Tongue in cheek

Ibland kommer de. De där inläggen från folk som tar sig en snabb titt på bloggen, får en uppfattning om vad det handlar om – och sen lämnar en kommentar. För att visa sitt deltagande. I all välmening.

Problemet är att det är de kommentarerna som gör mest ont. För det är oftast de som skriver något om att adoptera och sen få ”egna” barn eller att de har hört talas om en kompis som gjorde sjuhundra ivf:er och sen gav upp och sen blev gravida eller liknande.

Och så blir det storm kring det hela och tittar de tillbaka för att se vad de fick för svar blir det alldeles alldeles fel för jag och alla andra blir så heligt förbannade på deras okunskap att det blir ett ramaskri och de blir bortskrämda.

Och det är ju egentligen jättedumt.

För det är alla de som skriver såna saker som borde få hänga kvar och lära sig om sorgen och eländet och misären och hoppet och blodet och tårarna och allt annat elände… Och hoppfullheten. Och hopplösheten.

Filed under: Barnlöshet, Slappna av

Och så en efterföljande diskussion…

Det är flera bloggare som uppmärksammat den lilla turbulens som rådde här i slutet av förra veckan.

Här kommer några av deras funderingar:

Piri om att tänka efter.

Salvias långa och tänkvärda brev.

Fuksens öppna brev.

Filed under: Barnlöshet, Slappna av

Så här:

Jag anser att Anna och alla andra därute som tror att det är bara att adoptera eller slappna av så får man barn måste läsa min och andra barnlösas bloggar. Varje dag.

Men det är svårt att välkomna någon när man själv blir så tillintetgjord. Våra tre års kamp – är de alltså förgäves? Det vill de här människorna förklara för mig. Sluta upp med provrörsbefruktning, sluta tänk på barn helt och hållet – ska du se att det ordnar sig…

Nej, så är det faktiskt inte. Och det provocerande är väl att när man försöker förklara så bara vet de här människorna att det inte är så. För de har minsann hört talas om folk som adopterat och sen fått ”egna” barn. Som om de adopterade barnen inte vore egna, minsann.

De tar sig inte tid att lyssna, eller försöka förstå. Det är det som stör mig. De bara vet.

Det är synd, för öppnar man sitt sinne för andras erfarenheter lär man sig väldigt mycket om livet.

Anna, jag vill gärna att du fortsätter att läsa här. Men jag skulle gärna se att du tänkte efter innan du skriver dina kommentarer. Alternativt läser bakåt – den här diskussionen har förts ett antal gånger här.

Filed under: Okategoriserade, Slappna av

Provocerad

Åh. Jag kan inte hjälpa det.

Jag blir provocerad av Annas kommentar i inlägget här nere.

Trots att jag vet att många inte vet bättre. Trots att jag fört den här diskussionen live och via bloggen säkert hundra gånger. Trots att jag vet att Anna menar väl och egentligen bara vill mig väl.

Så växer hornen i pannan och jag vill säga riktigt elaka saker.

Men nu kniper jag käft. Och håller fingrarna i styr.

Filed under: Okategoriserade, Slappna av

Kul läsning om "slappna av"

Hittade det här i Lady Namáriës krypin på Familjeliv (var annars?):

Om att slappna av.

Trevlig läsning!

Filed under: Okategoriserade, Slappna av

Om neutralitet igen

Alltså, hur i hela jävla världen ska jag kunna hålla mig ”neutral” när jag varje morgon måste kissa i en plastkopp enkom för att hålla koll på min ägglossning?

Jag bara undrar.

Filed under: Barnlöshet, Slappna av

Neutral

När jag var hos bindvävsmassören förra veckan så pratade vi lite om det förestående frysförsöket medan hon knådade och nöp mig. Hon undrade om jag tänkte mycket på det och jag sa som det var, att jag mår bättre nu än på länge och därför känns det inte lika jobbigt.

Sen knäckte hon mig med sin egen ”slappna av”-teori. Hon sa visserligen att det var lätt för henne att säga, när hon stod vid sidan om, men att det var bäst att förhålla mig neutral, och låta min kropp sköta resten.

Det är bara när du förhåller dig helt neutral som kroppen verkligen kan göra det den ska, sa hon.

Aj då. Tack för den.

Jag är ju lite allergisk mot såna här ”sanningar” just för att jag ser det som att man skuldbelägger mig. Det kan vara så att det är jag själv som tar på mig skulden också. Jag är lite sån, det vet jag.

Men oavsett vilket blir jag knappast hjälpt av att veta att jag måste vara ”neutral” och försöka låta bli att tänka på det som händer i min kropp.

Försök låta bli att tänka på en kamel just nu.

Just det. Inte så lätt, eller hur?

Nu har den här massören gjort mycket gott också, så jag är inte anti henne, och jag kommer nog att återvända om vi inte skulle lyckas framöver.

Men jag blev lite besviken, måste jag säga.

Filed under: Barnlöshet, Alternativmedicin, Slappna av

Och ännu mera "slappna av"-teori!

Betty2 tipsade mig om en omröstning på familjeliv som jag bara måste länka till.

Läs och begrunda. Om ni orkar.

Jag ska säga mitt sen, när jag får tid.

Filed under: Okategoriserade, Slappna av

Suck

Jaja.

Okej då.

Tro vad du vill, Anders – så tror jag vad jag vill.

Din uppfattning hjälper inte mig ett endaste dugg. Men om jag de senaste två-tre åren trodde på allvar det som du tror hade jag gått under psykiskt. Klappat ihop totalt.

Att vara barnlös är en stor jävla sorg som genomsyrar hela min vardag. Den växer för varje dag som går och för varje dag som går blir jag en mindre glad person.

För mig är det en stor tröst att det är en sjukdom, som jag inte kan påverka annat än med mediciner och/eller behandlingar. För om jag trodde att jag på något vis kunde påverka det, medvetet eller omedvetet, via signaler i hjärnan*, skulle jag försöka med alla medel genom avslappning, aromaterapi, akupunktur och gudvetvad och när jag inte lyckades på grund av stressen över att jag måste skulle jag fullständigt rämna.

Och vet du vad? Det kanske är så att vi barnlösa har helt jävla fel. Att det sitter i huvudet alltihop.

Men snälla du, låt oss i så fall tro det. Det är vårt enda sätt att klara av detta helvete.

*Nu är jag inte påläst eller kunnig som den där Anders verkar vara, men jag antar att det går att påverka. Förmodligen genom att slappna av. Eller adoptera. Eller skaffa hund.

Filed under: Barnlöshet, Slappna av

Mer morr

Det är det här som gjort mig lite ilsk. Och inlägget före.

Det är som att säga att cancer är psykosomatiskt.

Igentäppta äggledare får man av klamydia, bland annat. Inte för att man jättegärna vill ha barn. Endometrios vet jag inte varför man får. Men det är ofta förekommande och en vanlig orsak till varför vissa kvinnor inte kan bli gravida. PCOS är hormonrubbningar som gör att man inte får ägglossning. Slöa spermier kan också bero på klamydia. Eller hormonrubbningar.

Det här är inga sjukdomar som man bara frammanar på något mystiskt sätt.

Men det är faktiskt inte bara det jag reagerar på.

Som jag skrivit ett par gånger tidigare – men som tål att upprepas:

När du talar om för en person att hon har mentala spärrar som gör att hon inte kan få barn, så säger du indirekt att det är hennes fel att en befruktning inte sker.

Jag är inget offer. Det här är inte mitt eller någon annans fel.

Filed under: Barnlöshet, Slappna av

Vad är det med folk?

Jag har av olika anledningar aldrig skrivit på bloggen om varför jag och maken inte kan få gemensamma barn. Det mesta har ju en medicinsk orsak men jag är inte riktigt bekväm med att outa oss.

Då tror plötsligt alla nytillkomna att vi är oförklarligt barnlösa och att lösningen ligger i att bara slappna aaaaaaaaav.

Men jag kan lugna er med att vi är utredda, vi vet att vi har fertilitetsproblem men även att vi kanske kan bli gravida på egen hand.

Att vi inte blir det har inget med mitt psyke att göra.

Filed under: Barnlöshet, Slappna av