Tinselflickans arkiv

Biologiskt kontra genetiskt kontra – ja vadå?

Det har blivit en liten diskussion i kommentarerna till inlägget om mina eskimåer som jag tänkte lyfta upp så det blir lite liv här och inte bara snack om lägenheter och räntor och annat skrämmande.

Jag är allergisk mot termen ”riktiga föräldrar”. Vad är det? Vilka är de riktiga föräldrarna? Är det de två personer som tar emot ett barn med kärlek, som uppfostrar barnet, ger det trygghet, kärlek, fysisk närhet och en värdegrund att stå på?

Eller är det två personer som låg med varandra en gång i tiden? Eller om man hårddrar det – två personer vars celler tillsammans har bildat en ny individ?

Jag skulle med glädje skänka mina befruktade embryon till ett par som av någon anledning inte kunde skapa befruktade embryon själva. Mina embryon skulle inte bli till mina barn, eller mina och min fd mans barn, utan de skulle bli barn till det par som tar emot dem. Självklart skulle jag bli nyfiken på hur barnet såg ut till slut – men det skulle ju inte vara mitt. Okej kanske genetiskt men inte på något annat sätt alls.

När sen det barnet växer upp och undrar varför han eller hon ser så annorlunda ut än mamma och pappa tror jag inte det blir så svårt att förklara att med dagens teknik fick vi låna gener från två andra personer som ville skänka bort sina och så fick vi dig.

Livet är inte så problematiskt som vissa vill få det att vara. Det finns par här i världen som får barn av misstag och som inte delar med sig av sin kärlek eller kanske inte har nån kärlek att ge. Dessa par tror jag är mycket sämre föräldrar och sämre rustade att ta hand om ett barn än det par som vet med sig vilka svårigheter de har, går med på äggdonation, donatorinsemination eller på annat sätt får ett tillskott av gener i familjepoolen och sen får sitt efterlängtade barn. De har under hela processen varit medvetna om sina val, hur det kan påverka barnet och har antagligen funderat ut olika sätt att bemöta detta när barnet växer upp. Om det ens är något man behöver berätta.

Och sen vill jag bara påpeka att det sägs att 10 (tror jag) procent av alla barn som föds i Sverige inte har den pappa de tror sig ha.

Vilka är de barnens riktiga föräldrar? Är pappan han som uppfostrar med kärlek eller han som lånade ut sina spermier?

Annonser

Postat i:Barnlöshet

Mina eskimåer

Åkte förbi Sahlgrenska i går och tänkte för första gången på mina små bäbisar som ligger i frysen där. Fyra små som kommer frysa ihjäl.

På Carlanderska finns det åtta. Som kommer förstöras snart, eftersom det snart har gått tre år sedan de fick bosätta sig i frysen och det är så länge man får spara dem gratis – sen kostar det pengar. Känns inte som om det är läge nu att betala tre papp för ett gäng embryon som aldrig kommer se insidan av min livmoder.

Det är lite sorgligt. Chanserna som bara blir till intet.

Det som jag tycker är synd är att jag inte kan lämna över dem till någon annan. Så att mitt blod, svett och mina tårar kan gagna någon annan barnlös. Hos mig blev de inte till nåt men nån annan kanske skulle få en bättre chans.

Postat i:Barnlöshet

Tinseltomte

Jag skänker bort mina gravtester till Tisalen.

Vill inte ha dem mer. De tar bara upp onödig plats och påminner mig om den sorg som jag fortfarande bär med mig.

Nu ska Glitterflickan bara glittra. Kanske efter en tids sorg. Vi får se.

Postat i:Livet

Gravtester säljes?

Jag köpte ju icke-digitala gravtester precis innan vårt sista försök misslyckades. Trots att jag hade digitala kvar.

Varenda gång jag öppnar badrumsskåpet ligger de där och tittar på mig. Ett oöppnat paket med två gravtester och sen de där digitala också.

Jag borde packa ner dem nånstans. Tillsammans med mina stora lådor med Crinone, progesteron-vagitorier och allt det andra som ligger och dräller lite varstans i lägenheten. Crinonen och det kan jag lämna tillbaks till apoteket eller till nån behövande, men gravtesterna…

Äsch. Vem vet, jag kanske behöver dem igen nån dag. Eller så har jag en kompis som vill ha.

Postat i:Livet

Förvirrad?

I inlägget nedan skriver jag att jag har kanonkoll på menscykeln. Några snäpp längre ner att jag inte har det. Ganska idiotiskt upptäckte jag i går när jag läste igenom.

Grejen är att jag har inte exakt koll på vilken dag jag befinner mig i cykeln. Jag bara vet på ett ungefär var. Som till exempel i dag måste jag vara på dag 15, räknade jag ut lite snabbt. Eller så är jag på dag 22 men jag är nog mer säker på 15.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Haywire

Jag har ju kanonkoll på menscykeln fortfarande.

Tidigare har det oftast varit så att jag haft dålig luktsinne eller inget luktsinne alls efter mens och före ägglossning. Sen går den igång och min man blir trött på mig för jag klagar på att han luktar snus eller vitlök eller vad det nu kan vara.

Den här cykeln är skitknäpp. För jag har kamikazeluktsinne trots att jag inte haft ägglossning än. Jag har störts skitmycket av en person som jag åkt bil med som rökt precis innan en bilresa. Jag har tyckt att mat varit äckligt för att den smakar för mycket/konstigt. Och jag har känt alla människors parfymer och tyckt vissa var goda och andra lite påträngande.

Skumt.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Rensning

I helgen har jag rensat. Jag slängde alla konstiga burkar jag fått av akutanten.

Slängde mina folsyrepiller.

Maken tittade förvånat på mig och undrade om jag inte skulle ha kvar dem.

Jag tänker inte ta några. Det finns väl ingen anledning att ha kvar dem om jag ändå inte tänker äta upp dem, sa jag.

Postat i:Livet

Besökare

  • 142,586 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt