Tinselflickans arkiv

Nyårsutmaning

Jag har blivit utmanad av Grodis att lista fem saker som jag önskar ska hända under 2007.

1. Det största som skulle kunna hända är att jag blir gravid. Jag tror kanske inte fullt ut på Bäbis 2007 men Bäbis 2008 måste vi ju kunna kirra.
2. Jag vill leva ett hälsosamt liv och framför allt inte tröttna på träning så fort som jag brukar. Vill börja träna regelbundet, inte sporadiskt eller inte alls.
3. Att alla mina nära och kära får ha hälsan och må bra.
4. Att mitt jobb fortsätter att vara lika kul och utmanande som det har varit de första månaderna.
5. Lite stort och antagligen inte alls speciellt enkelt: Att de barn som växer upp på denna jord slipper göra det i krig. Krig är ett jäkla elände.

Jag skickar utmaningen vidare till alla som känner sig manade att svara. Ni får gärna skriva en liten kråka i kommentarerna så jag vet att ni har antagit utmaningen också.

Gott nytt år!

Annonser

Postat i:Högtider, Utmaningar

Ny helg på gång

Det känns som om det är en månad sedan det var jul. Det är bara några dagar sen.

Men nu går vi mot en ljusare tid.

Denna helg blir vår egen. Inga barn, ingen släkt. Bara vi två och vår kärlek. Plus några dvd-filmer och lite onyttigheter…

Slutet på eländesåret 2006 (nåja, så eländigt var det väl inte) och snart börjar ett nytt år. Som skulle kunna bli hur fantastiskt som helst.

Postat i:Högtider

Nyårsblues?

Min man undrade varför jag summerar året vid jul och inte vid nyår.

Jag har verkligen ingen aning. Det bara är så.

Att julen blir jobbig för att man tittar tillbaka. Räknar ihop antalet barnlösa jular. Undrar om det blir fler.

Men jag tror att nyåret är annorlunda på det vis att man tittar framåt. Lite mer hoppfullt, liksom. Planerar det kommande året.

Bäbis 2007? Nä, tror inte det. Men kanske, kanske Bäbis 2008.

Postat i:Högtider

Summering

Det blev ganska bra trots allt.

Min stackars älskling visste ju att jag inte såg fram emot julen och det verkar ha gjort honom stressad. När jag bad honom ta fram kameran på julafton såg han chockat på mig. Han trodde inte jag ville ha eländet dokumenterat.

Jag försökte förklara att så illa var det inte. Hälften av det jobbiga med julen är inför helgen. Alla förhoppningar, krav, förväntningar. Och så vetskapen. Att det går ännu en jul utan att jag är eller har blivit gravid.

Men visst gjorde det jätteont när vi på en promenad stötte på ett kompispar som var ute med sin lilla åttamånadersbäbis. Mamma levde upp och gullade järnet med barnet. Jag försökte titta bort. För jag kan bara se framför mig hur mamma skulle skämma bort vårt barn. Hur hon skulle jollra och leka och ha jättejättekul.

Och så gjorde det ont när vi såg på A few good men (vad fan heter filmen på svenska??) och en av advokaterna gick med sitt barn i en sittvagn och försökte övertyga Tom Cruise om att flickebarnet sagt Pappa. Jag har nämligen inte tänkt tanken förut (hur otroligt det än låter, men jag har varit så fokuserad på det där plusset) men tänk så underbart med ett litet barn som säger Mamma som om det vore det självklaraste som fanns.

Men. Å andra sidan har vi gjort en massa saker som man gör när man inte har barn. Som ätit julbord precis när vi har velat. Med precis vilka maträtter på som vi velat ha. Gått på promenad i Slottsskogen och mellandagsreafyndat. Köpt filmer och tv-serier som vi ska se hela säsonger av och det kan man minsann inte göra om man är småbarnsförälder.

Nu är det bara älsklingen och jag i en och en halv vecka och det ska vi njuta av rejält.

Postat i:Högtider, Kärleken

God fortsättning!

Började dagen i går med att tappa en spegel på golvet – som gick sönder så klart.

Ironiskt sa jag till älsklingen att Så mycket värre än det har varit kan det knappast bli men det är klart att jag kan ha fel.

Till exempel skulle min mamma kunna bli sjuk. Eller jag, eller ännu värre min man. Sju års olycka…

Fast så himla vidskeplig är jag inte att jag tror på det där. Bara lite. Litepyttelite.

Annars var dagen jättebra. Mamma och jag lagade en av våra bästa Janssons frestelser någonsin, vi åt ett fantastiskt gott julbord och fick finfina julklappar alla tre. Lite tomt var det – det är faktiskt roligare med tindrande barnaögon på julafton men jag gjorde mitt bästa för att tindra ikapp. Kvällen avslutades med Notting Hill, Medan du sov och till sist A few good men (kommer inte på svenska titeln).

Sen sov maken dåligt, han beskyller mig för att ha snarkat men jag tror faktiskt det var tomten han hörde. Gubben måste ju slockna lite varstans för att orka runt till alla hushåll…

God fortsättning på julen hörni!

Postat i:Högtider

God Jul

Julkänslan har börjat infinna sig. Vilket kan bero på att min älskling spelar julskivor så det står härliga till, att granen lyser vackert med blå ljus och silvriga kulor, att det ligger en massa presenter under granen och bara väntar på att bli öppnade men framför allt på att jag är ledig.

Det kommer inte att bli världens muntraste jul, det har jag insett. Men i stället för att slåss mot sorgen och de negativa känslorna låter jag dem fylla mig utan att ta över. Det går ganska bra, tycker jag.

Min mamma är ju ett kapitel för sig och de problemen vi har förtjänar en helt egen blogg, precis som fuksen skriver. Men det är inte helt kört. Jag kan knappast förändra henne efter så här lång tid, det handlar om att acceptera och inse det och hantera den verklighet som ändå är.

I morgon ska jag, som den jul-o-man jag är, tindra med ögonen och gå och klämma lite på julklapparna under granen. Är grymt nyfiken på några av dem (de som är adresserade till mig, såklart) och kan knappt hålla mig tills de ska öppnas. Jag ska försöka njuta av dagen och ta tillvara på den glädje som ändå finns, kärleken mellan mig och min älskade.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul, en som blir precis som ni hade hoppats eller bättre. Och passar på att tacka för alla kommentarer, snälla som ifrågasättande, som får mig att tänka och fundera och hjälper mig att handskas med livet och dess ständiga överraskningar.

Postat i:Högtider

Den här dagen…

Utan problem har denna dag varit en av årets absolut värsta. Tio i topp, jag garanterar er.

Dagen började med att jag inte direkt utsövd försökte snåra mig igenom en förklaring till barnlöshetssorg. Och skrev så sorgligt att tårarna började rinna och sorgen kändes rejält påtaglig. Sedan kom jag till jobbet och då ringde min faster med nyheten att farmor dött. Bröt ihop några gånger, jobbade lite och gick sen för att köpa de sista julklapparna. Trängdes och blängdes med folk i julruschen.

Det hela blev ju inte bättre av min mammas udda reaktion på farmors död. Jag fick ringa upp henne och då ältade mamma om hur bra det var att hon dött så plötsligt. Jag vet att mamma gör så för hon vill inte att jag ska vara ledsen och försöker ta bort sorgen genom att säga att det var bra men det gör det inte lättare för mig. Snarare tvärtom. Jag skulle önska att hon kunde trösta. Men hon får ju panik när jag är ledsen. Så egentligen ville jag inte ringt henne alls men då hade hon heller inte ringt mig av skräck för att jag skulle börja gråta och så kan vi ju inte ha det eftersom hon kommer hit i morgon.

Ja, som ni märker har vi kommunikationsproblem, min mor och jag. Jag vet inte hur vi ska lösa dem och heller inte om det är värt att försöka. Just nu känns det som om det är helt ok att sopa allt under mattan för tillfället.

Utöver farmors död, sammanbrott på jobbet och udda samtal med min mamma har jag firat jul i dag. Jag fick en jättefin julklapp av bonussonen, varma strumpor med glittertråd i, och han fick massa kuliga grejer och var jättespänd hela middagen på ett gulligt barnsätt fastän han börjar bli stor – så lite bra har det varit.

Men mest har jag varit sänkt. Låg. Helt jäkla bortkollrad. Men hoppas på att kunna hämta mig under morgondagen. Jag har ju en julafton till att se fram emot. Och just nu gör jag faktiskt det. Ser fram emot den. Den kan ju i alla fall inte bli värre än dagens.

Postat i:Högtider

Julkortsblues

Och så måste jag även skandera kring det här med julkort. Ni vet, folk som skickar bilder på sina små ungar i tomteluvor och lussedräkter…

Jag får en del såna julkort – några på mejl. Men jag blir faktiskt inte upprörd. Tycker mest det är gulligt. De som skickar sådana till mig är oftast personer som jag håller varmt om hjärtat.

Som Umeboshi, som med två par tvillingar, tre större barn och dessutom en styvdotter är min absoluta mammaidol. Att få se hennes små tvillingar i toppluva är en fröjd!

Däremot kan jag bli irriterad på folk som jag inte känner väl, som tror att just jag skulle bli jätteglad på att få se en bild på just deras telning.

News flash: Det blir jag inte. Speciellt inte om den är nyfödd. Vill man skicka en hälsning till mig och inte är släkt eller en av mina närmare vänner vill jag nog ha en bild på hela familjen. Då kan bäbisen få vara med på ett hörn.

Pssst: Anna, jag skulle jättegärna fått ett julkort med bild på Lilla My – trots barnlöshetsträsket. Tycker inte du ska bry dig om sura, beska kommentarer från anonyma…

Postat i:Högtider

Grinch

Inser att det på mina inlägg låter som om jag inte ser fram ett dugg emot julen.

Jag är jul-o-man.

Så när julaftonsmorgonen gryr (den riktiga) kommer jag att sitta där med andan i halsen, tindrande ögon och längta efter att få öppna julklappar och se mina älskades ansiktsuttryck när de öppnar sina…

Bara så ni vet.

Postat i:Högtider

Hektiskt värre

Fest i går. Julbord med jobbet i kväll. Arbetsdag samt julafton med bonusen i morgon. Mamma kommer på lördag. Julafton på söndag. Mamma åker på måndag.

*pust*

Det ska bli skönt att komma till jobbet på tisdag…

Postat i:Högtider

Bita ihop

När man inte är mitt inne i någon behandling och försöker ta lite paus från allt vad barnlöshetsträsk är det lätt att en massa annat tar överhanden. Jobbet, till exempel. Eller julstressen…

Men. Det är klart att jag funderar mycket. Och att ganska mycket känns jobbigt.

Just nu är det som om styvfamiljslivet skaver litegrann. Det gör ont att bli påmind varje dag om att min man delar det där som vi saknar med någon annan – som han inte älskar, som inte är en del av vår familj. Jag känner mig naggad i kanterna och vill helst slippa allt som har med det att göra.

Framför allt är jag inte helt såld på julen. Vi firar två jular i år, som många andra styvfamiljer. En på fredag, innan min bonusson sticker till morsan. En med min mamma på julafton, den där vuxenjulen som jag efterlyste.

Jag märker att jag inte är så sugen på någon av dem. Helst vill jag slippa hela eländet. Samtidigt har jag sjutusen regler och tankar om hur allt ska gå till. Till min stackars mans stora förtret.

Jag vill planera vad som ska finnas på julbordet/n, när klapparna ska öppnas och hur de ska delas ut, vilka aktiviteter vi ska ägna oss åt under båda dagarna och helst när man ska gå på toa emellan grejerna också…

Undrar inte om det inte är mina krav som gör att det blir så jobbigt för mig? Det bästa vore om jag kunde göra en vuxenversion av tonårsrevolten och stänga in mig på mitt rum i protest. Men mamma skulle inte förstå och min man skulle få rätt tråkigt. Så jag gör inte det.

Bita ihop var det ja…

Postat i:Högtider

Julförberedelser

Plötsligt ser jag fram emot julen på ett annat sätt. Det ska bli mysigt!

Dels ska vi fira med bonussonen ett par dagar tidigare, eftersom han åker iväg med sin andra familj. Så det blir en lillejulafton redan den 22:e. Men bara utdelning till honom och så får vi öppna hans klappar

Sen kommer min mamma och det blir vuxenjul på julafton. Med Kalle Anka (i alla fall för min del, jag är en grym traditionalist när det gäller sådana saker), glögg, julmat, julgran, klappar och paketöppning.

Julbesök hos svägerska med familj på juldagen. Fler klappar.

På annandagen åker mamma hem och sen har jag maken för mig själv i nästan två veckor. Visserligen kommer jag att jobba i mellandagarna men det blir knappast ansträngande. Nästan bara skönt.

Och så blir det första året på länge som jag är ledig på nyårsafton.

Postat i:Högtider

Börjar landa

Det har vänt uppåt. Även om jag inte känner mig som världens lyckligaste människa just nu är jag tacksam för det jag har. Min älskade man, framför allt*.

Jag bävar fortfarande inför julen. Min mor har bunkrat upp med julklappar till svägerskan och hennes familj och de har aviserat att de vuxna inte ska ge varandra julklappar och då känns det verkligen inte som om jag vill vara där. Ska allt kretsa kring deras barn går det bara inte.

Så om några minuter ska jag ringa och förklara att vi firar för oss själva. En vuxenjul. Förhoppningsvis den allra sista jag firar som barnlös. Men oavsett vilket en jul för mig, som jag mår bra av. Hoppas bara de förstår.

* Storken, jag tror inte han vill vara med på bild här. Sorry… Men jag kan intyga att han är stilig, tatuerad, charmig och lång.

Postat i:Högtider

Bättre i dag

Jag grät ut lite hos maken i går. Det gjorde mig gott.

Jag är nämligen rätt orolig inför julen*. Helst skulle jag åka bort och bara vara med maken. Vill inte fira med söta syskonbarnet och hans familj. Jag älskar dem, men står inte ut med deras lyckobubbla just nu. Bonussonen är borta med sin mor över julen – det hade varit lättare om han hade varit på plats.

Men jag kan inte fira utan min mamma, som är ensam. Hon är ju min familj och vi har alltid firat tillsammans. Kan inte förpassa henne till en ensamhet som hon inte vill ha. Dessutom ses vi så sällan i och med mitt jobb.

Så vi får se hur vi gör.

* Tredje barnlöshetsjulen. Suger stenhårt.

Postat i:Barnlöshet, Högtider

Fem saker jag gjort i dag *Uppdaterad!

  1. Spottat en godisråtta tre meter.
  2. Hållit upp en Mini Cooper i luften i nästan en halv minut.
  3. Skurit upp min stortå när jag försökt köra runt en barnbil i en kurvig bana på tid.
  4. Åkt en linbana över vallgraven.
  5. Försökt skratta väldigt högt – och misslyckats.

* Kolla här.

Postat i:Högtider

Firad

Det är nyttigt att då och då bli påmind om att det finns barn i mitt liv som skänker mig glädje.

I dag är en sådan dag.

I morse väcktes jag av min man och hans son som sjöng Ja må hon leva. Jag fick frukost på sängen och två par nyfikna ögon manade på mig att öppna mina paket.

Min bonusson hade för sina egna pengar investerat i några picknickbestick och ett paket vm-albyl, ett slags piller som skulle avhjälpa den värsta fotbolls-vm-febern. En jättekul present som gjorde mig skitglad!

Och innan jag gick till jobbet i dag fick jag en riktig kram, när jag skulle tacka honom för presenterna igen.

Visserligen har han redan en mamma, men det känns som om han uppskattar mig som extramamma. Och mitt i sorgen över att inte ha några ”egna” barn, är det en väldigt stor tröst.

Postat i:Högtider

Några minuter kvar…

Sen är det officiellt: Jag är 32.

Jag känner allt som oftast en barnslig glädje vid att fylla år, ser fram emot att få presenter och frukost på sängen. Jag vill alltid fira, tycker det är roligt även om det inte handlar direkt om att stå i centrum, utan snarare att samla vännerna.

Men de senaste åren har det inte varit så kul att bli äldre. För varje år som går och jag förblir ogravid och barnlös känns det lite jobbigare. 32 år gammal och fortfarande inte mamma. Vem kunde tro det? Inte jag, i alla fall.

När jag var liten var jag säker på att jag skulle gifta mig vid 20 och ha barn vid 25. Ju äldre jag blev desto mer overkligt blev det där målet. Men när jag var 22, 23 kommer jag ihåg att jag sa till någon kompis att jag skulle ha barn innan trettio.

Jag gifte mig när jag var 28 och vi pratade knappt om barn. Men drygt ett år senare bestämde vi oss för att börja försöka och jag kunde nöja mig med att även om jag inte fick barn innan jag fyllt 30, skulle jag nog åtminstone vara gravid på min födelsedag.

Det var jag inte.

Några veckor efter min trettioårsdag ringde jag till min gynekolog och bokade tid för en fertilitetsutredning. Den var klar på några månader och jag tänkte att jag säkert skulle bli gravid till min 31-årsdag.

Det blev jag inte.

På hösten gjorde vi vårt första ivf-försök på Carlanderska för jag mådde så dåligt av att gå varje månad och tro att jag var gravid, utan att bli det. Det misslyckades, men jag fick en förhoppning om att det kanske fanns hjälp för oss ändå.

Nu har det gått ännu ett år och jag är lika ogravid som när jag var 29. Men om några veckor kör vi igång på Sahlgrenska igen och jag har återigen en förhoppning om att jag innan nästa födelsedag ska ha fått ett positivt resultat på ett gravtest.

Numera är det allt jag begär.

Det här blev lite sorgset och det var inte riktigt meningen, men jag känner mig lite halvlåg i dag. Det går säkert över i morgon när jag blir firad.

Postat i:Högtider

Glad midsommar!

Jag har liksom lyckats missa det faktum att det är midsommarafton i morgon i och med att jag jobbar och då känns det mindre kul.

Samtidigt tycker jag det är skönt att skippa hetsen. Men fira ska vi i alla fall – jag har inhandlat nubbe, sill, färskpotatis, gräddfil samt gräslök, som ska intas efter arbetsdagens slut. Några små grodorna blir det dock inte.

Jag undrar om det blir några små grodor för oss när vi får gemensamma barn. Maken hatar sånt rätt mycket, jag är inte heller så förtjust och när vi haft bonussonen på midsommar har vi stått vid sidan om och tittat på när andra dansat. Bonusen är väl inte direkt entusiastisk heller.

Eller blir man som förbytt när man blir mamma och kastar sig in i sånt med hull och hår bara för att?

Jag undrar jag.

Hoppas ni får en fin midsommar!

Postat i:Högtider

Besökare

  • 142,648 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt