Tinselflickans arkiv

Suck

Jaja.

Okej då.

Tro vad du vill, Anders – så tror jag vad jag vill.

Din uppfattning hjälper inte mig ett endaste dugg. Men om jag de senaste två-tre åren trodde på allvar det som du tror hade jag gått under psykiskt. Klappat ihop totalt.

Att vara barnlös är en stor jävla sorg som genomsyrar hela min vardag. Den växer för varje dag som går och för varje dag som går blir jag en mindre glad person.

För mig är det en stor tröst att det är en sjukdom, som jag inte kan påverka annat än med mediciner och/eller behandlingar. För om jag trodde att jag på något vis kunde påverka det, medvetet eller omedvetet, via signaler i hjärnan*, skulle jag försöka med alla medel genom avslappning, aromaterapi, akupunktur och gudvetvad och när jag inte lyckades på grund av stressen över att jag måste skulle jag fullständigt rämna.

Och vet du vad? Det kanske är så att vi barnlösa har helt jävla fel. Att det sitter i huvudet alltihop.

Men snälla du, låt oss i så fall tro det. Det är vårt enda sätt att klara av detta helvete.

*Nu är jag inte påläst eller kunnig som den där Anders verkar vara, men jag antar att det går att påverka. Förmodligen genom att slappna av. Eller adoptera. Eller skaffa hund.

Annonser

Postat i:Barnlöshet,

No Responses Yet

  1. Kattmamman (a.k.a. Bridz) skriver:

    Eftersom man tydligen som genetikstudent är påläst, mer påläst än barnlösa?!?

    Så kan jag berätta att jag är just genetikstudent. Jag kan också ”slänga” mig med terminologi om jag vill.

    Och Tina trots mina kunskaper i hormonernas gång, och mina kunskaper i gametertnas värld så tror jag du har helt rätt.

    Men det är kanske för att jag också är ofrivilligt barnlös? Det faktumet kanske fördunklar min hjärna så mycket att jag inte förstår vad jag lär mig i skolan?

  2. Lillan skriver:

    Han finge gärna förklara för mig hur JAG som är den pålästa parten i vårt förhållande kan påverka min mans spermiers mängd och simfunktion… Dåliga vibbar? Maken kanske inte borde få sova ihop med hysteriska mig? Kan det kanske vara så att de där enstaka spermierna SKULLE kunna befrukta någon som tänkte mindre på att bli gravid??? Troligt? Nej, knappast!
    //Lillan

  3. L skriver:

    hoppas att du kan bli lite gladare allt eftersom du närmar dig din IVF .
    Förstår din sorg men tror även att ditt lilla frö som du ska få tillbaka vill ha en glad och hoppfull ruvarmamma=)
    Lycka till

  4. Tinselflickan skriver:

    I: Sorgen är där alltjämt. Men det är klart att man blir glad och hoppfull – behandlingen är ju vårt hopp!

    Jag är i grund och botten en ganska glad och positiv människa, så det att jag blir mindre glad betyder inte att jag går och gråter varje dag.

    Det jag försökte förklara i mitt inlägg är att det är skönt att tro att det hela är medicinskt, och inget jag själv kan påverka för då skulle jag inte fixa det här.

    Nu tycker jag att jag klarar den här livskrisen förhållandevist bra.

    Bridz och Lillan: Jag orkade egentligen inte tjafsa om det här men jag misstänker att mannen ifråga ser oss som hysteriska fruntimmer. Och jag blir så trött på att någon som står utanför det hela envisas med att hårdnackat hävda sin åsikt, utan tankar om vad det är han egentligen säger. För mig verkar det som om han bara vill rätt.

    Då tycker jag att han får ha det, i sin värld. Han har ju redan barn, och behöver inte fundera på detta mer än i förbigående.

  5. Anonymous skriver:

    Hej Tina! Och mina andra vänner som kommenterat! 🙂

    Vad gäller Anders så har jag svarat honom på hans sida. Usch, vad ledsen och trött jag blir på slappna-av-fördomen. Säg det till min man, slappna aaaaav bara, så kanske han en dag vaknar och har tillräckligt många spermier.

    Det var ivf som hjälpte oss att bli gravida till slut. Under perioden som behandlingarna pågick mådde jag sämre än jag gjort under hela mitt liv, jag kände en oerhörd stress och ångest. Trots detta så fungerade provrörsbefruktningen, och jag tror att orsaken till att jag nu är gravid är att min man och jag fick hjälp med att få det kroppsliga att fungera till slut.

    Eller också var det bara så att min man slappnade av, där i Herr-rummet på ivf-kliniken i Falun?

    Tina, jag tänker på dig.

    Kram!

    Devali

  6. Tinselflickan skriver:

    Ett litet påpekande (nu tar jag honom i försvar, men jag känner att jag måste):

    Han har ingenstans skrivit att vi ska slappna av.

    Däremot att han tror att barnlösheten kan påverkas av psyket.

    Jag tror ju inte det.

    Inte för att jag vet säkert, men jag tror inte det.

    Visst, det har väl hänt att folk adopterat och senare fått biologiska barn. Det händer även att folk blir sekundärt barnlösa, så det går ju åt andra hållet med.

  7. Erica skriver:

    Orkar egentligen inte ens kommentera detta bullshit. Jag tror inte att min fästmanns dåliga spermier beror på hans psyke. Jag är naturvetare. FÖr mig är det ganska enkel biologt. Inte psykologi.

  8. Viol-Jennie skriver:

    Jag är inte ett dugg förvånad över att Anders och andra kommer dragandes med sin ”tro” om den mentala och psykosomatiska perspektivet i förhållande till kvinnors fysiska problem (jag vet att männen är lika barnlösa men här är det ni som ger uttryck för det). Men jag blir beklämd och irriterad fast jag inte hör till de ofrivilligt barnlösa.

    Denna ”tro” har en mycket gammal tradition. När kvinnor led av depressioner förr kallade man dem nervösa till sin natur, uttryckte de ilska så var de hysteriska. Detta lever kvar än idag fast ingen skulle öppet erkänna kopplingen. Socialstyrelsen gjorde i slutet på 90-talet en undersökning av hur män och kvinnor diagnostiserades i öppenvården. Resultatet blev att kvinnor och män med samma symptom fick helt olika diagnoser. Män fick fysiska diagnoser medan kvinnor fick psykiska, dvs man antog att kvinnors besvär berodde på psyket, dvs problemen låg ”hos dem själva”, som det mer känsliga könet.

    Tror att det är sådana inpräntade latenta fördommar om kvinnor som spökar när man uttalar sig om psykets betydelse för barnlöshet trots att det finns klara medicinska orsaker. Ni är lite ”för” pålästa (dvs hysteriska” för ert eget bästa, lite FÖR medvetna, och det klarar ju inte det kvinnliga psyket av. Det visste man ju hur det gick för kvinnor som ville läsa på universitet för hundra år sedan (deras äggstockar krymte!) Helst skulle vi lalla runt bara och ANDAS och VARA KVINNOR för då skulle allt ordna sig.

    Ursäkta om jag låter ilsken men man hör sånt här trams så ofta att man tappar tålamodet ibland…

  9. deep|ed skriver:

    Hej på dig. Jag har avlämnat en drapa hos Anders. Han är ute och cyklar.

  10. Tinselflickan skriver:

    Japp, Anders är helt ute och cyklar. Tyvärr så tror jag inte han är ensam om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: