Tinselflickans arkiv

Utmanad!

Åtta fakta om mig själv ska jag skriva. Det känns som om ni vet allt om mig. Men jag försöker komma på något intressant.

1. Jag älskar att svara på Sifo-undersökningar. Jag känner nästan att det är min medborgerliga plikt att svara på såna undersökningar. Helst såna med små lådor som man får kryssa i. Dem gillar jag bäst.

2. Jag får svår fotsvett på sommaren. Detta försöker jag åtgärda med deodorant för fötter och öppna skor. Ibland hjälper det till och med.

3. Jag tycker om att riva av naglarna på mina tår i stället för att klippa dem. Sen jämnar jag till dem med en fil. OBS! Det går inte att göra det på vare sig stortån eller lilltån. Där har jag stålnaglar. Men de andra är mjuka nog för det mesta.

4. Jag är grymt sportintresserad men bara när det gäller stora mästerskap som typ EM, VM och OS. Jag kan bara inte bry mig om ett lokalt lag. Det kräver ett för stort engagemang.

5. Jag är en väldigt barnslig person. Sjunger ofta nonsenssånger hemma och skriker och gapar och så. Hoppas aldrig att någon gömmer en bandspelare här hemma.

6. Just nu har jag 65 vänner på Facebook. Det är jag ganska stolt över. Fast mina anställda och vissa av mina andra vänner har över hundra. Lite knäckande.

7. Jag fryser ofta och mycket. Vetekudde och muminfötter är mina bästa vänner. Det och täcke.

8. Min favoritlåt just nu är Lily Allens ”Alfie”. Jag har spelat den så mycket så jag är förbjuden av min man att spela skivan över huvudtaget när han är hemma.

Jag utmanar Pia (det är dags att du skriver nåt nu, tjejen), Ida, Robert och Solkatten.

Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så dom vet att dom har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

Annonser

Postat i:Utmaningar

Liten varning

Jag har upptäckt en liten risk för musprutt vid användandet av min menskopp. Troligen för att den är lite för stor.

Muspruttar är inte som vanliga. Man saknar ju helt kontroll över dem. Ändå låter de ungefär likadant. Något jag pinsamt nog fick erfara på jobbet i går.

Numera ställer jag mig upp mycket långsamt och kontrollerat.

Postat i:FET och IVF

Lite lätt överrumplad

För första gången på länge har jag plötsligt en menscykel på 28 dagar. Och vet ni vad? Jag har faktiskt inte haft stenkoll den här månaden.

Jag har liksom aldrig haft stenkoll på menscykeln, bara när jag testat med äl-stickor och det har jag bara gjort några gånger. Så kanske är det så att det börjar släppa. Redan.

I går vet jag nämligen att jag reflekterade över att det måste vara exakt fyra veckor sen förra cykelns första dag och sen blev jag rätt förvånad när jag konstaterade att det faktiskt var nästa cykels första dag och dags att ta fram menskoppen.

Jag hade svårt att somna med den i går natt (ja, det kan ha varit annat som spelat in också) och tyckte det var rätt svårt att klämma ut den i morse men jag måste säga att jag tycker verkligen det är skönt att slippa de där vanliga mensskydden.

Postat i:Livet,

Livet puttrar på

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Jo, i mitt yrkesliv och livet utanför Tinselverkligheten. Så jag har inte så mycket att komma med.

Har dock träffat några av mina bravänner och kan konstatera att det är skit vad vi haft jobbiga somrar allihopa!

Postat i:Livet

Envis

Min man vägrar ge sig. Han tycker att det är jädrans orättvist om vi inte skulle få några barn ihop. Och det säger han rätt ofta, numera.

Jag håller verkligen med honom. Men jag orkar inte hoppas igen. Är så glad att jag slipper äl-tester (nej Storken jag har inte svar på din fråga men jag tror att Clearblue digital är rätt känsliga), hormoner och den där eviga, eviga väntan som höll på att förstöra mig att jag inte kan tänka mig att gå tillbaks till den världen igen.

Men det är skönt att få höra att det inte bara är jag som tycker det är orättvist.

Postat i:Livet

Dubbeltreo

I tre års tid har jag hållt mig från Treo för man ska inte ta såna preparat när man försöker få barn. Sen jag började med akupunktur har jag inte tagit värktabletter över huvudtaget för akutanten skrek som en banshee när jag hade ätit panodil en gång för min mensvärk.

Men efter sjuka mängder champagne och vin i går plus två helt onödiga mojitos var det riktigt skönt att i morse slå upp en dubbeltreo till mig själv för att över huvudtaget kunna klara dagen.

Postat i:Livet

Braprat

I går var maken och jag ensamma för första gången på tre veckor.

Jag skojar inte. För första gången på tre veckor. Sug på den ni.

Vi har haft bonusen hos oss så länge. Och då blir det knas i vår relation. Vi pratar inte med varandra. Vi kommer långt ifrån varandra. Vi hamnar på olika nivåer. Jag känner mig utträngd, konstig, oälskad. Han känner så mycket ansvar för sonen att han inte kan slappna av med mig.

Det är därför tonen har varit lite låg här. För jag har varit orolig. För oss. För att vi ska klara det här.

För det säger sig självt att man inte fixar att komma i andra hand varannan vecka. Att en relation måste vårdas 24/7, inte bara 26 veckor om året.

Men i går serni. Då kom all min rädsla ut i form av en ”Jag orkar inte mer jag kanske ska flytta hur ska vi klara det här för jag orkar inte mer”-bomb. Massor med gråt, sorg och elände.

Och så tittade min älskling på mig och frågade om jag ville vara med honom. Och det självklara svaret på det är ja. Ja, jag älskar honom. Ja, jag vill vara med honom.

Så nu ska vi gå i familjerådgivning. Och jag ska lära mig att inte ge 110 procent av mig själv till alla andra utom jag själv. Och han ska lära sig att det går bra att släppa ansvaret för sonen även när jag är där. Och förhoppningsvis ska vi hitta ett sätt att komma runt det här.

Kärleken är stark. Men man måste jobba med relationer och inte ta kärleken för given. För den står inte pall för allt.

Sen låg vi i sängen och kramade om varandra (vi gör sällan det när sonen är här, hur fel är inte det?) och då kom älsklingens sorg över ivf-stoppet. Och han berättade att han ibland har tänkt sig släktträffar med våra barn och olika situationer med våra barn och nu måste han tänka om för det kanske inte blir nåt.

I går var bästa dagen på länge. Jag har hittat min älskling igen. Och han har hittat mig.

Postat i:Livet

I pusselaffären

Jag tror att det bästa beslutet jag någonsin fattade var att lägga ner ivf. Eller ja – det var inte riktigt jag som beslutade det utan snarare min kropp och mitt psyke. Jag hade gärna testat ett par gånger till, faktiskt. Men nu är det som det är.

Jag identifierar mig inte längre med mitt barnlöshetsjag och möter livet på ett helt annat sätt än tidigare. Ser filmer med bäbisar och födslar utan att bli ledsen, utan att det hugger till i mellangärdet. Ibland när jag ser en mamma med en liten bäbis kan jag tänka att det där skulle kunnat vara jag om inte… Men det går över och det är inte alls i närheten av den bottenlösa sorg jag gick omkring och bar på förut. Det är en avslutbar sorg, inte oändlig. För jag vet ju, att det inte blir. Tidigare fanns alltid förhoppningen att det skulle bli, och ovissheten om det någonsin skulle bli.

Visshet är bättre än ovisshet.

Det här beslutet har dock påverkat mig på ett helt annat plan än jag var beredd på. Plötsligt gör jag någon slags avstämning i mitt liv. Plus och minus. För livets pussel kommer se ut på ett helt annat sätt än bilden jag utgått ifrån. Och då måste man utvärdera. Om den nya bilden är så det ska bli eller om jag ska kika in i affären efter ett annat pussel.

Där, mina vänner. Där är jag nu.

Postat i:Livet

The woman, the myth, the… Tinsel?

Kan inte låta bli att skratta. Jag finns på ett forum, ett forum för styvmammor. Där heter jag mitt riktiga namn.

Men nu har de börjat kalla mig för Tinsel där med.

Snart heter jag det IRL* också.

* In real life. I verkliga livet.

Postat i:Livet

Igenkänning

Min man har en tjejkompis i en annan stad som också gör ivf. Eller har gjort.

Häromdagen kom vi att prata om henne och så undrade jag hur det var. Har de fått barn, eller ska få?

Nej, de har inte fått och ska heller inte få.

Självklart är jag ledsen för deras skull men för mig själv känns det ganska bra. Jag känner nästan bara till ivf-tjejer som lyckats och även om jag är glad för deras skull är det skönt att veta att det finns fler som jag därute.

Postat i:Livet

Bonus eller minus?

Jag skriver inlägg på inlägg och raderar och raderar.

Jag har så många tankar men de är svåra att dela med sig av. De är väldigt privata. Och samtidigt känns det som om jag står inför livsavgörande beslut och ageranden. Och då vill man ha feedback.

Fast just nu tror jag att jag väntar. Med att fläka ut mig.

Postat i:Livet

Nyanser

Här skriver jag ofta mina innersta tankar. Ibland inte de riktigt innersta. Dem håller jag för mig själv eller pratar med min man om.

Här skriver jag sällan om mig själv i mitt arbete. Ett tag gjorde jag det men nu behöver jag inte det längre.

Här skriver jag nästan aldrig om mina vänner eller mitt sociala liv.

Här skriver jag aldrig vilken musik jag gillar, vilken mat jag gillar, vad jag gör på min fritid.

Här skriver jag det som berör mig och min barnlöshet. Den som är lite frivilligt ofrivillig just nu. Tankar om sorg, tankar om livet, och så några recensioner om menskoppar.

Här får man säkert en någorlunda inblick i hur jag är som person – utifrån det jag skriver, hur jag skriver och vad jag skriver om.

Men man får aldrig hela bilden. Fan, jag tror inte ens att jag själv har hela bilden.

Alla får snuttar. Små små snuttar.

Tinsel är en del av mig. Men hon är inte hela jag.

Postat i:Livet

Ledsen

Ja, faktiskt blir jag ledsen över att bli ifrågasatt.

Men folk får skriva vad de vill om mig och mina funderingar.

Jag kan bara tycka att det är lite konstigt att andra – som inte känner mig annat än genom det jag skrivit här – tror sig veta bättre än jag vad jag känner och vad jag vill.

Men det är jag det.

Postat i:Livet

Sorgen

Den finns kvar på ett sätt. Men ändå inte.

Jag lider inte längre när jag ser människor med små barn. Eller gravidmagar. Jag kan titta in i mammabutikens skyltfönster och inte bli avundsjuk eller arg.

Samtidigt kan jag känna små pustar av sorg svepa över mig när jag ser lyckliga familjer. Men en pust är bara en pust. Inte ett tungt moln som man inte ser slutet på. För det mesta är jag glad och framför allt känner jag att jag har ro i kroppen vad gäller beslutet att välja en annan väg – utan att titta bakåt.

I lyckan är jag dock olycklig. Över att befinna mig i en barnfamiljssituation när kroppen nu har bestämt att jag inte ska få barn. Det är svårt att tänka om. Svårt att tycka det är okej att satsa energi på något som inte är en del av mig, som suger så mycket och ger så lite. Ändå gör jag det för detta har jag en gång valt.

Mannen är mitt liv. Utan honom dör min lycka.

Postat i:Livet

Och så en liten fundering

Det var värst vad vissa är känsliga vad gäller det där med mensskydd! Herregud, det står väl alla fritt att välja vad de själva känner sig bekväma med.

Postat i:Livet

Livet just nu

Egentligen är det nog ganska bra. I alla fall vad gäller bristen på biologiska barn i mitt liv.

Jag och min man pratar mycket. Om framtiden. Men vi är inte på samma plats i livet riktigt. Han tror fortfarande att jag ska bli gravid. Det tror inte jag. Om jag trodde det skulle jag gå under av förtvivlan.

Mitt stora problem just nu är hur jag handskas med livet som styvmamma. Det går inte. Jag mår inte bra i den rollen. Och det går ut över bonusen. Vilket är skit. Jag känner mig usel, min man är förtvivlad och jag tror inte bonusen mår bra av det hela.

Jag kan bara hoppas att det går över. Att vi kommer på rätt köl igen allihopa.

Postat i:Livet

Frivilligt och ofrivilligt

Jag funderar kring epitetet ofrivilligt barnlös.

Nu är ju vi fortfarande barnlösa. Och kommer antagligen så att förbli.

Men just nu är vi det ofrivilligt. Fast frivilligt samtidigt. För vi gör inget åt det längre. Bara accepterar läget. Även om vi inte riktigt gillar det.

Fast min man tror fortfarande att jag ska bli spontant gravid. Det tror inte jag.

Frivilligt ofrivilligt barnlös alltså.

Postat i:Livet

T T T T T

Uppsugningsförmåga: T T T T T
Inte för att den ”suger” upp något men det är det de alltid tjatar om i tampong- och bindreklamen. Har man satt i den rätt kommer det inte ut en endaste droppe. Och det ryms mycket i den.

Känsla: T T T T T
Den känns inte alls. Den lilla piggen längst ner kan behöva klippas ner för den kan vara störande men min passar jättebra.

Användbarhet: T T T T T
Det som jag tycker är bäst med menskoppen är att man inte behöver – som med en tampong – byta varje gång man går på toaletten eller tänka på snören som hänger ner. Du kan bada med den, duscha i en offentlig dusch, träna – du störs inte av den. Och den håller i cirka 10 år.

Insättning och uttag: T T T
I början är det lite svårt att få grepp om hur man sätter in och tar ut men under första menscykeln, speciellt om man tar ut, tömmer och sköljer av den lite oftare, hinner man lära sig. Nackdelen är att man kommer väldigt nära sin mens, kan bli blodig om fingrarna och för den som är äckelmagad kan det nog kännas läbbigt. För egen del insåg jag att det räckte att ta ut och skölja av den två eller tre gånger per dag.

Ekonomi: T T T T T
Det finns olika sorters menskopp och de kostar lite olika, mellan 260 och 300 kronor. Om man räknar ut hur mycket tamponger/bindor man använder under tio år är det en rejäl besparing man gör.

Miljö: T T T T T
Alla bindor och tamponger som slängs bidrar till det stora sopberget, för att inte tala om vad som händer om man spolar ner dem i toaletten. Som sagt – räkna ut hur mycket du använder på tio år och gångra sen med antalet kvinnor som använder mensskydd. Plötsligt känns det som om alla kvinnor borde tvingas till att använda menskopp, eller hur?

Länk till sajten: M-kopp

Postat i:FET och IVF

Lite mer recension

I går tränade jag med menskoppen i. Inte en droppe utanför. Hur skönt som helst att kunna gå direkt till duschen och toaletten naken utan att behöva oroa sig för tampongsnören eller bindor.

I natt sov jag med den. Inga problem alls. Men i mitt yrvakna tillstånd var det lite svårt att få ut den i morse och jag krystade nog ganska högljutt. Men övriga lägenhetsinnehavare sov vidare. Tack och lov.

Och så tror jag att jag har fått till det här med snurren. Ni vet, ett halvt varv. Det gäller bara att ha rätt grepp.

Jag måste säga – det känns otroligt fräscht. Riktigt riktigt fräscht. Samtidigt kommer man väldigt nära sin mens, så att säga. Så är man äckelmagad och helst vill slippa blodet ska man inte ha en sån här.

Men annars – ja då är det fanimej dags att skaffa en. För miljöns och ekonomins skull om inte annat.

Postat i:FET och IVF

Skit

Jag tror faktiskt den är för stor. Upptäckte i dag att den läcker lite. I mina ljusa, fina trosor. Och jag som ska vaxa benen om en halvtimme. Skit.

Postat i:FET och IVF

Besökare

  • 142,586 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt