Tinselflickans arkiv

Vad händer här då?

Efter många om och men bestämde jag mig för att kolla på den här gamla bloggen. Jag skrev mycket som jag vet har hjälpt många – framför allt mig själv.

På något sätt vill jag ha kvar det jag skrivit till eftervärlden. Många av mina närmaste vänner har jag fått genom bloggen. Och jag ser via statistiken att det fortfarande är rätt många som hittar hit.

När jag skilde mig fortsatte jag blogga. Det var ett misstag. Eller i alla fall ett misstag att jag gjorde det som Tinselflickan. Därför har jag tagit bort flera hundra inlägg som inte handlar om barnlöshet, IVF eller relaterade ämnen. I alla fall efter separationen.

Men. Här är den så. Den reviderade versionen av Tinselflickans arkiv. Jag kommer inte att skriva fler inlägg än denna – Tinselflickan is no more. Men jag kommer kanske att länka till bloggen när jag känner ett behov av att sprida kunskap, information eller erfarenheter av ofrivillig barnlöshet.

Postat i:Meta

Skrämselhicka

Trodde i veckan att jag blivit gravid. Hade gått över tiden med drygt en vecka vilket inte hänt sen mina ivf-tider.

Men tji fick jag. Eller kanske – pust!

Även om jag är ganska cool kring det där med att inte kunna bli mamma och ser en lycklig framtid utan barn är det klart jag blir ledsen varje månad när mensen kommer. Hoppet tänds lite, liksom. Den här månaden extra mycket. Vi började till och med snacka om vad som skulle hända om det faktiskt var så att jag var gravid.

Fast jag kände innerst inne att jag inte var det. Eller så är det försvarsmekanismerna som sätts igång.

Nåväl, det var en lustig känsla som jag kände igen från förr. Med en stor skillnad. Det här är inte mitt livs avgörande största fråga längre. Även om den fortfarande är viktig.

Händer det, så händer det. Händer det inte – ja, då kommer jag att ha ett fint liv i alla fall. Kärleken och jag är helt på samma våglängd där. Det är otroligt skönt.

Postat i:Barnlöshet, ,

Lite avslappnad

Jag har helt tappat konceptet när det gäller min cykel. Menscykeln alltså, nån vanlig tvåhjuling har jag ännu inte införskaffat.

Jag tror att jag skulle få mens i dag. Men jag är inte riktigt hundra. Har ett svagt minne av att jag fick mens på en tisdag (hur det nu kommer sig att jag kommer ihåg just dagen) och eftersom jag har en cykel på 28-29 dagar så borde den ju komma i dag eller i morgon.

Förr hade jag stenkoll men nu är jag verkligen bortkollrad. I alla fall de senaste två-tre månaderna. Jag får sitta med min almanacka och räkna bakåt i tiden för att ha ett hum om vad som hände och när.

Det är skönt.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Donera mera!

För ett tag sen fick jag ett mail från en av mina bloggläsare.

Mailet var ödmjukt utformat, nästan ursäktande. Vilket kanske är förståeligt.

För mailskribenten undrade om jag kunde tänka mig att donera mina ägg till honom och hans sambo. De hade gjort IVF på Sahlgrenska med missfall som resultat och fått domen att det beror på en sjukdom som sambon har. Nu stod de i kö till IVF med äggdonation men den kön är lång som attsicken och om jag kunde tänka mig att donera mina ägg så skulle de få ta ett skutt framåt i kön (nej, mina ägg skulle alltså inte gå till dem).

Jag tänkte igenom saken noga och sen svarade jag. Så här:

Hade det bara varit att skänka mina befruktade embryon som ligger i frysen på Sahlgrenska och Carlanderska hade jag inte tvekat en sekund. Men det går ju inte och dessutom hade ni fått min exmakes dna till på köpet.

Det är så här att det där med hormoner och äggplock kände jag mig rätt färdig med.

Jag har funderat och funderat och kan väl se att jag i framtiden skulle kunna tänka mig att skänka bort mina ägg – men inte nu. Det är för mycket jobb och psykiskt och fysiskt och jag kan inte hantera det för tillfället, har för mycket annat i mitt liv som tar plats och tid. Så förlåt. Men inte just nu.

Jag har inte bloggat om det här för jag ville inte bryta ett förtroende jag fått. Men nu hörde jag av min mailkompis igen och han undrade om jag kunde tänka mig att lägga ut en förfrågan på bloggen. Om ifall att det finns någon annan på Västkusten som kan tänka sig att donera lite ägg.

Så nu är det gjort. Den som vill ha en kontakt med mailskribenten kan maila mig. Så förmedlar jag.

Postat i:Barnlöshet,

Hån?

Fick i dag en inbjudan till en app på Facebook (är du inte medlem kommer du inte fatta vad jag menar så du kanske ska sluta läsa nu).

Appen handlade om mors dag.

Och även om jag är hundra procent säker på att den som skickade inbjudan inte menade något illa med det så blev jag ändå ledsen. Jag menar, jag vet att man kan skicka iväg såna grejer av misstag, till hela ens vänkrets.

Jag är lite låg från start så det blev lite jobbigt. För jag kommer förmodligen aldrig att hyllas på mors dag. Någonsin.

Och då är det inte så jättekul att bli påmind om det.

Postat i:Barnlöshet,

Nej…

Söta rara du som hittade hit genom att söka på hur fixar man sitt liv – jag har verkligen inte svaret.

Men hittar du nån lösning – skriv gärna en kommentar!

Jag tror vi är många som vill veta den magiska formeln.

Abrakadabra har inte funkat hittills.

Postat i:Meta

Tiden går!

Klickar in mig hos Karonesse, som jag minns att jag var synkad med vid något försök för länge sen. Vet i alla fall att vi följdes åt på både FL och AFF. Kanske. I alla fall nåt av ställena.

Blir alldeles förtjust i bilderna på lilla fröken, som jag bara ”kände” som ett frö i magen. Och så visar det sig att hon är två är gammal.

TVÅ ÅR!

Shit vad tiden flyger förbi.

Postat i:Livet

Mitt liv på sex ord

Jag fick ett mail från Jenny om att skriva mitt livs berättelse i sex ord.

Så det gjorde jag.

Förut barnlös – nu nyskild, lycklig sambo

tycker jag är ett bra sätt att beskriva mitt livs resa den senaste tiden.

Ska jag berätta hela mitt livs historia blir den dock annorlunda.

Afrikansk europé hittade hem i Stockholm kanske.

eller

Journalist javisst! Men först kommer kärleken.

Äh, jag vet inte. Tycker det är svårt att sammanfatta ett helt livs nojor och glädjeämen med bara sex ord.

Vad tycker ni?

Postat i:Livet

Sorgchock

Låg och snackade menselände med Kärleken i natt precis innan vi skulle somna. Jag tyckte vi skulle byta så männen fick allt elände (mens, barnafödande, kissa sittande) och vi kvinnor godbitarna (kunna kissa stående).

Och så sa han att det där med barnafödande inte var nåt elände. Utan det måste vara en fantastisk känsla, att kunna ge liv. Och så vidare. Och så vidare.

Varpå jag bara dog. Av sorg.

För jag kan ju inte det. Ge liv.

Och så är jag så idiotisk att jag inte kan visa hur ledsen jag blir utan jag bara snörpte ihop munnen och blinkade bort tårarna och lät dem sedan strömma när han hade släckt ljuset.

I tystnad.

Postat i:Barnlöshet

Barnmorskorna

Jag har läst så många artiklar om det här nya tv-programmet att jag vill kräkas. Om tårar och glädje och skratt och så vidare.

Och jag kan bara inte förmå mig själv att titta på det.

Sorgen sitter kvar i ryggmärgen. Kommer nog aldrig bli av med den. Jag kan glädjas åt mina vänner, vare sig de varit barnlösa eller ej, när de får barn. Men att titta på förlossning efter förlossning och frossa i bäbislycka – nej. Det går fortfarande inte.

Postat i:Barnlöshet, TV/Film

Utmanad!

För fem år sedan hade jag varit gift i ett halvår och hade redan börjat tvivla på om jag skulle klara livet som bonusmamma utan ett ”eget” barn. Minns en kväll då jag låg i sängen och grät, med maken bredvid mig, och sa att jag nog inte skulle klara det i längden.

För tio år sedan hade jag gått ett år på journalistutbildingen, avverkat två (!) killar i klassen och visste med all säkerhet att det var det här jag ville syssla med i mitt arbetsliv. Jag har bara vacklat en gång sedan dess, då jag började på lärarhögskolan – men hoppade av efter en termin.

För femton år sedan var jag 18 år och det enda jag ville var att åka till USA för att läsa en journalistutbildning i Washington DC. Min dåvarande pojkvän stöttade mig i det och till slut fick jag med mina föräldrar på banan också. I övrigt var killen ett svin som ägnade sig åt psykisk misshandel, han var sjukligt svartsjuk samtidigt som han försökte övertyga mig om att ingen annan ville ha mig för jag var så tjock (jag vägde 58 kilo och är 173 lång).

För tjugo år sedan flyttade vi från vårt hyrda hus i Ramlösa Brunnspark till ett radhus inte så långt därifrån. Då hade familjen bott i Sverige i lite över ett halvår och jag började prata svenska med min pappa för första gången. Innan dess pratade vi bara engelska hemma.

Ledsen men jag vet inte vem jag ska utmana – den som känner sig manad kanske? Till exempel Umeboshi… 🙂

Postat i:Utmaningar

Regular

Det är bara att konstatera att min kropp numera är ett under av regelbundenhet. Har en cykel på 31 dagar punkt.

Inte 32, inte 35, inte 28.

Skönt.

Men samtidigt blev jag faktiskt lite besviken den här gången – som alla andra. Även om jag har ställt in mig på att bli gammal utan egna barn så sitter minnet av mensen som ett hån i ryggmärgen. Jag tror aldrig jag blir kvitt den.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Illamående

I typ två veckors tid har jag varit illamående. Kärleken, som inte har lärt sig än att man inte ska säga så, säger att det beror på att jag är gravid.

Not bloody likely.

Men jag kan inte låta bli att vara lite orolig. Jag blir fort hungrig och äter rätt mycket, samtidigt som jag ändå blir illamående, speciellt om jag inte äter nåt. Misstänker att nåt är fel.

Men nu ska jag snart börja träna, det kanske är det som har varit problemet. Att jag inte rör på mig tillräckligt.

Ska till gymmet i morgon och försöka föra över mitt västsvenska medlemsskap till ett östsvenskt. Eller stockholmskt. Eller vad det nu heter. Förhoppningsvis blir det billigare. På torsdag tänkte jag träna mitt första pass. Eller på fredag, beroende på vad jag hinner och hur jag ska bo. Förresten – jag har fan inga träningskläder med mig.

Äh. Det löser sig.

Hoppas i alla fall att jag blir av med det här konstiga illamåendet. Har ju lidit av det förr. Utan att vara gravid.

Så det är klart att jag inte är det.

Postat i:Livet,

Fler varningar

Okej, det där med varningsetiketter var lyckat, har jag förstått. Så nu kommer det några fler.

Min första kille nånsin (jag var 16, han var 22):

Jag är en försynt och blyg dansk som kommer älska dig passionerat men samtidigt kommer jag vilja undervisa dig i vad som är BRA MUSIK och sex kommer vi aldrig att ha för jag är så rädd att göra dig illa så jag kommer aldrig våga. I stället kommer vi ägna oss åt otillfredsställande petting i åtta månader.

Min första kille:

Jag är en attraktiv, rolig och frireligiös (!) kille som du kommer falla för hårt men bara så du vet kommer jag att göra slut med dig någon vecka efter att jag tagit din oskuld för att jag träffat en annan och sen kommer jag ångra mig och bli ihop med dig igen men min familj tycker du är en sköka så sen kommer jag att ångra mig igen efter bara en månad. Men några år senare kommer jag vara otrogen mot min flickvän med dig för jag längtar efter bra sex. Vi kommer aldrig att tappa kontakten.

Mitt första längre förhållande (2 år):

Jag är en docksöt kille med krulligt hår och fantastisk humor och jag kommer älska dig passionerat och ge dig dina första orgasmer men jag kommer hela tiden att ägna mig åt pyskisk misshandel av dig, tala om för dig att du är tjock och vara sjukligt svartsjuk. När du sedan flyttar till USA för att plugga kommer jag följa efter och när du gör slut kommer jag att falla ihop totalt och sen infiltrera din familj och snacka skit om dig med dina föräldrar och sommarjobba på din pappas jobb och då kommer vi att strula men du inser nog fort att magin är borta (nej honom borde jag aldrig varit ihop med men jag var 17 och visste inte bättre).

Min första stockholmare:

Jag är en charmig, snäll och välanpassad kille från rik familj som kommer att älska dig lite lagom passionerat men vara rätt tråkig och snacka om min förra tjej en hel del. Och egentligen tycker jag att du är lite för poppig för mig och mina vänner, kan du inte tona ner det lite så du ser ut som alla andra Lidingö-tjejer som är fräscht osminkade och bär Levis och rutiga skjortor? (mitten av 90-talet)

Postat i:Kärleken, Livet

Warning

En stilla undran:

Varför kommer inte män med varningstexter om halsen så man vet i förväg vilka problem som kommer att dyka upp?

Till exempel hade jag tyckt det var kul att veta det här:

Jag kommer att älska dig innerligt, göra dig lycklig och vara helt fantastisk i sängen men jag har svårt att säga nej till min psyksjuka exfru för jag är bara lycklig när alla andra mår bra.

Eller det här:

Jag kommer älska dig passionerat och bara umgås med dig hela tiden vilket du med tiden kommer tycka är jobbigt och sen är jag lite passiv när det gäller det mesta så du får ta tag i saker och ting jämt. Och så är jag rätt självisk.

Eller varför inte det här:

Det är ingen idé du kärar ner dig i mig för jag kan inte hålla mig till en enda kvinna och kommer bli kär i dig först när du är ouppnåelig.

Eller ännu bättre:

Jag kommer att sätta upp dig på en pedestal och kära ner mig i dig totalt. Men i övrigt är jag en arrogant typ som tror jag är bättre än alla andra. Inklusive dig.

Eller så här:

Jag är fantastiskt rolig och vi kommer ha kul ihop men jag får inte upp den utan extremt mycket jobb – vilket jag inte kommer kunna erkänna – och dessutom måste jag onanera minst tre gånger om dagen vilket är roligt till en början men inte i längden och antagligen kommer det förstöra vårt sexliv.

Och ja, det är min högst subjektiva bedömning av männen i mitt liv de senaste tio åren. Men visst är det en bra tanke?

Det går ju att överföra till kvinnor också.

Om min hals skulle det stå:

Jag är oerhört passionerad, lever i nuet och kommer få dig att känna dig mer älskad än du någonsin varit. Men jag har en tendens till svartsjuka, har en väldigt stark vilja och är lite bortskämd med uppmärksamhet. Och så är jag dålig på att lyssna ibland.

Postat i:Kärleken, Livet

Regelbunden

Min cykel är stabil. Jag har en 31-dagars cykel.

Jag trodde jag skulle få mens i går, och det fick jag.

Det är skönt att veta det. Att kroppen tycks funka. Ja, förutom det där att jag aldrig blev gravid då.

Postat i:Barnlöshet,

Disaster

Hade en menskoppskrissituation innan i dag.

Fick inte ut den. Den hade åkt in för långt och gjorde dessutom ingen nytta.

Jag såg ut som en slaktare, badrummet som en brottsplats och dessutom fick jag faktiskt lite panik. Det tog säkert en kvart att få ut den och då var det blod överallt (ursäkta alla äckelmagade men så är det bara).

Trots problemen satte jag in den igen efter att ha duschat (och rengjort badrummet) men då kände jag att den inte satt rätt så till slut kapitulerade jag och tog en tampong som jag hittade i min handväska. Vet inte om jag kanske borde ha den där stora ändå.

Eller satsa på en helt ny modell. För jag tänker banne mig inte ge upp i första taget.

Postat i:FET och IVF

AFV

I dag på Americas Funniest Home Videos hade de ett segment där folk berättade för sina föräldrar att de var gravida på olika sätt.

Till en gubbe som fyllde år sjöng de Happy Birthday Dear Grandpa och han och frugan blev själaglada. Så klart. Det blev alla.

Utom jag som satt och tittade och kände mig lite ledsen.

Postat i:Barnlöshet

Bloggparty

Lista 5 bloggare som du gärna skulle träffa IRL och varför. Nämn inte nån som du redan träffat.

Utmaning från Kapybaran. Klart jag hoppar på den! Tyvärr blir det lite upprepning av hennes svar. Men så är livet. Dessutom kommer jag inte hålla mig till fem. Det går bara inte.
Anna. Därför att det känns som om jag redan känner henne.

Erica. Lite samma. Vi känner varandra redan, nästan.

Isidor. Jag tror vi skulle ha intressanta samtal om det mesta. Och så är jag nyfiken som fanken på hur Lillkatten ser ut.

Kapybaran. För att hon är så himla skön.

Kattmamman. Vi har följt varandra sedan urminnes tider, tror vi började blogga ungefär samtidigt. Jag har pratat med henne i telefon men aldrig träffat henne. Vilket jag väldigt gärna vill. Se ovan, dessutom.

Lillawi. Olyckssystrar. Eller nåt. Vi har, som en del andra tjejer här på listan, en del gemensamt. (Håller tummarna för dig, tjejen!)

Lillsyrran. Vi har bloggat ungefär lika länge. Och har följt varandra sedan dess. Utan att någonsin ses.

Mikebike. För jag gillar hans ilska. Och tycker han är fantastiskt rolig. Träffsäker. Även när han skriver om mig.
SANDRA. Hon är så jäkla skön!

Storken. För vi har så himla mycket gemensamt!

Tingeling. För språkets skull. Och våra gemensamma erfarenheter.

So peeps, vad säger ni? Dricka några drinkar och svänga våra lurviga?

Postat i:Livet, Meta, Utmaningar

Lösenordsskyddad: Ifrågasatt?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Postat i:Livet, Meta

Besökare

  • 142,511 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt