Tinselflickans arkiv

Igenkänning

Min man har en tjejkompis i en annan stad som också gör ivf. Eller har gjort.

Häromdagen kom vi att prata om henne och så undrade jag hur det var. Har de fått barn, eller ska få?

Nej, de har inte fått och ska heller inte få.

Självklart är jag ledsen för deras skull men för mig själv känns det ganska bra. Jag känner nästan bara till ivf-tjejer som lyckats och även om jag är glad för deras skull är det skönt att veta att det finns fler som jag därute.

Annonser

Postat i:Livet

No Responses Yet

  1. Nina skriver:

    Vi lyckades också aldrig. Fick inte ens befruktning (2 gånger). Nu är vi gravid (inte via IVF) efter 5 år. Alla måste vi fattar våra egna beslut, jag respektera ditt (ert) beslut, men skulle inte kunna har fattad samma beslut själv. Jag (personligen) är glad vi valde att gå andra vägar efter våra misslyckade IVF försök, men det var inga enkla beslut och vi tog de inte över natt. Att ha sina drömma ”crashed” måste man sväljer och bearbetar, bara då kan man börja gå vidare med nya lösningar för framtiden (vilka det nu blir?). Hur lång tid det tar vet ingen…

    Jag tycker du är helt underbar stark, även om du kanske inte själv känner så. Lycka till.

  2. Ullah skriver:

    Jag känner till minst två par som inte heller lyckades med ivf. Ett par gjorde ingenting, utan lät situationen vara som den var, och ett par adopterade. Det finns säkert jättemånga som man aldrig hör talas om.

  3. Annika skriver:

    Jag hoppas att du inte tycker att jag lägger mig i – jag borde ha skrivit detta tidigare, men inte kommit mig för.

    Hur utredd är din endometrios egentligen? Man kan ha mycket endo i magen utan att det syns på ultraljud, och då är det som en ständigt pågående inflammation där magen är full av…vad är det nu…vita blodkroppar? som vill förgöra inflammationen, och slaktar spermier, embryon och allt annat ”som inte hör dit” i sin kamp för att få bort inflammationen. Då blir det i värsta fall inga barn. Ivf sägs ju funka bra på endotjejer (fast inte på mig), men det gäller främst om man gör det direkt efter en aggressiv endobehandling.

    /Annika, mamma till liten koreansk superhjälte

  4. Tinselflickan skriver:

    Jag har gjort laparoskopi. Jag har väldigt lite endo.
    Och ärligt talat – jag orkar inte med mer ”göra-barn”-grejer. Vill inte reda ut mer, orkar inte, känner inte för det.

  5. Annika skriver:

    Då så! Bara lite endo betyder förhoppningsvis bara lite ont, och det är ju bästa förutsättningen för ett bra liv.

    /Annika

  6. Elle skriver:

    Vi är en av ”de där paren som aldrig lyckades” Allt såg så bra ut… Fick missfall en gång av 4 försök.

    Efter mars månad bestämde jag mig för att inte försöka med IVF mer.
    Ett jobbigt beslut och inte helt acepterat av min omgivning. Vi har ju ett barn sedan tidigare och då skall man vara jävligt nöjd punkt!!!! Orkar inte ens kommentera detta längre.
    Jag har inte ont av att vistas med gravida och sakta sakta
    klingar det bort … fast man när ett litet hopp varje månad.
    Det känns dock djupt där inne – en besvikelse och sorg som inte går att sätta ord på och som jag får lära sig att dölja inför andra och leva med. SKickar många kramar.

  7. Helga skriver:

    Jag vet precis vad du menar. Efter att ha läst på diverse forum får man för sig att alla lyckas, eller i alla fall nästannästan alla.

    Vi blev ju heller inte gravida. Bland våra vänner finns tre par som också gett upp IVF. De har adopterat precis som vi.

    Frågan är om det inte finns ytterligare ett stort mörkertal: de som lägger ner barnförsöken och separerar. De hör man sannerligen aldrig talas om. Nu slår det mig att jag känner ett sådant par också.

    Hoppas du kommer till ro snart med dina funderingar.

  8. Cinks skriver:

    Livet går vidare. Det måste liksom gå vidare, med eller utan barn, med eller utan sorgen och saknaden. Det är ett annat sätt att leva och det vore ju fint att sitta på kammaren på ålderns höst och ändå tycka att man under rådande förutsättningar lyckats skapa ett liv som varit värt att leva, bland nära och kära, där alla önskningar förvisso inte gick i uppfyllelse men förhoppningsvis ändå fyllt med massor av kärlek och upplevelser i bagaget.

    Så tänker jag, de ljusa dagarna…

    Jag har också två vänner som gjort allt som går vad gäller ivf utan att lyckas. Sorgen bär de nog med sig för evigt men har ändå på något sätt styrkan att ta en dag i taget och se framåt. Vetskapen om att ALLA inte lyckas ger systrar som verkligen FÖRSTÅR ontet och förtvivlan i brösten.

    Stor kram och hoppas att du kommer till ro med funderingarna, som Helga också sade.

  9. Anonymous skriver:

    Hej

    Det var länge sedan jag var här. Det finns flera som ni fast jag förstår att i våran iris grupp har det inte känns som så. Jag vet också par som inte har lyckats och inte adopterat. De kanske man inte pratar lika mycket om men visst finns de. Tänker på dej och hoppas fortfarande på ett litet under. Fast jag förstår om du slutat drömma och hoppas på det. Massor med kramar Lalli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: