Här skriver jag ofta mina innersta tankar. Ibland inte de riktigt innersta. Dem håller jag för mig själv eller pratar med min man om.
Här skriver jag sällan om mig själv i mitt arbete. Ett tag gjorde jag det men nu behöver jag inte det längre.
Här skriver jag nästan aldrig om mina vänner eller mitt sociala liv.
Här skriver jag aldrig vilken musik jag gillar, vilken mat jag gillar, vad jag gör på min fritid.
Här skriver jag det som berör mig och min barnlöshet. Den som är lite frivilligt ofrivillig just nu. Tankar om sorg, tankar om livet, och så några recensioner om menskoppar.
Här får man säkert en någorlunda inblick i hur jag är som person – utifrån det jag skriver, hur jag skriver och vad jag skriver om.
Men man får aldrig hela bilden. Fan, jag tror inte ens att jag själv har hela bilden.
Alla får snuttar. Små små snuttar.
Tinsel är en del av mig. Men hon är inte hela jag.
Filed under: Livet
Tinselflickans arkiv 
Vad fint skrivet – att Tinsel är en del av dig, men inte hela du. För så är det ju, vi har ju alla olika delar inom oss, men inte alla har en hel blogg om en av delarna, men det har du. Och jag gillar det. Gillar den delen av dig och att du delar med dig av den.
Det här tror jag att många behöver höra.
Kram på dig!
Det borde vara självklart för alla som följer ”barnlöshetsbloggar” att de handlar o EN aspekt av det komplexa livet. Konstigt om folk inte fattar det. Jag hoppas och tror dock att de allra flesta som följer dig begriper.
Glöm inte att din blogg är grymt bra och viktig för jädritt många, framförallt för alla friviligt ofrivilligt- eller ofrivilligt barnlösa.
så rätt Tinsel, så rätt.
det är alltför lätt att förledas att tro att man känner någon på grundval av bara bloggen. Inte ens om man slaviskt följer en blogg under en längre tid kan man göra anspråk på att känna personen bakom.
Och med tanke på att de flesta av oss är försiktiga med alltför personliga råd och kommentarer kring personliga beslut IRL, så är det ju förbluffande hur många proffstyckare som ger ingående råd och rekommendationer baserat på ett blogginlägg.
Du är du, hela du, och DU vet hur du mår. Vi andra kan stå bredvid och peppa, men att tro att vi kan fatta bättre beslut åt dig än vad du är kapabel att göra själv, det är ju så oerhört korkat att jag inte finner ord till det.
KRAM!
Det stämmer ju alldeles utmärkt – ibland kan jag nog ha svårt att sära på blogg-Tinsel och den rara tjej jag har fått träffa, men jag tycker att det är härligt att jag har fått lära känna båda. Själv har jag ibland svårt att förlika mig med den bild av mig som jag tror att en del har efter att ha ”lärt känna mig” över nätet, för jag är absolut inte så diplomatisk och trevlig som jag kan förefalla på nätet… Som sagt – det är ju bara en aspekt man visar upp…
Jättekram till HELA dig!
Huvudet på spiken. Så är det.
Och ditt sätt att hantera barnlösheten är ditt sätt. Du vet bäst vad du behöver. Och det härliga här i livet är att man faktiskt får ändra sig om man vill. När man behöver någonting annat. Om man behöver någonting annat en vacker dag.
Kram till dig och grattis på födelsedagen en aning i efterskott. Hoppas att detta blir ett år fyllt av mirakel och oväntade glädjeämnen!
har man bloggat själv så vet man attman censurerarlite fast man vill skriva om sig själv påetttärligt sätt
och ingenhar hela bilden av sig själv eller nån annan!
kram!!
bomdunge