Tinselflickans arkiv

Så här:

Jag anser att Anna och alla andra därute som tror att det är bara att adoptera eller slappna av så får man barn måste läsa min och andra barnlösas bloggar. Varje dag.

Men det är svårt att välkomna någon när man själv blir så tillintetgjord. Våra tre års kamp – är de alltså förgäves? Det vill de här människorna förklara för mig. Sluta upp med provrörsbefruktning, sluta tänk på barn helt och hållet – ska du se att det ordnar sig…

Nej, så är det faktiskt inte. Och det provocerande är väl att när man försöker förklara så bara vet de här människorna att det inte är så. För de har minsann hört talas om folk som adopterat och sen fått ”egna” barn. Som om de adopterade barnen inte vore egna, minsann.

De tar sig inte tid att lyssna, eller försöka förstå. Det är det som stör mig. De bara vet.

Det är synd, för öppnar man sitt sinne för andras erfarenheter lär man sig väldigt mycket om livet.

Anna, jag vill gärna att du fortsätter att läsa här. Men jag skulle gärna se att du tänkte efter innan du skriver dina kommentarer. Alternativt läser bakåt – den här diskussionen har förts ett antal gånger här.

Annonser

Postat i:Okategoriserade,

No Responses Yet

  1. sanna skriver:

    Nä, det går inte att tänka ”nu ska jag inte tänka på barn, så blir jag säkert gravid”. Särskilt inte om man aktivt försöker bli det på egen hand, genom insemination, IVF eller whathaveyou.

    De flesta vill säga något. Helst inte helt tomma ord utan något som känns konstruktivt. Lösning: ”bara slappna av” och solskenshistorier. Istället för att bara säga att du finns i mina tankar.

    Tänk att något så enkelt ska vara så svårt. För det är det.

    Du kommer att bli mamma, vännen.

    Stor kram från Sanna

    Och vems är mina adopterade bonuskillar om inte sina föräldrars?!

  2. diana skriver:

    Amen vafan! Om det bara gällde att slappna av så skulle de väl kanppast födas några barn nånsin i krigshärdar, ställen hemsökta av svält eller folk som lever på gatan. jag blir lite beklämd när jag läser att folk fortfarande tror att det bara gäller att slappan av.

  3. diana skriver:

    Jag blev uppenbarligen så sur att jag inte ens kunde ge mig tid att se om jag stavade rätt…

  4. Mia skriver:

    Jag tror inte att Anna menade riktigt så.
    Men livet är ju mer än barn. Det står jag fortfarande fast vid trots att jag är lycklig förälder till en liten tjej.
    Men jag skulle vara lycklig även om jag inte fått henne (vi kämpade många år med att bli gravida). Jag höll nästan på att gå sönder av längtan ett tag, och bestämde mig för att det just finns mer än barn i livet.
    Och då kom flickan till mig.
    Nu säger jag inte att det är så enkelt, absolut inte. Men vårt psyke kan spela stora spratt med vår kropp.

  5. Anonymous skriver:

    Anna i Åbo…

    jag vill också säga att…

    Jag önskar så mycket att du (och också jag) ska bli mammor en dag. Kramar!

    Vi vet säkert alla att livet är mer än ”bara barn”. Än sen? Trots att man har mycket annat i livet också, får man väl längta efter, hoppas och känna alla möjliga känslor som hör till när man inte får barn. Det betyder inte att man inte uppskattar det man redan har. Det är bara det att de andra saker inte tar bort saknaden efter ett barn.

    Usch nu vet jag inte vad jag försöker säga. Andra har sagt det bättre. Adjö

  6. Erica skriver:

    Jag orkar egentligen inte lägga mig i denna sjuka diskussion. Det enda jag kan konstatera att det finns många idioter där ute. Den här diskussionen återkommer med jämna mellanrum. Jag blir lika förbannad och upprörd varenda gång. Vi känner till vår verklighet, Tinsel. Vi får väl kalla de andra lyckligt ovetande och hur livet kan vara. Kramar.

  7. Erica skriver:

    som sagt – så förbannade så jag inte läser igenom texten. Om, inte och men jag tror ni fattar.

  8. Annika skriver:

    Det här kan ju appliceras på andra problem oxå:

    – Men du, du måste acceptera att du aldrig kommer att få ett jobb och en inkomst. Du måste komma till ro med att du kommer att vara fattig hela ditt liv. DÅ dyker det upp ett jobb, ska du se!

    – Men du, du får acceptera att du bor i en kartong på motorvägen. Bostad är ingen rättighet – det är en gåva! Jag vet en som gav upp, och bodde hela vintern i en lekstuga utan väggar och var nöjd med det, och vips! så kom det förbi en fé och gav honom ett eget slott!

    /Annika, mamma till adopterad prins sen ett drygt halvår – och de bortopererade äggledarna har inte växt tillbaka ÄNNU!

  9. Cecilia skriver:

    Tinselflickan,

    jag tycker att det är storartat generöst att du ändå försöker förstå Anna. Själv anser jag det vara respektlöst att gå in och kommentera med ”goda råd” utan att någorlunda ha kollat hela blogget och din situation. Och hade hon gjort det skulle hon inte ha skrivit en så idiotisk kommentar…

  10. lisa skriver:

    Hej
    Många kommentarer får man från såna som inte vet hur situationen är, vi var barnlösa i många år men vi valde en annan väg genom adoption. Men det är oerhört viktigt att man först ”sörjer” klart och känner sig färdig med allt vad sjukvård innebär.

    Vi fick många kommentarer när vi sa att vi skulle adoptera, vänta bara ska ni se att när ni har fått barnet kommer ni att få ”eget” barn efter det, så gick alla förståsigpåare på och skulle trösta oss.

    Det är en jobbig sits du coh din man är i och man mår inte bättre för att folk försöker komma med käcka tips som att slappna av osv…

    Det är upp till varje person hur den vill göra ohc vad man vill genomgå för att nå sina mål, som i detta fallet är att bli förälder.

    Kämpa på och var rädda om varandra, skönt att läsa på din blogg hur ni vårdar ert förhållande. Det är så viktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,586 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: