Tinselflickans arkiv

Sorgchock

Låg och snackade menselände med Kärleken i natt precis innan vi skulle somna. Jag tyckte vi skulle byta så männen fick allt elände (mens, barnafödande, kissa sittande) och vi kvinnor godbitarna (kunna kissa stående).

Och så sa han att det där med barnafödande inte var nåt elände. Utan det måste vara en fantastisk känsla, att kunna ge liv. Och så vidare. Och så vidare.

Varpå jag bara dog. Av sorg.

För jag kan ju inte det. Ge liv.

Och så är jag så idiotisk att jag inte kan visa hur ledsen jag blir utan jag bara snörpte ihop munnen och blinkade bort tårarna och lät dem sedan strömma när han hade släckt ljuset.

I tystnad.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

No Responses Yet

  1. Monika skriver:

    Jag tror det ör viktigt att ni pratar om det redan nu på ett tidigt stadium. Annars är det ju risk att det växer sig till ett riktigt monster mellan er, ett som ligger och lurpassar för att gå till anfall när du minst anar det.

  2. tudorienne skriver:

    Shit. Svårt att hitta nåt bra att säga, jag skickar en *kram*.

  3. Isidor skriver:

    Det var nog synd. Det är svårt att stötta en ledsen om man inte vet att hon behöver det. Och han vill säkert gärna stötta dig.

    Fast det är ju rätt svårt att be om…

  4. Lena skriver:

    Åhh det låter som mig, vänder mig ibland om och gråter, och han vet ingenting. Varför gör man så? Det känns ju faktiskt bättre att få krypa in i hans famn och berätta varför man blir ledsen.
    Kram

  5. Dina skriver:

    Kraaaam till dig

    Jag tror som Isidor att han nog vill stötta dig om du är ledsen så prova med att ‘gråta lite högre’ nästa gång. Så han vet. Han vill antagligen inte heller säga något ‘fel’ för att såra dig och då måste han ju veta vad ‘fel’ är…

    En kraaaaam till

  6. Sommartjejen skriver:

    Men Tinsel!
    Varför berättar du inte för din sambo.
    Det är något som du måste kunna dela med mannen du älskar så han kan stötta dig, jätteviktigt!
    Nu berättar du för honom idag hur ledsen du är över att inte ha kunnat få några biologiska barn.
    *kramar om*

  7. Anna skriver:

    Käraste vän, KRAM.
    Fan att livet ska vara så, fan fan fan för all jävla barnlöshet.

    Och, som sagt, Luleå är inte så himla långt bort.

  8. tinselflickan skriver:

    Men han vet om att jag sörjer barnlösheten. Jag tror bara att han inte tänkte. Han har inte delat den sorgen med mig.

    Och det är klart att jag borde berättat för honom att jag blev ledsen men jag känner mig lite fånig ibland när det gäller det här.

  9. Ullah skriver:

    Ni kommer att få fler chanser att prata om det.

  10. Umeboshi skriver:

    Att sörja ett önskat barn är aldrig fånigt, glöm inte bort det!

    Att du inte slog honom i skallen med sängkudden efter kommentaren kan kanske gå under kategorin ”fånigt” 😉

  11. Saring skriver:

    Men finaste du.. Så där kan du ju inte ha det.. Ensamgråt i dubbelsäng. Nej. Inte.

    Kram

  12. Annika skriver:

    Åh, eländes elände. Både sorgchocken och att gråta i ensamhet.

    Min J vill inte ha fler barn, vilket ju är skönt att veta eftersom jag inte kan blir med barn igen. Men en dag när vi hade bott ihop ett kort tag slängde han bara ur sig att om jag hade velat ha fler barn så hade han nog kunnat bli övertalad. Det var menat som en romantisk gest, en jag-gör-allt-för-dig, men istället bara dog jag inombords. Och grät i min ensamhet.

    Långt senare tog jag upp det med honom. Då hade han glömt att han sagt så, och bad jättemycket om ursäkt för det var inte alls menat som nån slags önskan från hans sida och han hade inte tänkt på att jag kunde bli ledsen. Och han vill fortfarande inte ha fler barn. Inte med mig, inte med någon annan.

    Fast gråter lite för mig själv gör jag ändå ibland, fast alltmer sällan. Det ÄR en sorg att inte själv fått välja barnlösheten (och jag vill hävda att även som ofrivillig enbarnsförälder istället för flerbarnsmamma är man fortfarande delvis barnlös). Men man måste få prata om den. Speciellt med den man älskar.

    Även om han inte delade ivf-perioden med dig så delar han, de facto, din barnlöshet med dig. Ni bor ju ihop, hur skulle ni inte kunna dela den? Du är ju delaktig i hans obarnlöshet.

    *stooooor kram*

    PS. Gissa vad? Igår såg jag olivmortadella på Ica Maxi i Nacka. Två olika sorters! :o)

  13. Tisalen skriver:

    Inte göra så…inte vara smygledsen över ngt som berör så mycket. Jag tror som du att han inte menade ngt illa men att han inte tänkte….

    Kram

  14. Pia skriver:

    Nej men vad hemskt det låter. Att gråta ensam och känna dig fånig i din sorg. Din sorg är allt annat än fånig och faktiskt, även om det hänt mycket i ditt liv det senaste året så har inte särskilt lång tid gått sedan du var mitt uppe i att göra IVF med din förre man med hoppet om att bli gravid i topp, så sorgen att det kanske inte blir något är ju också ganska färsk.

    Din älskling är ju världens bästa för dig men han har ju inte varit med på din barnlöshetsresa och även om han vet att du sörjer så kanske han inte riktigt har fattat hur känslig frågan är, att även om livet självklart är fyllt av mening utan barn så finns sorgen över vad som kanske inte blir där parallellt. Sen vet inte jag, men är det också inte lätt att ibland förminska och glossa över lite lätt när man pratar om något svårt, även om man i sig säger själva orden att man är ledsen över något och då kanske inte alltid den som lyssnar fattar hur svårt det verkligen är.

    Jag tror inte det är bra i längden om du känner att du behöver förminska eller mörka din sorg för din man. Han kanske inte har delat hela din barnlöshetsresa men det innebär ju inte att han kan finnas för dig när du blir ledsen över vad du gått igenom. Men då måste han ju också få en chans att förstå hur du känner och då måste du visa det (eftersom män fortfarande är lite tröga och inte övat upp sin tankeläsarförmåga i önskvärd utsträckning 😉 ).

  15. storkenflyger skriver:

    Åh vilket knivhugg. Så hemskt. Tror alla vi ofrivilligt barnlösa kan känna exakt hur du kände där i mörkret. Det var obetänksamt av kärleken måste jag säga. Men som andra i tråden sagt:det kommer fler tillfällen och nästa gång måste du genast berätta hur du upplever detta. Han kommer givetvis begripa och inte tycka att det är fåningt.

  16. Isidor skriver:

    Inte är det fånigt att blir ledsen. Och även om det vore det, desto större anlening att berätta det, så att du slipper känna dig fånig också.

    Han tycker nog inte det är fånigt.

  17. sanna skriver:

    Du är INTE fånig. Varför skulle du vara fånig?!

    Jag blir jättelessen att du ska gråta dig till sömns. Du måste tala om vad du känner. Lova det!

    Stor kram söta du

  18. lillejohn skriver:

    Blev så ledsen jag med när jag läste. Tänker på dej. Kram

  19. lillejohn skriver:

    Oj, visste inte att jag var inloggad, har precis börjat blogga. Inte meningen att lägga in en bebisbild i detta inlägg. Det var ju riktigt opassande. Åh, nu vet jag inte vad jag ska skriva, ta bort det om det känns konstigt. Hmm, känner mej dum, vet inte hur det tas.

  20. Drutten skriver:

    Värsta ensamheten: Att vara ensam när man är två….
    Men! Så ska det ju inte vara!

    Men om vi nu KAN tala, varför skulle vi då INTE tala?
    Och när vi nu fått hörsel, varför skulle vi då INTE lyssna?
    Det såklart att Kärleken lyssnar! Han älskar ju dej! Inte tvivla så Tinsel. Han är inte tankeläsare. Du skulle väl bli ledsen om det var tvärtom, eller hur?

    Har du tänkt på att när du INTE berättar så stänger du din Kärlek ute från ditt liv, dina känslor, det som är du?

    Har du också tänkt på att de som varit (och är) ofrivilligt barnlösa ser barnen som nånting man FÅR – inget man skaffar? En del människor behöver en sån aha-upplevelse. Så att de ser sina barn som gåvor och inget självklart. Du ger din sambo en gåva genom att han blir mer ödmjuk inför livet och livets mirakel och att ingenting är självklart!

    Sambo…. vad härligt det låter! GRATTIS!!! :-*

  21. bondunge skriver:

    håller föregående och tycker att dom kommenterat så fint!

  22. Tingeling skriver:

    Jag håller med Storken, det finns knappast en enda ofrivillig barnlös som inte kan tänka sig den där sorgtomkänslan du måste ha haft. Otroligt tungt.
    Men din sorg är stor och verklig och allt annat än fånig.
    Kram.
    Synd att vi sågs så kort tid, hann ju knappt prata alls. Hoppas det blir fler gånger!

  23. tinselflickan skriver:

    Lillejohn/Hannah: Gör inget! 😉

    Och alla ni andra: Självklart ska jag berätta för honom när jag är ledsen. Självklart ska jag det. Men ibland blir sorgen större när man pratar om den. Om ni förstår vad jag menar.

    Drutten: du har helt rätt. Jag ska tänka på det. Kram!
    Tingeling: Ja absolut var det för kort tid. Men jag tänkte att vi drar igång ett gäng som kommer och hälsar på dig till sommaren någon gång… Visst vore det nåt? 🙂

  24. tinselflickan skriver:

    Sen är det ju som så att min reaktion kom lite som en chock för mig själv. Jag är inte riktigt van att reagera på det viset längre.

  25. Helga skriver:

    Kissa sittande är nyttigare för karlar att göra, sådeså. Bättre för prostatan. Hälsa honom det.

    Skämt åsido så förstår jag verkligen din reaktion. Och egentligen har jag lust att skriva att din karl är ett apskaft, för det var verkligen en urbota korkad grej att säga. Fast det blir du väl inte gladare av att höra.

    Som någon skrev så är det inte konstigt att du inte har hunnit sörja riktigt klart, och att sorgen då bryter fram ibland. Det vore snarare konstigt annars. Men jag tror som de andra att det vore bra om du kunde förklara för honom, och det blir det nog tillfälle att göra någon gång.

    Och jag kan faktiskt lova dig att sorgen kommer att gå över. Det där med att ge liv är faktiskt bullshit. Det finns andra sätt lika bra sätt att ge liv på. Att vårda, att älska, att påverka någons liv. Det är minst lika viktigt.

  26. Anna skriver:

    Absolut inte fånig. Hur kan han inte märka vad han har sagt? Visst kan man råka säga något dumt, kanske låg han också i mörkret och bet sig i tungan? För visst måste han förstå dig bättre än så.
    Och jag håller med Helga om det där med ”att ge liv”.

  27. persikoglass skriver:

    Håller med kommentar 1.

    Kram

    Ps, män Är faktiskt inte så bra på att veta hur vi kvinnor känner, vi måste berätta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,614 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: