Tinselflickans arkiv

Stum

Jag biter ihop.

Om en halvtimme åker jag och maken och hämtar hyrbilen och det blir vår enda ensamma stund fram till nästa söndag. Typ.

Jag biter ihop.

Kan inte gråta. Vill vara själv. Inte med en fnissande familj. Barn som kräver uppmärksamhet som jag inte kan ge.

Fan.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

Och så har man köpt två gravtest i onödan

För nu blöder jag som en stucken gris.

Allt hopp är som bortblåst.

Och själv är jag tom och bedövad.

Hur fan jag ska klara den här semesterveckan vet jag inte. Bita ihop och bara genomlida.

Som sagt – det blir svårare för varje gång. Varje nederlag blir svårare att bära. Om jag trodde det var hårt att misslyckas första gången var den gången ingenting mot den här. En piss i mississippi. A walk in the park.

Jag var lite lätt övertygad att jag skulle bli gravid nu. Men så är det uppenbarligen inte. Jag ska genomlida ännu en sommar, ännu en födelsedag, utan att ens vara i närheten av gravid.

Fy fan vad livet är orättvist.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Timrapport…

Jag har sprungit på toa typ stup i kvarten sen chocken vid lunch.

Men det har inte kommit nåt mer.

Det brukar det göra.

Ska menseländet komma kan den väl göra det rejält, allt på en gång. I stället för att hånfullt skicka ut små springare som bara påminner om dess existens men inte mycket mer än så.

Jag hatar det här.

Jag har i alla fall inhandlat två gravtest av den analoga typen, det vill säga ickedigitala. Så i morgon bitti kommer jag leta streck i rutan.

Kanske förgäves. För just nu, i denna sekund, kom mensvärken. Får se vad som händer härnäst.

Postat i:FET och IVF,

Nedräkning till trosanalys

Blev det inget av.

För nu kommer de första tecken på mens. Dock utan mensvärk. Och lilla dumma jag, som i morse var så tvärsäker på att jag inte är gravid, har fått upp hoppet igen trots de rosa kännetecken som jag har sett så många gånger.

Hur fan är jag funtad?

Fast utan att gå in på detaljer kan jag säga att det ser annorlunda ut än jag är van vid. Mer än så säger jag inte. Det vore äckligt…

Postat i:FET och IVF,

Ovissheten sjunker

Kan man säga så? För så är det.

Jag tror faktiskt inte jag är gravid.

Symtomen jag haft är som bortblåsta. Men menssymtomen börjar göra sig kända. Värk i ländryggen. Ett annat slags illamående. Avtagande ömhet i brösten.

I morgon börjar min semester och då åker vi alla tre – jag, maken och bonussonen – på bilsemester. Om jag börjar blöda i morgon som jag misstänker att jag kommer göra vet jag ärligt talat inte hur den här semestern ska gå. För det är precis i misslyckandets ögonblick som jag tycker det är som jobbigast att bli påmind om att min man redan har det jag saknar. Ett barn. Även om jag gillar honom och tycker om att ha honom i närheten så är det svårt att kombinera rollerna som styvmamma och ofrivilligt barnlös som inget hellre vill än bli mamma på riktigt.

Nåväl. Jag ska försöka att inte ta ut sorgen i förskott men som sagt jag känner mig verkligen inte gravid. Inte för att jag vet hur man ska känna men jag har varit ogravid så mycket att jag vet hur det är i alla fall. Och jag tror att jag är lika ogravid nu som jag brukar vara.

För säkerhets skull tänkte jag testa i morgon bitti innan vi åker. Då är jag på ruvardag 13 och det är den dag jag väntar min mens. Den dagen ska alla gravtest ge säkra utslag. Men som sagt – jag tror det blir ännu ett minus.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Tjuvtestelände

I går var jag förtvivlad och på eftermiddagen när jag kom hem så testade jag. Helt åt helsicke för tidigt och inte heller på morgonen men bara för att förbereda mig för det minus jag är rädd att jag får.

Och självklart var det helt negativt. Inte tillstymmelse till streck.

Sen i morse gjorde jag ett digitalt test. Också det negativt. Efter typ tre sekunder dessutom.

Jag vet att det egentligen är alldeles för tidigt att testa men det är mest för min egen sinnesros skull. Få det inpräntat på näthinnan. Om ifall att. Om ifall att det nu skulle bli negativt nästa gång jag testar, då det egentligen bör vara dags. Läge att få ett svar som är säkert.

Jag är väldigt rädd för vad som ska hända med mig om det blir negativt på riktigt. Om syndafloden kommer i helgen. För jag tror inte att jag kommer att må bra.

Men jag försöker att inte ta ut sorgen i förskott utan faktiskt njuta av den här tiden. Det är bara jävligt, jävligt svårt.

Postat i:FET och IVF,

När ska de fatta?!

Om jag med några enkla ord kunde förklara exakt hur jävla jobbigt det är att sväva i ovisshet så här en vecka före testdag, pendla mellan hopp och förtvivlan, skulle jag göra det. Sen skulle jag trycka upp det på en stor skylt och gå omkring med den hela dagarna. Demonstrativt.

För är det inte helt otroligt att ingen fysisk person i min närhet tycks förstå vad det är som är jobbigt – trots att vi nu är uppe i sjätte ruvningen?

Jag bara undrar.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Spännande värre

Jag läser era kommentarer och suger åt mig av dem. Det är pepp och förståelse jag behöver – och det får jag.

Tårarna är nära ibland, brinner lite lätt bakom ögonlocken men än bryter de inte fram. Hoppet är den starkaste känslan just nu, men förtvivlan ligger hela tiden och pockar på. Vill ha uppmärksamhet. Ta över.

Jag kan förstå att många tycker det är spännande att följa den här pärsen som vi går igenom och jag unnar dem det verkligen för det är spännande när man bara är på utsidan och tittar in men för egen del är det här lite för spännande för att jag ska tycka det är kul. Det är mest jobbigt. Skitjobbigt, rent ut sagt.

Käkade lunch med bland annat en kvinna som berättade att hon på kvällen när hon mådde dåligt eller var lite allmänt ledsen brukade gå in till sin fyraåriga dotter och snusa, andas in hennes doft och känna att världen ändå är en bra plats att vara på.

Jag ville bara gråta. Faktiskt. Mitt bland kostymerna och vinglasen (finlunch i dag med, minsann) och alla strama miner ville jag bara låta ansiktet skrumpna ihop och börja tjuta. Men jag svalde hårt och log trevligt, upprätthöll en fin och neutral min. Som vanligt.

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

Nästa humördipp

Jag brukar må illa före mens. Så jag ska inte inbilla mig nåt. Och molvärken är borta.

I dag känner jag mig lite bakis men det beror på att jag åt en fyrarättersmiddag med tillhörande vinpaket i går (lyxigt som fan, faktiskt en jobbgrej) och sov ganska dåligt efteråt.

Och hoppet börjar dala lite.

Jobbigast är det att maken är bortrest, han sitter i ett regnigt tält nånstans och har inte en endaste gång frågat efter hur jag mår och vad som händer. Jag fattar att han har annat att tänka på men ändå. Vill inte genomlida denna pärs själv.

Som tur är har jag schyssta arbetskamrater och anställda som peppar och håller tummar och frågar. Och i morgon ska jag äta lunch med M.

Men ärligt – om jag inte är gravid nu kommer jag nog att bryta ihop. Det blir svårare att klara för varje gång.

Postat i:FET och IVF,

Kan man ha…

…lunch- och eftermiddagsillamående?

För det har jag.

Lite som åksjuka. Inte så farligt – men där, liksom.

Fan vad jag är trött på detta analyserande. Överanalyserad är vad jag är.

Postat i:FET och IVF,

Å andra sidan…

Så har jag haft molande mensvärk hela kvällen i går.

Som vanligt blir jag tokig av alla symtom och icke-symtom som rasar i min kropp. Men så är det.

Postat i:FET och IVF,

Nya symtom

Jag är trött som bara den. Trött i käkarna, på nåt konstigt sätt. Och lite illamående. Fick krupp inne på Solo, där jag tillbringade en del av min lunchrast i jakt på reafynd. Illamåendekrupp.

Och köpte på tok för mycket. Men jag vet inte om det kan klassificeras som ett gravsymtom.

Postat i:FET och IVF,

Kul tjuvlyssning…

Apropå att inte kunna få barn.

Visste ni om att det är ärftligt?

Postat i:Barnlöshet

Symtomfrosseri

Jag har varit i valet och kvalet om jag ska skriva om mina symtom här. Jag har gjort det förr, och varit övertygad om att jag varit gravid – och det har även ni blivit. Och så har vi alla haft fel. Det är rätt knäckande.

Men jag gör ju inget annat än frossar i symtom. So here goes…

Det enda anmärkningsvärda är ömheten i brösten. Som inte kom dagarna före ägglossning utan ett par dagar efter återföringen. Och så är det en annan slags ömhet, som utgår från bröstvårtorna och inte hela bröstet (ursäkta detaljrikedomen, men ni är väl vana vid det här laget) och känns annorlunda helt enkelt.

Lite små tendenser till molvärk har jag också. Men det kan betyda lite vad som helst. Och som min älskade make sa tidigare: De där symtomen verkar ändra sig från gång till gång.

Men man kan ju alltid hoppas på det bästa. Och det gör vi.

Postat i:FET och IVF,

Ruvardag sju

En vecka har gått och jag är fortfarande någorlunda lugn.

Visst, ibland blir jag ansatt av tvivel.

Men för det mesta försöker jag vila i vissheten att jag just nu är gravid, oavsett vad som händer om en vecka eller tio dagar.

Testdatum är 4 juli. Mitt i första veckan av min semester. Men jag vet att har jag inte börjat blöda 30 juni är chanserna väldigt goda. Så det är bara att hålla ut, och citera mitt nyfunna mantra:

Fäst och väx, fäst och väx, fäst och väx…

Postat i:FET och IVF,

Glad midsommar!

Det spöregnar och just nu ser det ut som om det blir en kylig men gemytlig midsommar för vår del, när vi väl kommer fram dit vi ska.

Jag har löst alkoholproblemet genom att köpa en flaska skumpa som jag kommer att dricka av återhållsamt hela eftermiddagen och kvällen. Någon mer sprit blir det inte. Men däremot mängder med vatten. Jag tror ju på devisen att leva som vanligt, och det blir mycket lättare att genomlida midsommarfirandet om man har något litet alkoholhaltigt i glaset. Vill bli besparad jobbiga frågor.

I alla fall:

Hoppas att ni alla får en riktigt bra midsommar!

Postat i:FET och IVF,

Ruvardag fyra

Eller tre, beroende på hur man räknar.

Jag tycker uttrycket ruva är extremt bra för det jag håller på med. Jag ruvar på två små eskimåer. Två små nerfrusna embryon som tinades upp och placerades i min nyligen akupunkterade livmoder. Ja, punkterad blev den inte men sist jag var där var hon väldigt koncentrerad på livmodern. Vilket bara kan vara bra.

I alla fall så har dagarna bara flugit förbi. Förra gången jag ruvade var det hemskt från dag ett, minns jag. Den här gången händer det faktiskt att jag glömmer vad som kanske pågår i min mage.

Jag tror det beror på den långa pausen som vi hade, då en massa annat fick ta plats och fortfarande gör det. Tidigare när vi hållit på med olika behandlingar har vi varit inne i processen på ett annat sätt och dagarna har bara krupit förbi.

Ändå tänker både jag och maken väldigt mycket på eskimåerna. Vad de gör, om de växer eller om bara en av dem växer. Det går liksom inte att undvika. Ibland tänker vi glada tankar – eller ja, maken gör det ju jämt, det är bara jag som då och då misströster.

Väx, mina små bäbisar, väx. Väx och bli stora. Borra in er i livmodern och hämta näring från mig. Jag är beredd på att ta emot er. Jag vill inget hellre. Så väx nu.

Postat i:FET och IVF,

De första tvivlen

De senaste nätterna har jag sovit dåligt. Känner mig trött. Och givetvis börjar jag oroa mig. Tänk om…

Jag vill inte ens skriva det.

Jag kan inte hjälpa det. Jag är en pessimist i grunden.

Postat i:FET och IVF,

Pappa

Min man är finast i världen.

Han går omkring och pratar om tvillingarna som om de redan vore ett faktum. Han kallar mig för mamma i sms. Han blåser på min mage och talar om för de små embryona att de ska växa.

Han tittar på mig med hopp och sorg i ögonen och säger Nu får det fungera, nu får det bli nåt.

Jag hoppas att jag snart får berätta för honom att han ska bli pappa igen.

Det skulle vara så fantastiskt.

Postat i:FET och IVF, Kärleken,

Ödmjuk

Jag vill bara säga det.

Att jag känner mig djupt tacksam och hedrad över att ni är så många som hejar på oss.

Folk håller tummar på jobbet och jag får medkännande kommentarer i bloggen från människor jag aldrig har träffat.

Det är fantastiskt.

Postat i:Barnlöshet

Besökare

  • 142,648 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt