Tinselflickans arkiv

Sorgen

Den finns kvar på ett sätt. Men ändå inte.

Jag lider inte längre när jag ser människor med små barn. Eller gravidmagar. Jag kan titta in i mammabutikens skyltfönster och inte bli avundsjuk eller arg.

Samtidigt kan jag känna små pustar av sorg svepa över mig när jag ser lyckliga familjer. Men en pust är bara en pust. Inte ett tungt moln som man inte ser slutet på. För det mesta är jag glad och framför allt känner jag att jag har ro i kroppen vad gäller beslutet att välja en annan väg – utan att titta bakåt.

I lyckan är jag dock olycklig. Över att befinna mig i en barnfamiljssituation när kroppen nu har bestämt att jag inte ska få barn. Det är svårt att tänka om. Svårt att tycka det är okej att satsa energi på något som inte är en del av mig, som suger så mycket och ger så lite. Ändå gör jag det för detta har jag en gång valt.

Mannen är mitt liv. Utan honom dör min lycka.

Annonser

Postat i:Livet

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    Jag har följt din blogg ett tag och jag måste bara säga i all välmening att jag tror att du lurar dig själv om du dels tror att du inte upplever sorg i din barnlöshet och dels att du inte längre vill sträva mot att få ett barn. Sorg tar lång tid att bearbeta och ta sig igenom och det är inget man bara bestämmer sig för att inte uppleva. Jag tror att om man en gång haft en längtan efter barn, så är det svårt att bara rationellt stänga av den. Jag förstår inte varför adoption inte skulle vara ett alternativ för er. Det skulle förmodligen vara helt rätt i ert läge och du skulle slippa gå omkring och låtsas att du var nöjd med den frivilligt ofrivilliga barnlöshetssituationen. Som sagt jag tror att du lurar dig själv och det är inte snällt… och på sikt blir man inte en glad människa av att göra det…
    Jag skriver inte detta som ett elakt, provokativt inlägg, utan bara utifrån hur jag uppfattar det du skriver och hur du agerar i denna livvsorg som det är att inte få barn när man vill få barn.Men inga beslut behöver vara för eviga. Man kan ändra sig…

  2. Tinselflickan skriver:

    Men du är inte jag.

    Jag vill inte adoptera. Inte min man heller. Varför är det så fel?

    Och varför är det alltid så att såna som skriver ”i all välmening” alltid är anonyma?

    Jag kanske lurar mig själv men jag känner verkligen så här. Och ja, jag kanske ändrar mig. Men just nu är det så här.

  3. Anonymous skriver:

    En blogg är inget diskussionsforum, men jag blir irriterad av såna inlägg som av anonym. Bara Tinselflickan vet hur hon känner och för att ifrågasätta någons känslor i en blogg ska man ha lite mer på fötterna än sin bara sina egna personliga nojor och preeferenser.

    /Karin Oscarsson

  4. Ullah skriver:

    Jag förstår precis vad Tinsel menar, och det är visst möjligt att byta inriktning. Man kommer till en punkt där det bara är tvunget, och det är ofta väldigt skönt när man bestämmer sig för att följa en ny väg och släppa allt det där gamla. Jag förstår också att adoption inte är för dem, det skulle det inte ha varit i mitt fall heller. Och så skulle jag vilja påminna dig, Tinsel, om att din styvson bara blir större och större, om jag förstått saken rätt är han redan 11-12 år. Han är snart inget barn längre, och ni kommer inte att hålla på med barngrejer så länge till. Han är snart tonåring och allt kommer att bli annorlunda.

  5. Theres skriver:

    Vad bra att du har din blog där du kan skriva av dig, Tinsel! Det behövs säkert. Tänk vad mycket Du varit med om, många känslor Du känt, många ord som skrivits till Dig – både jobbiga och peppande, många beslut Du tagit. Hoppas Du får uppleva lugnet i ditt liv ett tag nu, så att du får landa i allt som hänt! Både huvudet och kroppen behöver hänga med. Jag tror på dig! Ingen annan kan ta beslut för dig/Er. Jag är säker på att allt har sin tid. Vad tur du har en så underbar man och skönt att ni är överrens om att inte adoptera. Jag och min man skulle vara oense i den frågan vilket säkert skulle leda till relationsproblem. Ni är starka ihop. Lycka till!

  6. Saring skriver:

    Att göra aktiva val och vägra vara offer är inte det samma som att lura sig själv och leva i förnekelse. Att våga välja även om valen är svåra och smärtsamma är starkt, inte bedrägligt.

    Att våga göra aktiva val som det ni gör just nu, just idag, är både så mycket lättare och så mycket svårare. Lättare därför att ni äntligen kan börja andas och leva NU istället för på vänt. Svårare därför att ni förstås önskar att ni inte behövt göra valet.

    Och tydligt är att aktiva val som detta att frivilligt leva ofrivilligt barnlös också är provocerande för dem som inte vill att valet skall vara så kompromisslöst.

  7. Kattmamman (a.k.a. Bridz) skriver:

    Det är trist att så många (företrädelsevis anonyma) människor känner sig tvugna att komma med råd som ingen bett om.

    Ingen annan än du Tinsel vet om du mår bättre.

    Jag är glad att livet känns lättare att leva nu, och jag tror inte att du bara bestämt dig för att du ska må bra, utan jag tror att alla år av sorg och misslyckanden har varit ett långt bearbetande.

    Kramar

  8. Isidor skriver:

    Inte är det att lura sig själv att studera sin situation, studera de möjliga alternativen, och sedan välja.

    Det är insikt mer än något annat, och ärlighet mot sig själv att våga välja bort det man inte vill, och våga inse att man inte kan få det omöjliga och sedan välja att försöka göra det bästa av det som är möjligt.

    Jag hoppas det som är möjligt blir riktigt bra till slut.

  9. Annika skriver:

    Jag måste säga att jag förstår precis hur Tinselflickan känner sig, eller i alla fall på ett ungefär. Vi är också ett barnlöst par som nu gått igenom ¤ IVFer utan att lyckas. För oss är adoption inte heller ett alternativ men det måste få vara vårt val. Ingen ska behöva ifrågasätta det, det är väl självklart att man som barnlös har funderat över alla sina alternativ, man struntar ju inte i att adoptera för att reta andra direkt. Lycka till Tinsel, K
    kramar!

  10. Anonymous skriver:

    jag könner med dig och skulle vilja ge en tröst som inte finns!
    bondunge

  11. Tisalen skriver:

    I det här läget….bara en kram!

  12. Anonymous skriver:

    Men hallå anonym 09 augusti 2007 08,40 Vad har du för rätt att bestämma vad som är bäst för Tinselflickan och hur vet du var tinselflickan befinner sig i sin sorgfas?????? Sorg tar långtid att bearbeta men det finns olika faser och utifrån dessa fattar du olika beslut.

    Stora bamse kramar till dig Tinselflickan!!!
    Agapanthus
    Ps Det är bara du som vet vad som är bäst för dig! Trots att andra tror att de vet något annat!Ds

  13. Tinselflickan skriver:

    Tack alla för pepp och uppbackning!

    Anonym: Jag tackar för dina ord men väljer att inte ta dem till mig. Jag tror ärligt talat att du inte har så mycket på fötterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,614 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: