Tinselflickans arkiv

Mina eskimåer

Åkte förbi Sahlgrenska i går och tänkte för första gången på mina små bäbisar som ligger i frysen där. Fyra små som kommer frysa ihjäl.

På Carlanderska finns det åtta. Som kommer förstöras snart, eftersom det snart har gått tre år sedan de fick bosätta sig i frysen och det är så länge man får spara dem gratis – sen kostar det pengar. Känns inte som om det är läge nu att betala tre papp för ett gäng embryon som aldrig kommer se insidan av min livmoder.

Det är lite sorgligt. Chanserna som bara blir till intet.

Det som jag tycker är synd är att jag inte kan lämna över dem till någon annan. Så att mitt blod, svett och mina tårar kan gagna någon annan barnlös. Hos mig blev de inte till nåt men nån annan kanske skulle få en bättre chans.

Annonser

Filed under: Barnlöshet

No Responses Yet

  1. Helga skriver:

    Tunga tankar. Jag vet vad du menar, vi har visserligen bara ett kvar i frysen. Sedan vi fick Q är jag helt ointresserad av det, men innan kändes det lite svårt. Jag lekte med tanken att be att få det i ett provrör och gräva ner i skogen och dansa en aggressiv renande dans runt det. För att avsluta, liksom.

  2. Anonymous skriver:

    Gråter lite.

    Kram!

    Sanna

  3. Mariachi skriver:

    Det är ju rent ut sjukt att man inte får donera äggen till någon annan. Varför får man inte det? Jag visste faktiskt inte detta, utan trodde faktiskt att man kunde donera dessa om man så önskade. Är det för att de är befruktade eller?

  4. Tilda skriver:

    Det hade ju varit fantastiskt om man kunde få ge dem till någon annan. Du kanske skulle föreslå det för Carlanderska som en idé? Det måste ju vara många ägg som ”fryser inne” varje år. Kram på dig!

  5. ching-ching skriver:

    Känner mig ledsen när jag läser ditt inlägg. Önskar dig allt gott med dina beslut och ditt nya liv.
    I bland gör det bara så ont att inse det oundvikliga.
    Skickar en varm kram till dig!

  6. Anonymous skriver:

    Jo, men samtidigt skulle det bli väldigt konstigt för det barnet som blev till så. H*n skulle ju inte få växa upp med varken sin riktiga mamma eller riktiga pappa.

    Jag tycker i och för sig att donation av endera spermier eller ägg är fel det också – det blir knasigt att ett barn inte ska få känna sin ena förälder. (Även om en riktig förälder i föräldraparet naturligtivs är bättre än ingen alls.)

  7. Anonymous skriver:

    aj aj anonym nu trampar du i det bekanta klaveret…

  8. Tinselflickan skriver:

    Riktiga mamma och riktiga pappa är väl de personer som uppfostrar ett barn.

    Inte de personer vars celler har blivit till ett embryo som blir det där barnet.

    Tycker i alla fall jag.

  9. Mariachi skriver:

    Anonym: Om du får ett ägg donerat in i din livmoder, bär ägget tills det blir ett barn, föder barnet och uppfostrar barnet så måste väl det ändå i h-vete vara barnets föräldrar. Snacka om insnöad. De personer som drabbats av öden som de inte kan påverka måste ju donerade ägg och spermier vara helt fantastiskt. Jag hoppas du inte är med om en olycka någongång och skulle behöva en annans människas organ. För hur i h-vete skulle det se ut? Om du gick omkring med en annans lever liksom! Ja det måste ju bli helt fel. *irono* Sorry att jag blev lite uppretad.

  10. Anonymous skriver:

    …det beror på hur man ser det. Jag vet många, många som har letat och sörjt hela sitt liv efter sina riktiga föräldrar. Trots att de har haft bra adoptivföräldrar (eller en bra styvpappa, i de fall där det endast har varit fadern som varit okänd eller frånvarande).

    Och man kan nog inte veta i förväg, hur just ens ”eget” barn kommer att känna inför det där… Jag skulle nästan tippa, att alla som har oklarheter med sitt ursprung får någon form av identitetskris någon gång. I puberteten, eller när det händer något annat omskakande i livet.

    Jag skulle i alla fall dra mig för att SKAPA problemen. I fråga om adoptivbarn är det en annan sak, för de barnen FINNS ju redan. Problemen som (ev.) uppstår är inte adoptivföräldrarnas fel.

  11. Lena skriver:

    Vad ledsen jag blir. =( Jag tror i alla fal att dina eskimåbäbisar hade uppskattat att ha dig som mamma och ang äggdonation så är jag helt för. Nästan så jag funderar på det själv nån gång i framtiden.

  12. Cinks skriver:

    Har tänkt samma tanke, varför kan man inte få ge bort de där fina, befruktade och hoppfulla äggen i frysen så de kommer till användning och kanske kan glädja någon annan? Då hade det ju allt besvär varit till någon nytta iallfall. Nu fick ju inte jag så många över som du men OM jag hade haft det så hade jag gärna givit någon annan kvinna chansen till lycka. Nåja…

  13. Cinks skriver:

    Och till anonym:

    Så du menar att alla som har en ”riktig” mamma och pappa aldrig får nån identitetskris eller? Vad är det som säger att man skapar problem? Jag VET att man kan älska andra vuxna än sina biologiska föräldrar! Det handlar om närvaro och omtanke om varandra lika mycket som gener, anser jag.

  14. Emma skriver:

    Jag borde inte ge mig in i en diskussion med en anonym skribent, i synnerhet inte som jag är i allra högsta grad personligt påverkad av vad denna/denne person berör.
    Det är lätt att döma andra människors val när man själv aldrig behövt ställas inför faktum. Inbilla dig inte att man genomför en äggdonation utan att fundera på vad det innebär! Olika människor grubblar olika mycket,men du kan vara helt säker på att vi alla har tänkt mycket på beslutet. Gör mig en tjänst: fundera på hur det skulle kännas att vid drygt 20 års ålder få reda på att det är för sent att bli gravid. Försök känna dig in i livskrisen. Sen kan du se om du fortfarande tycker att en äggdonation som leder till barn är att SKAPA PROBLEM…

  15. Lillan skriver:

    Jag är ju för äggdonation och hade gärna donerat av mitt överflöd (för jag får ju många ägg vid varje äggplock), men korkat nog har jag ju redan stupat på åldersstrecket (35 år)…

    Embryoadoption förekommer faktiskt i Spanien – katolska kyrkan ligger på så in i bänken…

    Stor kram!

  16. Anonymous skriver:

    Tina de väntar på dig…

  17. Anonymous skriver:

    Emma: jo, men då har du ju möjlighet att adoptera i stället! Då skapar du inga problem, utan du kan förhoppningsvis hjälpa ett barn som HAR problem att få ett bättre liv än han/hon annars skulle ha fått.

    Ärligt talat så ser jag inte syftet med äggdonation i stället för adoption, eftersom det inte blir ens biologiska barn i alla fall. Och illamående, foglossning, ryggont och födslovåndor är ju inget självändamål! 🙂

  18. Anonymous skriver:

    Ok anonym som inte är jag utan någon annan anonym. Att någon får en identitetskris för att den spermie och det ägg som man kommer ifrån inte tillhörde ens föräldrar är förmodligen det skapade problemet, inte att man växer upp hos människor som av någon anledning inte kunde få biologiska barn. Det problemet skapas på grund av att insnöade personer som du själv tycker att gener är det som avgör vilka ens föräldrar är. Hade inte samhället svämmat över av inskränkta männsikor som du hade barnet förmodligen ändå insett vem den var, en helt egen person med sina alldeles egna gener och ett par föräldrar som gått igenom mycket för att få det barnet. Dina argument kan man lika gärna använda emot adoption också. Jag tror att de allra flesta går igenom en identitetskris vid någon ålder och den blir förmodligen värre om man är tillverkad på alldeles ”vanligt” sätt, men växer upp i en dysfunkltionell familj där man är alltför medveten om att man delar gener med de personer som råkar vara ens föräldrar.

  19. Emma skriver:

    Anonym 1: uppenbarligen gjorde du inte det jag bad dig – ansträngde dig för att sätta dig in i en annan människas svåra val. Försök inte förstå då… Vill bara påpeka att du har fel; genom äggdonation blir man visst biologisk mamma. Inte genetisk, men biologisk.

    Anonym 2: tack för ditt välformulerade inlägg!

  20. Anonymous skriver:

    Emma: nu tror jag inte att man brukar skilja på biologisk och genetisk. Men även om man gör det, så ändrar det ingenting. Det blir snarare bara ännu mera knasigt…

  21. Storkenflyger skriver:

    ja herrejävlar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,866 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: