Tinselflickans arkiv

Idiot!

Eftersom min kropp gav en massa tecken på att ägglossning skett förra veckan så är jag återigen nästan övertygad om att jag är gravid.

När i hela världen ska jag lära mig?

Suck.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

Några månader…

Är ganska många månader. På Sahlgrenska trodde de inte vi skulle hinna före sommaren.

Anledningen till att de skickat ut det brandgula brevet redan nu är att de väntar på pengar från politikerna som kan korta köerna och för att gardera sig skickar de ut till alla som stått i kön sedan april 2004 och fram till januari 2005. Om ifall att.

I och med att vi hamnade i kön i januari 2005 finns det inte en chans i världen att vi kommer fram före sommaren, alltså.

Men den snälla sekreteraren bad mig ringa igen och kolla i juni – då visste hon mera.

Och för min del blir det allt viktigare med ett FET till före sommaren. Om jag orkar rent psykiskt.

Postat i:Barnlöshet,

Deppdipp

Har mått rätt kasst psykiskt de senaste dagarna. Min första teori i dag var att det handlade om PMS. Men jag vet inte.

Jag tror att den då och då måste ut. Sorgsenheten.

Och i dag fick jag en uppenbarelse. Litegrann, i alla fall.

Jag gillar ju att ha kontroll. Men detta kan jag inte kontrollera alls. Jag är helt maktlös, står handfallen inför min kropp, mina ägg, min mans spermier och vad som händer eller inte händer med dem.

Och jag gillar det inte.

Sorgsenheten blev irritation och trötthet i dag. Och maken och jag gick omkring och surade i en halvtimme innan vi blev sams igen.

Jag grät, och då kände han sig maktlös och ville lösa problemet.

Men det är ju det. Det går inte att lösa mitt problem.

Jag måste få vara ledsen över att jag inte blir gravid. För när jag har varit ledsen, gråtit och hasplat ur mig mina tankar – ja, då känns det hundra gånger bättre.

Postat i:Barnlöshet, Kärleken

Klurigheter

Funderar och funderar på om vi ska göra FET eller inte.

Enligt en Iris-kompis så tog det tre månader från det att man fick det brandgula brevet* tills dess att man fick kallelsen**. Och då borde det ta en månad till, ungefär. Då är vi i juni, typ. Så chansen att vi får sätta igång före sommaren är väl rätt liten, egentligen.

Då vill jag gärna göra åtminstone ett frysförsök till. Förhoppningsvis funkar det och jag blir gravid och slipper ta en jädrans massa hormoner.

Om inte annat så har jag något att göra och tänka på. Förra sommaren var inte rolig, direkt.

Fast å andra sidan så har jag ju något att se fram emot om vi inte skulle lyckas. Tre gratis färskförsök (IVF) på Sahlgrenska. Och så många frysförsök som vi har befruktade ägg.

* ”Det orange brevet” ser bara så fel ut.

** Nej, jag har inte ringt Sahlgrenska än. Hittar inte numret till sekreteraren men jag ska göra ett försök via växeln på måndag.

Postat i:Barnlöshet,

Bruten kvinna

Ok, jag erkänner. Det var ett tag sedan jag tränade.

Men det här är löjligt.

Jag har träningsvärk i muskler jag inte kände till att jag hade.

De två senaste dagarna har jag klivit upp och ner från en ranglig klaffstol* säkert femtio gånger. Sen har jag målat, med stadig hand.

Och nu är jag trasig.

Det blir OS framför tv:n, ett hett bad och sen en öl på stan med Umeboshi. Hoppas hon har förståelse för att jag vill sitta still. Hela tiden.

Och att vi väljer ett ställe med bra service, så jag slipper bära min öl själv.

*En sån där som viker ihop sig om man råkar stå för långt bak på sitsen. Som tur var kom jag bara nära ett par, tre gånger.

Postat i:Livet

Lika som bär?

Postat i:Övrigt

Arbetsbörda

I går hade jag fullt upp. Inte nog med att tv:n stod på hela dagen (fast jag måste erkänna att jag inte satt framför den så ofta), jag målade köket.

I stället för den hemska, kycklinggula färgen som vi haft i över tre års tid är det nu ljust, ljust turkosblått.

Nu är det dags för ett lager till.

Förresten så ringde de i går från Fertilitetscentrum och undrade varför vi inte hade bokat in någon läkartid. Vilket var lite fint, tyckte jag. Fast samtidigt förstår jag att de vill tjäna pengar på oss.

Postat i:Barnlöshet, Livet

Missunnsam?

Jag förstår att jag kanske verkar lite avundsjuk när jag inte unnar mitt ex ett barn.

Men så jävlig är jag just nu. Kan inte jag få ska inte han få. Och när jag mår riktigt risigt ingen annan heller.

Jag är egentligen en snäll tjej som önskar andra allt gott i livet. Men jag kan inte förstå varför jag ska förvägras att bli mamma.

Jag sköter mig. Jag tar hand om min kropp. Jag dricker lagom mycket alkohol. Jag tar inga droger. Jag röker inte. Jag försöker äta någorlunda hälsosamt. Jag försöker vara en god människa.

Varför ska då svin och idioter få barn och inte jag?

Postat i:Barnlöshet

Stalkervarning

Eftersom jag har jobbat i dag har jag kollat upp mitt ex. Ni vet han med barnvagnen.

Och jag måste haft fel! För han har inga barn. Livet är lite rättvist ändå.

Däremot har mitt ex från typ tio år sedan en flicka och en pojke. Precis som jag hade trott – han är nämligen lite förutsägbar.

Och mitt ex från sommaren 1998 har en dotter med samma namn som jag! Ja, mitt mellannamn dårå. Men ändå. Creepy!

Jag tror inte att han kände till mitt mellannamn. Jag hoppas inte det – det skulle bara vara för mycket.

Postat i:Barnlöshet, Livet

8000 kronorsfrågan

Är det värt åtta tusen spänn att slippa hormoner och göra ett FET och kanske, men bara kanske, bli gravid eller ska man skippa FET helt och hållet och invänta Sahlgrenska? Det kan ju ta evigheter.

”Några månader” kan ju faktiskt betyda allt från två till fyra, fem månader.

Postat i:Barnlöshet,

snabbis

Jag sitter klistrad vid tv-apparaten. Jag lovar!

Postat i:TV/Film

Plötslig glädje!

Fick ett brandgult* brev från Sahlgrenska i dag. På det står det att vi inom några månader blir kallade till vårt första besök.

Glädjen bubblar inom mig. Det kanske inte tar så vansinnigt lång tid trots allt. Vi kanske inte behöver lägga flera tusen kronor till och jag kanske, kanske kan bli gravid.

Åh, himmel – vilken bra dag detta kan bli trots allt.

*Hur fanken böjer man orange? Oranget kan man väl knappast skriva? Åh, detta jobbiga, inkonsekventa språk!

Postat i:Barnlöshet,

Hektisk dag

I dag har jag fullt upp – trots att jag är ledig.

Dels handlar det om mitt OS-åtagande. Anja Pärson 14.45, om de inte har ändrat tiden igen, och så hockeyn i kväll.

Men vi ska göra om i köket och jag håller på att spackla och rengöra inför målningen, som jag gör på onsdag. Dessutom behöver jag diska och städa ordentligt.

Mina tankar i dag är hos Astillbe och Carnesir – två av mina nätvänner som tyvärr testat negativt i dagarna. Det känns för jävligt just nu tjejer – men ni ska veta att när man sörjt ordentligt så har man faktiskt kraft att komma igen.

Och ni kommer båda få bli mammor, bra och kärleksfulla sådana, det är jag övertygad om.

Postat i:Barnlöshet, TV/Film

Extankar

Såg mitt ex med en barnvagn i dag. Sist jag såg honom (kanske i våras, kanske förrförra hösten) så pratade han om att de var sugna på bebis. Så det var ingen överraskning.

Ändå känns det för jävligt, rent ut sagt. Orättvist!! Utan att säga för mycket vet jag att han borde haft problem med att få barn.

I dag har jag varit helt knäckt över detta.

Ändå vet jag att jag är förskonad. Jag har typ en kompis/bekant som har barn. Några andra har lite större barn. Men de flesta är antingen singla eller barnlösa. Eller har vuxna barn.

Och så vet jag flera tjejer vars alla kompisar är gravida eller har små barn. Det hade jag inte fixat.

Som en parentes kan jag förresten nämna att vi var på Ikea i dag. Och alla som var där var antingen gravida eller hade små barn. Det förbättrade inte min sinnesstämning.

I dag har varit en svart dag.

Postat i:Barnlöshet

Guldyra

Har kommit på något oroväckande. Varje gång jag tittar på en OS-gren som det är svenskar med i går det osedvanligt bra.

Men när jag inte tittar går det uselt*.

Eftersom jag är grymt vidskeplig när det gäller sport betyder detta att jag måste se alla tävlingar som är viktiga för Sverige.

Hu vilket ansvar.

*Jag säger bara 5-0 till Ryssland. Och den där katastrofala matchen som damkronorna spelade mot Kanada. Iskillen från Landvetter såg jag dock med ett halvt öga. Halvt därför att jag är så j-vla rädd att de ska ramla så jag gömmer mig bakom en kudde. Så det gills inte.

Postat i:TV/Film

Skriverier

Efter rekommendation från kuratorn som jag varit hos ska jag skriva av mina känslor i en bok.

Jag hade ju bokat in att jag skulle skriva i går klockan 14, för att det verkligen skulle bli av. Har skjutit det framför mig och glömt bort det hela tiden.

Det gick väl så där. Anteckningsboken känns som en fiende i dag.

Jag som skriver så mycket och är så van att formulera mig tycker det är svårt att skriva ”fritt”. Jag tänker ju hela tiden på vad jag ska skriva och för hand skriver jag ungefär lika snabbt som jag tänker även om det blir oläsligt för andra.

Summa summarum: jag höll på i tjugo minuter och gav sen upp.

Skrev litegrann om mina olika känslor. Känslan av att längta efter en gravidmage, känslan av att vara barnlös styvmamma – en mammafigur med skyldigheter men få rättigheter – och känslan av att det är så urbota orättvist alltihop. Sen kände jag mig färdig.

Kanske är det så man blir som kvällstidningsjournalist. Att man komprimerar ner det hela till kärnan och kan sen inte utveckla det mera. Så sorgligt.

Jag tror det är lättare att skriva när jag verkligen är ledsen. I går kändes det mer som ett tvång men jag har bestämt mig för att fortsätta. När jag väl kommer in i det tror jag att det kommer gå bättre.

Postat i:Barnlöshet

Jippi!!!

Jag jublar av glädje!!

Och här får ni läsa varför.

Äntligen!

Postat i:Övrigt

Latmask

Jag är ledig nu och jag gör i princip ingenting. Ja, inget vettigt, i alla fall.

Jag börjar dagen med frukost i sängen och en koll på OS-programmet. Finns det några svenska medaljhopp med så sätter jag på teven. Denna tradition började jag med i tisdags, med bra resultat, så jag fortsätter i samma spår.

Sedan går jag bort till datorn och spelar lite betapet. Jag är hooked. Har spelat det i lite över ett år och tycker verkligen det är hur kul som helst. Min man tycker jag är knäpp.

På eftermiddagen gör jag små ärenden. Typ diska, tvätta eller städa litegrann. Jag går helst inte ut. Det är ju för fasiken snöväder ute. Eller halt. Eller kallt.

Om en timme ungefär ska jag sätta mig och skriva i min anteckningsbok. Jag tror det behövs – jag är rätt bra på att förtränga sorg.

Och sen ska jag sätta mig och fundera på hur vi ska göra framöver. Som det är nu tror jag att jag vill vänta lite med att utsätta kroppen för en massa hormoner men samtidigt så vet jag hur jobbigt det är att bara gå och vänta. Fast risken är att det blir så, så problemet är att jag måste lära mig att hantera denna väntan.

Postat i:Livet

Bakläxa

Har fortfarande inte skrivit i min anteckningsbok. I måndags hade jag ett bra skäl – både min man och styvson var hemma och jag vet att jag vill ha lugn och ro när jag öser ur mig – även om jag gör det skriftligen.

I går blev jag så begeistrad av våra två guldmedaljer* så dagen färgades helt av den glädjen (i den här familjen är det nämligen jag som är sporttokig) och jag var ju inte ledsen ett dugg.

I dag har jag varit gräsänka under dagen och pulat med med en massa hembestyr och det var inte förrän nu jag kom på det där med boken men jag ska åka till centralen om en timme för att hämta min älskling och jag måste göra lite annat innan det så nu hinner jag inte…

Jag får boka in det till i morgon. Klockan 14, säger vi. Nu går jag och skriver in det i min kalender.

*Eller fyra, beroende på hur man räknar. Fint var det i alla fall. Och hur spännande som helst (från en som såg hela loppen samtidigt som hon åt frukost i sängen – gissa om smulorna flög!).

Postat i:Barnlöshet

Payback time

Maken var ju så gullig förra veckan och ordnade med middag när jag jobbade, fixade med tända ljus och fick mig att känna mig allmänt uppskattad.

Jag bestämde att det var dags att betala tillbaks lite. Det är ju inte Valentine’s för intet.

Så jag städade i ordning lite i vardagsrummet, tände några ljus och gjorde mysigt. Sen kollade jag om maken skulle vara hungrig när han kom hem. Det var han inte så jag fick äta själv, men massage fick han. Och så berättade jag för honom varför jag älskar honom.

Man tappar ofta bort varandra när man är mitt uppe i den här barnlöshetsgrejen. Allt blir så resultatorienterat. Till och med sexet.

Om man ser till att ta hand om varandra och vårda kärleken klarar man nog det mesta. Till och med ett helvete som ofrivillig barnlöshet.

Postat i:Kärleken

Besökare

  • 142,648 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt