2006/02/05 • 11:17 4
Jag har börjat blöda. På vägen till jobbet minsann. Jättekul.
Tur jag har ett förråd av mensskydd på jobbet. För de flesta andra som jobbar här är gubbar. Och de kvinnor som jobbar här har hamnat i övergångsåldern allihop och har ingen mens.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/02/05 • 10:38 0
Nu kom mensvärken.
Äntligen slipper jag hoppas att jag egentligen är gravid och det har skett något konstigt misstag.
Jag är inte gravid och blödningen kommer snart.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/02/02 • 13:37 9
Förra gången skulle kliniken ringa upp mig på testdagen. Då blödde jag ju med start två dagar innan så jag satt bara och väntade på samtalet och var helt knäckt.
Den här gången har jag själv fått ringa till klinikens telefonsvarare och lämna meddelande. Blev precis uppringd av en av de snällaste barnmorskorna jag någonsin pratat med.
Hon var så rar och höll en lång harang om att det här bara var andra försöket och fullt fertila par som bara försökt i två månader inte heller blev gravida så snabbt. Dessutom så har vi en hel massa embryon i frysen, vilket hon påminde mig om flera gånger.
Och så sa hon att de har nästan lika bra resultat med frysembryon som med färska.
”Vi vill ju inte frysa ner falska förhoppningar”, sa hon.
Det känns faktiskt skönt.
Så vi har åtta förhoppningar kvar men jag tror inte att vi har råd eller möjlighet att lägga våra pengar på dem alla. Kanske ett försök till innan vi förhoppningsvis kommer fram i den där eländiga landstingskön och jag får göra om hela hormonköret…
Nu snart börjar jag bryta ihop. Har bara varit helt nollställd och tom på förmiddagen men efter att ha pratat med henne och läst alla snälla kommentarer här och på andra ställen börjar det bli för mycket för mig. Tror att jag ska gå och gråta en skvätt över denna stora orättvisa.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/02/02 • 11:36 4
Om jag inte…
…hade tänkt så mycket på hur livet skulle bli när jag var gravid…
…hade kommit på tusen olika sätt att skriva i bloggen att jag var gravid…
…hade kommit på exakt hur jag skulle berätta för mamma att jag var gravid…
…hade jobbat natt den här veckan…
…hade föreställt mig strecken på gravtestet redan för två veckor sedan…
…hade åkt till Stockholm i helgen och sovit jättedåligt…
…hade varit så jävla positivt inställd…
…då kanske jag hade varit gravid just nu.
Men nu är jag inte det och livet känns allmänt pissigt. Det är klart att jag inte kunde påverka men det är så svårt att låta bli att tänka ”om inte”.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/02/02 • 6:52 25
Inte tillstymmelse till streck. Fan.
Jag som ville det så gärna.
Nu går jag och lägger mig och försöker somna om.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/02/02 • 0:27 2
Jag försöker förbereda mig på ett negativt test. Det är väldigt svårt.
Dels så hoppas jag så mycket på positivt. Men sen vågar jag inte tittar ner i det där avgrundsdjupa hålet förrän det är dags.
På väg hem från jobbet så kändes det som om det rann till i trosorna*. Jag fick värsta paniken och tänkte att ”nu börjar jag säkert blöda”. Jag försökte förbereda mig på hur det skulle se ut, hur det skulle kännas. Men hela tiden viskar en liten tanke i min hjärna att ”så här tänker du bara för att du tror att det är positivt”. Och det är sant.
Jag försöker liksom tänka negativt för att inte jinxa det. För jag tror nämligen i min enfald på att om jag är för säker på att testsvaret blir positivt i morgon så kommer det att visa negativt…
Knasigt va?
Sån är jag i dag. Men om några timmar (minst sex!) så är jag inte sån längre. För då vet jag. Och ni med.
*Ursäkta detaljerna men hur ska jag annars beskriva det? Och jag tror ärligt talat inte att det är så många män som läser bloggen och de som gör det klarar säkert av detaljer om mens. Det skulle vara vissa lättäcklade typer, dårå.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/02/01 • 19:40 11
Hur ska jag fixa det här?
Jag håller verkligen på att gå upp i limningen och vill inget annat än berätta för alla mina kollegor så att vi kan sitta och spekulera hela kvällen om huruvida jag är gravid eller inte.
Tårarna brinner bakom ögonlocken och det känns som om jag snart klappar ihop. Mest för att jag inte kan prata med någon om detta just nu. Maken har en son att ta hand om och jag är på jobbet. Slutar vid midnatt och då ligger min älskling och sover.
Vi har inte setts sedan i måndags lunch, maken och jag. Hans son har jag inte sett alls sedan förra gången han var hos oss.
Men min man har i alla fall skickat ett par fina mail till mig sedan han läst bloggen i dag. Vi längtar båda tills i morgon men för mig har detta bara vuxit och vuxit och jag är rädd att jag pyser ihop som en poppad ballong i morgon oavsett vad svaret blir.
Kan inte denna dag bara vara över?
Filed under: FET och IVF, Kärleken, FET nr 1
2006/02/01 • 18:35 3
Har nu varit inne på toan här på jobbet och kollat in mina tuttar – apropå Karonesses tips om att hon fick mörkare vårtgårdar och synliga ådror i brösten tidigt i hennes graviditet.
Vårtgårdarna* ser ut som de brukar, tror jag. Möjligtvis att det är mörkare runt om dem, men så skulle det ju inte vara.
Och ådror syns i brösten – men det har jag för mig att de brukar göra. Har liksom inte kollat så noga tidigare.
Fortfarande 60-40, alltså.
*Vilket hiskeligt fult ord det är!
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/02/01 • 11:17 10
Drömde i natt att jag börjat blöda. Det hela var så verkligt – och sorgen så stor.
I morse vågade jag inte gå på toa ifall det skulle ha varit sant.
Men det var det inte.
Nu är det bara en dag kvar och jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna klara av att arbeta under den här pressen. Låg och tänkte i natt när jag inte kunde somna att oavsett om jag är gravid eller inte så kan jag faktiskt inte påverka utgången av testet i morgon. Så det är bara att låta bli att undra.
Men som ni märker så kan jag inte.
Symtom som skulle kunna vara gravsymtom som jag har för tillfället:
Hungrig i princip jämt.
Frusen.
That’s it.
Men å andra sidan är det ju faktiskt för tidigt att börja leta symtom. Vilket jag ju försöker tala om för mig själv men som jag skrivit tidigare så misslyckas jag kapitalt.
Just nu tippar jag på att det 60 procent för graviditet och 40 emot. I mitt huvud, alltså.
Det är ju bra att jag inte börjat blöda än. Men eftersom jag gjort en stimulerad FET så kan hormonerna påverka cykeln.
Ja, så här vimsig är jag i dag. Och ungefär så här går refrängen:
Är jag gravid?
Är jag inte gravid?
Vad gör jag om jag inte är gravid?
Vad gör jag om jag är gravid?
Om och om och om igen.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/01/31 • 18:30 5
Jahapp. En halv dag har gått och jag har allvarliga funderingar på att smygtesta. Bara för att inte bli galen.
Men å andra sidan hinner jag inte till apoteket i dag för att inhandla ett test och man ska ju inte ha kissat på sex timmar innan så om jag går till apoteket i morgon så måste jag ändå vänta till torsdag och då kan jag lika gärna använda kliniktestet…
Jo, jag har fått ett test av kliniken men det skulle kännas dumt att smyganvända den innan jag ska. Fuskigt, på något sätt.
Jag får sitta på mina händer och tänka på annat*. Har lovat maken att jag ska dammsuga i en vecka nu så det borde vara dags i morgon.
*Haha – och hur lätt är det på en skala?!!
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/01/31 • 12:34 9
Två dagar kvar. Vilket egentligen är jättesnart men samtidigt väldigt långt borta.
Om två dagar kan jag få ett besked som kommer att förändra mitt liv. Ett besked som jag längtat efter i många år nu.
Om två dagar kan jag ramla ner i den djupa avgrunden igen. Sörja bebisen som aldrig blir.
Om två dagar kan världen ha exploderat. Jag vill veta NU!
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/01/31 • 0:51 5
Nu är mensvärken borta.
Vill någon trycka på off-knappen i mitt huvud? Snälla!
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/01/30 • 23:44 0
Nu kom mensvärken tillbaka. Vad betyder det?
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/01/30 • 19:36 2
Jag börjar bli nojig nu. Jag känner absolut ingenting. Ingenting alls.
Min kloka, utvecklade del av hjärnan försöker förklara för krokodilhjärnan och hjärtat, upprorsmakarna i kroppen, att det inte alls är säkert att man får några gravsymtom så här tidigt i en graviditet. Om jag skulle vara gravid, alltså.
Men upprorsmakarna är upprörda och vill inte lyssna. Jag letar symtom och blir nedslagen för jag har inte ett enda. Alla andra månader har jag haft mängder med gravsymtom. Mensvärk, trötthet, svullna, ömma bröst, illamående osv.
Nu känner jag inget. Tuttarna ser ut som de brukar, och jag har inte ont i dem. Mensvärken som jag kände förra veckan är helt borta. Trött är jag inte längre för jag sov ut i natt. Och illamående är jag inte alls. Snarare hungrig.
Fast å andra sidan, kanske kan bristen av symtom vara något bra?
Åh vad jag längtar till den dagen då jag slipper analysera sönder precis varenda symtom, icke-symtom och allt annat som rör sig i mitt huvud.
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
2006/01/30 • 10:54 3
Nu har det gått 15 dagar sedan min falska ägglossning. Vid provrörsbefruktningen började jag blöda på den 15:e dagen efter ägglossningen, eller ägguttaget. Så nu börjar jag bli nervös.
Tänker lite som så att om jag inte börjar blöda snart så kanske, kanske jag är gravid.
Men å andra sidan var det ju ingen riktig ägglossning, bara att kroppen betedde sig som om jag haft ägglossning med hjälp av hormoner. Så vad som helst kan hända egentligen.
Håller på att bli knäpp av detta eviga analyserande.
Men som jag sa igår till maken, så är det bara tre dagar kvar tills jag antingen blir superledsen eller börjar oroa mig ännu mera…
Filed under: FET och IVF, FET nr 1
Tinselflickans arkiv 
Senaste kommentarer