som ska göra äggledarröntgen i eftermiddag.

Nu är det typ 2,5 år sedan jag gjorde mitt. Men jag minns så väl hur det kändes. Jag var livrädd. Livrädd för vad som skulle hända, hur ont det skulle göra och framför allt vad det skulle innebära.

Då kände jag ingen som hade gjort äggledarröntgen utan jag litade på alla ”experter” på familjeliv som sa att det skulle göra skitont.

Det gjorde inte ett dugg ont. Samtidigt hade jag med mig min älskling som handhållare. Det var första gången han var med på en vaginal undersökning och även om han tyckte det var konstigt att någon annan rotade i mig ”därnere” förstärkte det känslan av att vi gjorde det där tillsammans.

Jag blev helt knäckt efter undersökningen för de trodde det var stopp (det var det inte) och jag såg framför mig hur vår enda chans att få barn var genom ivf. Blev otroligt lättad när det visade sig att det inte var stopp men i dag ångrar jag nästan min glädje. Det hade varit betydligt lättare att genomgå varje månad utan att tro att jag är gravid i princip alla dagar utom de dagar jag har mens (och ibland de dagar också).

Stumpan – jag tänker på dig. Och håller tummarna hårt hårt hårt. Att det ska se bra ut.

Postat i:Barnlöshet,

Seghet

Det bästa med att göra frysförsök i en naturlig menscykel är att man väntar och väntar och väntar och sen är det klart.

Inga jobbiga hormoner, inga jobbiga sprutor, inga tabletter. Bara ägglossningsstickor och ett besök i gynstolen. Två veckor senare vet man om det har funkat.

Det är riktigt skönt. När man väl närmar sig.

Just nu känns det som om vecka 19 eller 20 är evigheter bort.

Postat i:FET och IVF, ,

Det borde vara förbjudet…

Att luras som min kropp gör.

Det borde vara lag på att våra kroppar beter sig exakt likadant varje månad fram tills dess att vi blir gravida.

Livet hade varit bra mycket lättare då.

Nu blev jag inte sådär tokledsen i går eftersom jag ändå var rätt säker på att jag inte är gravid men samtidigt fanns det ett litet frö till hopp som jag gärna ville kväsa.

Fast nu börjar ju eländet om igen. Jag väntar nästa mens om en dryg vecka. Tecknen har redan börjat komma. Så det gäller att jag inte får för mig något konstigt den här cykeln också.

Men ni som känner mig – och jag som känner mig själv – vet ganska säkert att jag vid den här tiden nästa vecka kommer åtminstone att tro att det kanske finns en chans att jag möjligtvis skulle kunna vara gravid…

Postat i:FET och IVF,

Negativt, så klart – Uppdaterad

Alltså jag försökte skriva det här inlägget på opera i min mobil i går men jag fattade inte riktigt vilket fält som var textfältet, där jag skulle skriva själva inlägget. Jag skrapade ihop några fina rader men jag vet verkligen inte var de tog vägen.

Så nu lägger jag till dem i efterhand. Ungefär så här skrev jag:

För övrigt kan jag berätta att Clearblues digitala texter numera visar ett stort fett minus i stället för inte gravid – jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt.

Jag har inte så mycket mer att säga.

Förutom att jag undrar hur länge det ska dröja innan mina ömma bröst sprängs.

Postat i:FET och IVF

Testyra

Vetifan om jag inte ska testa för säkerhets skull.

Drabbades av hungerattack kl 11. Trots frukost kl 7.

Fast å andra sidan brukar det ju vara så innan mens. Problemet är att nu är det ganska långt innan mens. Så jag hoppas. Lite. Fast jag tror inte.

Jag hade ju niagarafallsmens för inte så länge sen…

Postat i:FET och IVF,

Kvinnokroppens mysterier

Jag har hållit på med det här med barnlöshet och att känna efter ganska länge. Man kan nästan säga att jag är expert på min kropp.

Men bara nästan.

För jag blir fanimej fortfarande förvånad ibland.

Den här menscykeln har jag haft ömma bröst från dag ett. De har blivit ömmare för var dag som gått. Vilket givetvis föranledde mig att tro att jag på något sätt blivit gravid. Trots en väldigt uppenbar mens.

Nu är det minst två veckor kvar till nästa. Och jag bara undrar – var ska det sluta?

Aj.

Postat i:FET och IVF,

Ojdå

Har blivit veckans bloggarebarnfeber.

Shit vilken stor bild!

Läs gärna.

Postat i:Barnlöshet

Sökvägar

Allt oftare i statistiken över dem som hittar till min blogg ser jag att det är folk som söker på barnlöshet eller negativt gravtest eller ivf-blödning eller liknande.

Och jag blir så ledsen över alla dessa förhoppningar och önskningar som verkar gå om intet.

För mig kom det inte som en total överraskning att jag skulle ha svårt att få barn men det var ändå knäckande och inget jag var direkt förberedd på. Nu menar jag inte att man i skolan ska dra ner folks förväntningar eller måla upp katastrofscenarior med ivf som enda utväg men nog kunde man väl tycka att de någonstans kunde ta upp att det inte är så enkelt som att sex = gravid?

Och så vill jag säga till alla er som hittat hit genom att söka på någon av ovanstående att det faktiskt finns hopp – trots att jag inte verkar leverera något. För nästan alla jag känner som gjort ivf har faktiskt blivit gravida.

Det ska också jag försöka hitta tröst i.

Postat i:Barnlöshet

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt