Tinselflickans arkiv

Jahapp

Nu är det bara att vänta. En och en halv månad kvar tills det blir någon action. Typ.

Men under tiden kör vi på med akupunktur. Och hoppas att det kan innebära något positivt.

Till exempel är jag tokvarm varje morgon när jag vaknar och går upp. Tidigare frös jag.

Sen har min mens ändrat karaktär lite. Till det bättre, tror jag.

Akutanten är alltid väldigt intresserad av exakt hur min senaste mens såg ut. Aldrig har någon som inte är jag själv varit så intresserad av dess konsistens. Ick. Men tro inte jag ska berätta det för er. Nänä. Det där berättar jag bara för henne. Och möjligtvis min älskling. Som antagligen inte är speciellt intresserad men trots allt en väldigt stor del av allt som har med min menscykel att göra. Så han slipper inte undan. Sorry, babe.

Postat i:FET och IVF, ,

On the road again

Nu kom pappret från SU. Illgult den här gången. Ibland är de blåa, ibland gröna – jag har inte lyckats lista ut färgkoderna än.

14 dagar efter mensen som jag får i april ska jag börja med ägglossningsstickorna.

Nu börjar vi igen.

Postat i:FET och IVF,

Peppar, peppar

Att skriva på bloggen att jag måste komma ihåg att planera in nästa frysförsök var ett genidrag. För nu ringde jag till dem – och kom fram på första försöket! Och ingen väntetid…

Nästa frysförsök är inbokad cirka vecka 19, lite beroende på min menscykel. Jag börjar testa med ägglossningsstickor 14 dagar efter första mensdag. Och jag har redan förberett dem på att jag vill ha tillbaks två embryon.

Så nu är det dags att börja ställa in sig och hoppas på det bästa.

Bulle 2007, here I come!

Postat i:FET och IVF, ,

Vårtrött

I flera dagar nu har jag tänkt att jag ska ringa SU och boka in nästa försök. Så att de vet att jag är på gång, liksom. Det dröjer nästan en månad till nästa mens, så då borde jag ligga bra till, tycker man.

Men varje dag när jag kommer till jobbet försvinner tanken om SU och nästa frysförsök.

Måste komma ihåg. Annars kanske de inte hinner klämma in mig…

Postat i:FET och IVF,

Barnlös??

När jag skrev min första krönika om barnlöshet fick jag många reaktioner.

Bland annat en före detta kollega som jag mötte på gatan och som efter ett tag berättade att han med var barnlös.

Vi har försökt sen i maj, men det har inte hänt något än, sa han då. I november.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Men sa det jag brukar säga i de här sammanhangen. Att det kan ta upp till ett år. Att först efter det kan det vara dags att göra en fertilitetsutredning.

Sen har tiden gått och jag har inte vågat fråga. Hur det går. Om det händer något. För jag vet ju så väl själv hur ont det gör när inget funkar och folk undrar. Tänkte att han får berätta själv.

I dag har det gått ett år och fyra månader sedan vi möttes den gången på gatan. Och för bara ett par dagar sedan mötte jag honom och hans fru. Hon hade en stor, fin mage och ett lyckligt leende på läpparna.

Jag är glad för deras skull. Det kändes bra.

Men samtidigt lite orättvist.

Fast bara lite.

Postat i:Barnlöshet

Bättre?

Tanken var att förra inlägget skulle vara lite positivt även om jag nu så här i efterhand inser att det inte blev det.

Grejen är att sorgen går i vågor. Som ni säkert har förstått. Värst är det när mensen kommer. Och när ibland gravidmagarna blir för många.

Men jag känner mig så tröttsam när jag bara känner samma saker om och om igen.

Vad säger man till en sån som jag? Det är bara samma jävla elände varje gång. Det är inte som om jag kommer med någon ny aspekt av någonting utan det är samma gamla repiga skiva som snurrar.

Därför orkar jag inte alltid berätta för min älskling att jag mår som jag gör. Därför är många av mina inlägg här snarlika varandra. Tråkigt nog.

En förändring finns det dock.

Jag är mer van vid att känna så här nu. Och därför blir det inte lika svårt att leva med som det var i början. Jag har ju vanan inne, så att säga. Samtidigt som det på ett sätt är värre. För det är förjävligt att behöva dras med detta elände jämt.

Postat i:Barnlöshet

Bättre i dag

Grejen är att när mensen kommer känner man att hoppet spolas ner i toaletten. Alla önskningar rinner ur en, liksom.

Och då blir det tungt – även om man inte har trott att det är på riktigt.

Hoppet är det jag lever på.

I går var en tung dag – vi gick på stan och överallt var det barnvagnar och bäbismagar.

Min älskling visste nog inte hur jag kände. Jag kan ofta känna mig som en repig gammal skiva som fastnat i samma spår. Om och om ältar jag samma saker och det finns liksom inget nytt att säga. Inga nya ord för mina känslor. De är samma – jämt.

Det är orättvist. Jag är ledsen. När kommer bäbisen? Vad händer om det aldrig blir någon bäbis? Varför funkar det för andra men inte för oss?

Postat i:Barnlöshet,

Idiot?

Inser att jag framstår som något korkad som efter 3,5 år – med oskyddat sex, tre provrörsbefruktingar och två frysförsök – fortfarande tror att det ska hända ett mirakel.

Jag erkänner villigt att jag känner mig rätt dum.

Postat i:Barnlöshet

Menselände

Så kom då skiten i går.

Jag blev ledsen. Superledsen.

Det är fan orättvist.

Häromdagen berättade en kollega om sin tjejkompis som blivit gravid med en kille hon bara varit tillsammans med i några månader. Först blev de chockade – men nu är de så kära så, och båda längtar efter barnet jättemycket.

Jag önskar ibland att det hade varit så för oss. Även om jag vet att vårt förhållande antagligen tagit stryk av det. Tänk om det bara hade varit så enkelt att det var en ”olycka”. Att jag blev gravid av misstag.

Jag hade inte varit samma person som jag är i dag men jag hade inte vetat något annat.

Nu vet jag annorlunda och vill inte ha de tre senaste åren ogjorda.

Men jag hade gärna sluppit dem, om det hade gått.

Postat i:Barnlöshet,

Illamående

Blä. Mår rätt illa, faktiskt.

Fast jag tror nog att det beror på de tre glas vin och tre-fyra caipirinhas* jag drack i går när jag var ute med jobbet.

Hoppas inte.

* Alltså, vi var där i åtta timmar. Bara så ni vet.

Postat i:FET och IVF,

Våryra

I dag när jag klädde på mig bestämde jag mig för att det numera är vår. Trots att termometern visade bara fem plusgrader.

På med nya vårkläderna och tunna vårkappan.

Sen frös jag i princip hela vägen till jobbet men jag känner mig verkligen fin!

Förresten tror jag mensen är på g. Känns så. Cykeldag 33 i dag (jag har nog räknat fel innan, tror jag – nu har jag i alla fall kollat på riktigt).

Postat i:FET och IVF,

Äckelpäckel

Någon har hittat till min blogg genom att söka på

min sexiga styvson.

Fy fan. Det där är sjukt på så många plan…

De allra flesta som kommer hit på ett sökord som inte har med det jag skriver om att göra, söker på pagefrisyr. Konstigt nog. Undrar om de stannar kvar?

Postat i:Meta

Kom på en sak…

Angående inlägget nedan.

Jag började gå på träffarna precis efter att vi förstått att vi behövde hjälp. Började på Sahlgrenska först i somras.

Medan de andra var precis i starttagen med sina behandlingar. Lalli hade stått i kö hela tiden hon gick på träffarna och hann börja med sin första ivf innan mig.

Så det är egentligen inte så konstigt att jag hamnat på efterkälken.

Postat i:Barnlöshet,

Gravidfika

I dag har jag fikat med en högst gravid Iris-kompis, Betty2. Jättesöt var hon! Bakifrån syns inte ett skvatt – men vänder hon på sig har hon en stor badboll till tvillingmage.

Alla Iris-tjejer som varit med på träffarna lika länge som jag är nu gravida. Lalli är den senaste som testat positivt – hon är i vecka 6 eller 7 nu.

Det borde på något sätt kännas nedslående. Och det gör det väl ibland, när jag surfar runt på mina kompisars bloggar och allt bara handlar om vagnar och bäbisskrik och gravidproblem (= lyxproblem i min värld men de lever i en helt annan verklighet).

Fast samtidigt ger det mig hopp. Om de kan, så kan jag också.

Även om det är lite trist att vara sist ut bland ”veteranerna”.

Postat i:Barnlöshet,

Cykeldag 32

Japp, nu är jag där igen. Känner efter, undrar, hoppas. Tror.

Trots att jag inte ens är ruvare utan det här är en vanlig cykel. Herrejedanemig.

Jag blir ju trött på mig själv.

Å andra sidan vore jag inte jag om jag inte trodde varje månad att jag var gravid.

Just nu vill jag bara att menseländet ska komma så att vi kan vara ett steg närmare Bulle 2007.

Postat i:FET och IVF,

Värmebölja

En annan grej – som kanske eller kanske inte har med akupunkturen att göra…

Jag är skitvarm.

Normalt är jag superfrusen, men nu räcker det med en tunn blus på jobbet – den varma koftan åker av så fort jag kommer fram. Jackan behöver jag inte ens knäppa, trots att det är kallt.

Något skumt är det.

Postat i:Barnlöshet,

Fördelar med akupunktur

Genom vissa av kommentarerna jag får och min egen inställning innan jag började gå på akupunktur förstår jag att det finns en hel del skeptiker därute. Må så vara.

Men det finns ett helt gäng fördelar med akupunktur som jag hittills inte nämnt.

1. Jag har fått tillbaks mitt luktsinne. Tidigare har jag bara haft luktsinne sporadiskt.

2. Jag är inte lika tung i bihålorna. Tidigare har jag jämt låtit förkyld. Nu gör jag det bara ibland.

3. Jag har fått en större ro i själen. Jag känner mig superlycklig varje gång jag går därifrån och känslan av att vara nöjd håller i sig.

4. Det är upplyftande att ha ännu en person i min närhet som är så övertygad att jag snart kommer att bli gravid. Förutom min käre make.

Postat i:Barnlöshet,

Udda dröm

I natt har jag drömt mycket. En lång och komplicerad dröm som gick ut på att jag och älsklingen var hembjudna till Kattmamman, Kattpappan och Lillkatten.

Älsklingen blev fullare och fullare för var minut som gick och störde hela tiden mitt samtal med Kattmamman, som tydligen hade skilt sig från Kattpappan och nu var gravid med barnet till en 19-årig hiphop-artist som dessutom var son till hennes chef*. Det enda jag ville var att fråga henne varför – och framför allt hur det hade gått till – men min stackars fulla älskling fattade inte stundens allvar och envisades med att avbryta allt. Medan Kattpappan satt där och – ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad han gjorde men han var där i alla fall.

Och just det – Lillkatten var en söt, rödhårig liten krabat på sisådär 2-3 år som gullade med oss alla.

Konstigt, va?

* Ja, jag såg Masjävlar i går.

Postat i:Barnlöshet, Livet

Bara surrealistiskt

Vi satt i går, jag och akutanten, och pratade om nästa försök. Hon är lite vimsig, tenderar att upprepa sig och ställa samma frågor gång på gång (därav de surrealistiska samtalen, tror jag). Men hon hade inte glömt att när vi kom hem från semestern var det dags för nästa frysförsök. Så hon frågade hur vi hade tänkt, jag och älsklingen.

Och jag berättade för henne att vi antagligen ville vänta en cykel till. Hon räknade och räknade och kom fram till att det då skulle bli i maj – vilket jag tyckte lät lite väl långt fram men när hon hade räknat klart och visat mig sin tankegång så hade hon ju rätt.

Sen skrev hon ner i sina anteckningar om mig: Gravid i maj.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF, ,

Surrealistiskt samtal 2

A: Försöker ni aktivt att – ja, få en bäbis?

T: Jadå, det gör vi verkligen!

A: Ja, vad bra! Jag måste ju fråga…

T: Jo, det förstår jag.

A: Och då vet du ju när du har ägglossning och så?

T: Jo, det gör jag. Men det är inget som jag försöker ha stenkoll på – det där med schemalagt sex är inte så roligt.

A: Nej, det kan det knappast vara. Men du – resan till Kenya måste ha varit lite som en bröllopsresa?

T: Nja, det är lite svårt att få till det när man har en tolvåring som sover i samma rum…

A: Ja, det är klart.

Postat i:Barnlöshet,

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt