Tinselflickans arkiv

Mörbultad

Nu har jag varit på bindvävsmassage för andra gången. Under tiden är det ibland nästintill olidligt, men så här efteråt känns det ganska bra.

Hon är väldigt snäll, massören/terapeuten. Hon säger att jag får kalla henne vilka fula namn jag vill under behandlingen. Men jag brukar faktiskt hålla tyst. Även om det känns som jag vill skrika ibland.

Det börjar jättebra. Hon masserar på ryggen med varma händer och jag faller in i en dvala. Sen börjar hon jobba med fingrarna och plötsligt är det inte lika skönt längre. Sen blir det jobbigt, och sen gör det riktigt ont, och precis när jag känner att jag inte orkar mer och ska säga till så slutar hon med det jobbiga och börjar massera igen på vanligt vis.

Mest ont gjorde det i dag längs med ryggraden, på höger sida och på utsidan vänster lår.

Förra gången var jag konstant törstig i två dagar efteråt, plus att jag kissade som en häst*. Sen kände jag lite kramper i magen då och då men de senaste dagarna har jag inte känt av något.

* Inte stående, utan mycket.

Annonser

Postat i:Barnlöshet,

Tinselflickans utmaning lever!

Nu har även Mamma wannabe svarat.

Så jag har lagt in en länk under Mer om barnlöshet i länklistan till höger, så det blir lättare att hitta allas svar.

Bara så ni vet.

Postat i:Utmaningar

Hösten är här

Hösten har aldrig känts så långt bort som nu. Ändå är den här. På ett sätt.

I morgon öppnar Reproduktionsenheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Sommaruppehållet är över och de kör igång med ivf:er, frysförsök och snart är det faktiskt vår tur igen.

Den här gången blir det förhoppningsvis ingen lång behandling med hormoner och grejer. Utan vi gör ett ostimulerat frysförsök i en vanlig menscykel. Två, tre dagar efter ägglossningen tinar de – om allt går som det ska – upp ett av våra två embryon och för in den i min livmoder. Två veckor senare vet jag om det har gått vägen eller ej.

Min mens bör komma om två veckor. Sen dröjer det ungefär tre veckor innan jag ägglossar. Jag ska testa med ägglossningsstickor, för att vara säker.

Så om fem veckor hoppar vi på karusellen – för fjärde gången.

Postat i:Barnlöshet

Dietdags igen

I tisdags hoppade vi på South Beach-dieten igen. Den här gången är det min käre make som får anstränga sig och laga mat hela dagarna för jag jobbar tiotimmarspass.

Det klarar han galant. Trots att han är hungrig i princip jämt och ibland helt yr av kolhydratsbrist kliver han ibland upp tidigare för att göra i ordning en lunch som jag kan få med mig till jobbet och varje kväll när jag kommer finns det komplicerade, goda maträtter färdiga. Det är bara att äta. Dessutom gjorde han frukost till mig i morse. Omelett med kotlettbacon.

Jag är helt överväldigad av hans omtänksamhet*.

På måndag är jag ledig och då är det payback-time.

* Om den här bloggen plötsligt har blivit en hyllning till min man är det inte så konstigt. Han är toppenbra. Det finns ju en anledning till att jag vill ha barn med honom…

Postat i:Kärleken

Kärlek

Min man är fantastisk. Underbar. Allt som är bra, är han.

I går ringde han mig på jobbet och sa: Jag vill ha en bäbis med dig. En liten, söt, gullig bäbis. Bara så du vet.

Så gulligt sagt. Och så glad jag blev.

Det betyder oerhört mycket att han berättar sånt för mig. Så jag inte glömmer. Eller får för mig att han inte vill det lika mycket som jag.

Postat i:Kärleken

Misunderstood

När jag skrev det här och avslutade med att jag skulle ut och leta efter en cykel menade jag en trampcykel*. Inte menscykel.

Det är annars lätt att massuppfitta. Missuppfatta.

Man är lite fartblind i den här världen. Men tro det eller ej, jag har faktiskt koll på min menscykel. Till exempel är det snart ev äl.

* Jag hittade faktiskt tre riktigt snygga exemplar. Men håller hårt i tusenlapparna ett tag till. Varför berättar jag senare.

Postat i:Livet,

Sterilitet vs infertilitet

Bara en snabb tanke:

En läkare som säger att ett par är sterila som sedan får barn, har antagligen begått tjänstefel.

Jag tror faktiskt inte att man säger steril längre, utan att man använder sig av begreppet infertil.

Med infertilitet menas att man som par aktivt försökt bli med barn i ett års tid men misslyckats. Vissa av de infertila paren lyckas ju ändå bli gravida efter ett års tid men enligt Iris* är det en tredjedel av dessa som är helt infertila – det vill säga ”sterila”.

Fast eftersom läkarvetenskapen är som den är så tror jag inte att det stämmer. Ju mer man forskar på det här desto mer kunskap får man om både kvinnokroppen och manskroppen. Jag är övertygad om att vi i framtiden kommer veta bra mycket mer om människans reproduktionssystem (eller vad det nu kan heta i vetenskapliga termer) och kunna behandla de flesta, om inte alla, infertila par med bra resultat.

* Klicka på fakta, sedan orsaker, om du vill läsa mera.

Postat i:Barnlöshet,

Bloggtorka

Eftersom jag jobbar hinner jag inte skriva insiktsfulla och smarta (?) inlägg kopplade till barnlöshet och livet i allmänhet.

Tur då att man har Crrly.

Lägg märke till ursprungsförfattarens kommentar längst ner i Crrlys inlägg. Hon blev gravid trots att både hon och maken var sterila.

Jomenvisst.

Infertila möjligtvis. Men inte sterila.

Postat i:Barnlöshet

Och ännu mera "slappna av"-teori!

Betty2 tipsade mig om en omröstning på familjeliv som jag bara måste länka till.

Läs och begrunda. Om ni orkar.

Jag ska säga mitt sen, när jag får tid.

Postat i:Okategoriserade,

Uttorkad?

Eftereffekterna fortsätter. Känner mig uttorkad och dricker hur mycket vatten som helst.

Hoppas att massagen gör någon nytta också…

Postat i:Barnlöshet

Efterdyningarna

Jag beskrev ju själva bindvävsmassagen ganska dåligt innan. Men problemet är att jag inte riktigt kommer ihåg hur det var. Jag gör ett försök:

Det började i alla fall med att jag låg på mage. Hon höll mig på stjärten/svanskotan och nacken och satte kroppen i svag, svag gungning. Sen började hon massera mig.

Ryggen först, mjukt och ibland lite hårdare. Sen började det nypas men jag tror som sagt inte att hon nöp på riktigt. Överallt på ryggen, ända ner till rumpan och ganska mycket kring svanskotan.

Låren gjorde fasligt ont men så fort jag började känna att det blev för mycket och skulle säga till (vilket jag fått instruktion om att göra) så slutade hon.

Sen fick jag vända på mig och hon gav sig på mina fötter. Tryck, tryck, tryck. Upp mot låren och sen en del kring livmodertrakten. Lite fasthållning, kändes det som, med riktigt varma händer. Och så de där konstiga nypdragningarna. Hon avslutade med huvudet.

Hon berättade efteråt att det är vanligt att man blir kissenödig och väldigt törstig efteråt. Vilket jag kan bekräfta. Jag har varit toktörstig hela dagen. Och kissat som en gris. Eller nåt. Men några andra biverkningar har jag inte direkt känt av. Kanske lite mensvärk. Tydligen kan det komma en blödning efter en sån här behandling.

Utöver massagen har jag fått en andningsövning jag ska göra dagligen, och en övning med bäckenet, för att frigöra energi.

Jag har även mailat terapeutens kollega som sysslar med zonterapi, fast hon har fortfarande semester. Jag tänkte väl köra igång med den också, så fort det bara går. Känns väldigt bra att själv vara aktiv.

Postat i:Barnlöshet

En svag doft av menthol…

Det var inte så farligt som jag trodde det skulle vara. Bindvävsmassage låter rätt läbbigt, och det gjorde ont ett par gånger, främst på låren, men det känns bra nu efteråt.

Terapeuten eller vad hon kallas för gjorde en kombination av vanlig massage och bindvävsmassage och fokuserade på livmodern och äggstockarna. Ibland kändes det som om hon nöp mig, men jag tror bara att hon förde fingrarna över vissa områden lite hårt. Hon masserade på ryggen, nacken, låren, lite rumpan, på magen och revbenen och lite axlarna. Och fötterna.

Jag gör bindvävsmassage för att förminska eller få bukt med ärrvävnaden efter endometriosen, och för att öka blodgenomströmningen i livmodern. Sen om det funkar, vet jag inte.

När jag pratade med terapeuten i telefon härom dagen var hon mycket noga med att kolla så jag inte trodde att jag skulle bli gravid bara jag gjorde detta. Och hon ville inte behandla mig efter ett återförande, oavsett vad jag själv ville. Det kändes ganska bra.

Mer utförlig beskrivning kommer sen. Nu ska jag ut och leta efter en cykel!

Postat i:Barnlöshet,

Delmål ett avklarad

Har bokat en tid för bindvävsmassage i morgon klockan 12. En timme.

Rapport kommer.

Postat i:Barnlöshet,

Precious babies

Kanal 5 har tre (?) söndagar i rad sänt den brittiska dokumentärserien Precious Babies från i år.

Jag blev uppmärksam på programmet av ett inlägg som Frida Boisen skrev i sin blogg, glömde bort det helt men lyckades sätta på tv:n och hinna med en kvart i slutet av programmet i går.

Det var jättebra. I går handlade det om ivf och eftersom jag missade det mesta hann jag inte se mycket mer än ett par som plussade med trillingar och ett annat som fick ett negativt svar.

Ett av trillingfostren dog tidigt under kvinnans graviditet, och även om hon var skitledsen för det såg hon det dels som något positivt, att det ökade chanserna för de andra två att klara sig, plus att det som fanns i det tredje fostret skulle tas upp av de andra och bli en del av dem. Det var vackert tänkt, mitt i sorgen.

Samtidigt är jag glad för att man inte har för vana att sätta in tre embryon i Sverige. Socialstyrelsen rekommenderar ju att man bara sätter in ett, speciellt om kvinnan är ung och inte har gjort så många ivf. Det händer då och då att kvinnor får tillbaks två embryon, om man bedömer att deras kvalitet är dålig eller att kvinnan genomgått många ivf:er utan att plussa, och bedöms ha större chans att lyckas med två än med ett.

Det måste ju vara oerhört jobbigt att först bli gravid, inse att man har tre bäbisar i magen, och sen oroa sig för de komplikationer som kan uppstå vid flerbarnsgraviditeter. Det räcker liksom med att oroa sig för en liten. För att inte tala om tre.

Men tänk vad bra det skulle bli om man kunde göra en svensk dokumentär om det här. Följa tre-fyra barnlösa par i deras vardag. Följa adoptionsprocessen, ivf-processen och verkligen visa vilket jävla helvete det är. Åka upp till Jämtland där ivf-kön är på sex år. Eller följa den första lesbiska ivf:en i Sverige (har den gjorts än?). Barnlängtan är barnlängtan oavsett vem som längtar. Men det är nog bra att sätta in det i ett svenskt sammanhang – brittiska National Health Board bestämmer ju inte här.

Postat i:Barnlöshet

Provrörspappan

Jag har hittat en berättelse på nätet som jag vill dela med mig av. Den är skriven av journalisten Michael Nystås och handlar om hans och hans frus väg till de två flickorna ni ser på bilden nedan.

Jag har inte läst hela för jag var inte så sugen på att läsa om graviditet och förlossning i går, men det är så oerhört värdefullt att få en berättelse från den andra sidan. Jag vet att många tjejer som lider av barnlösheten lider även av att de inte känner att de kan prata med sina män om den, och även om inte alla män har samma känslor inför provrörsbefruktning (alla har garanterat inte samma upplevelser som Michael) kanske det blir lättare att förstå vad ens partner går igenom efter att man läst Provrörspappan.

Jag lägger in en länk till Michael Nystås berättelse i länklistan också.

Foto: Karin Nystås

Postat i:Barnlöshet

Borden och måsten

Jag borde nog ringa till tjejen på den där kliniken igen. Vi mailade, ringde om varandra ett par gånger, sen gav jag upp. Och nu känns det bara jobbigt att ta upp luren och försöka igen. Men jag tror jag måste testa den där massagen. Och zonterapin.

Jag måste göra en massa annat som jag inte vill göra. Fixa med bilen (den som blev stulen, bara elände med den). Ordna och dona. Rensa här hemma.

Just nu vill jag inte. Vill inte ringa, vill inte fixa, vill inte ordna och dona. Jag har hamnat i en svacka och det mesta känns jobbigt.

Postat i:Barnlöshet

Hm.

Det kanske märks, men jag är inte riktigt på topp för tillfället. Det är rätt mycket som är jobbigt. Svårhanterbart.

Just nu är jag ganska mycket bonusmamma. Bonussonen var bortrest med sin mamma i tre veckor och nu har han varit hos oss en del. I kväll var vi hemma hos en av hans kompisars föräldrar. Ett annat, lite äldre par var med. Deras barn är 18 och 24 och de tyckte det var så skönt att det var så. Skönt att slippa dem, liksom.

Vid sådana tillfällen finns det en liten röst i mig som vill skrika ut, högt som fan, att ni är så jävla lyckligt lottade!!! Ni har fått se era barn växa upp och bli självgående individer, vuxna människor som klarar sig själva.

En annan röst vill berätta hur det är ställt med oss. Att vi försöker få barn, men att det är svårt. Men det är inte så lätt att bara lägga fram det sådär. Det krävs många drinkar och en hel del takt för att det inte ska bli en samtalsdödare. Det kom aldrig något bra tillfälle. Så det blev inte sagt.

I stället fick jag sitta och lyssna på hur det var när bonussonen var liten, hur det var när hans kompis var liten och så det här parets barns bravader när de var små. Och jag kände mig så utanför.

Jag gillar ju min bonusson, men jag har inte den här automatiska, föräldrastolthetsgrejen som gör att jag vill frossa i detaljer om hur han var när han var mindre. Plus att jag lärde känna honom först när han var sju. Jag hade verkligen inget gemensamt med någon – inte ens min egen man. Just då.

Ibland är det en dubbel börda att vara ofrivilligt barnlös samtidigt som man är styvmamma. Jag förväntas hysa moderskänslor för min styvson samtidigt som jag längtar efter egna barn. Det är en ekvation som inte alltid går ihop.

Postat i:Barnlöshet

Skojskoj

Några av de ”gamla” Iris-tjejerna hade kommit på idén med en afterwork mitt i sommaren, så det gjorde vi igår. Det var skitroligt!

Alla våra historier är egentligen riktigt tragiska. Jular som kommer och går utan att man blir gravid, år som försvinner medan man väntar på sitt barn. Och i vilket annat sällskap som helst skulle det bli sorgligt som fan.

Men tillsammans kan vi skratta åt eländet. Dela sorgen och göra bördan mindre tung att bära.

Det är den bästa medicinen som finns.

Postat i:Barnlöshet,

Sommarkänslor

Jag har ju mått förvånansvärt bra i sommar. Och gör fortfarande. Jag har inte gråtit på evigheter*, till exempel.

Men jag har börjat tröttna på att se en massa gravidmagar och bäbisar och lyckliga familjer. Känner ett styng i hjärtat av sorg varje gång. Jag går inte in på gravidbloggar lika ofta, även om de gravida är tidigare barnlösa vänner till mig. Vill inte utsätta mig för stora magar eller ultraljudsbilder i onödan. Läsa om små bäbisar i magen som gör roliga saker.

Jag undrar om det är så här det kommer kännas om vi inte lyckas. Jag har nämligen flera gånger lekt med tanken i sommar att om vi misslyckas med ivf kanske det är läge att sätta punkt där. Oviss väntan är jobbig, oavsett vad det är vi väntar på.

Men kommer jag då i resten av mitt liv ha svårt för gravidmagar, lyckliga barnfamiljer och ultraljudsbilder? Vilket oerhört handikapp.

Fast samtidigt kanske det är ett sätt att förskona psyket. Att ta itu med vad som kommer sen när man verkligen är där. Maken och jag är överens om att vi tar diskussionen om adoption sen, när vi känner oss färdiga med ivf. Det funkar bra för mig.

Det kan ju vara så att om vi misslyckas med ivf så behöver vi en upphämtningsperiod. Innan vi känner för att ge oss i kast med nya processer, ny väntan.

* Ja, barnlöshetsrelaterad gråt, alltså. Jag är annars en rätt blödig person och gråter när jag ser film, läser böcker och när glada fotbollsspelare vinner viktiga matcher. Oavsett om jag håller på det laget eller inte.

Postat i:Barnlöshet,

Nu ger jag upp

Då och då läser jag Skugges blogg bara för att ha något att reta mig på.

Det går inte längre.

Jag trodde att hon skulle gravidblogga på sin betalblogg. Men nu har det spridit sig till Expressen-bloggen. Och hon bara gnäller.

Jag kan inte med höggravida som bara gnäller.

Postat i:Barnlöshet

Besökare

  • 142,648 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt