Tinselflickans arkiv

Näsan ovanför vattenytan

Men knappt.

Sitter vid en kiosk nära Ystad och ska skriva lite snabbt innan det är dags att återförenas med maken och hans son igen.

Tack alla söta för era ord. Jag läser dem varje dag – kan surfa med mobilen men det är svårt att blogga.

Just nu mår jag faktiskt skit. Vill inte vara här, vill inte leva med den dagliga påminnelsen att min man har barn och jag antagligen inte kommer att få.

Har insett att jag kanske inte orkar med fler försök. Nåt jag berättat för maken vid en av de få stunder vi varit ensamma. Han har inte förstått att det var så illa. Inte jag heller, jag bara insåg det nu. Orkar inte hoppas mer. Orkar inte med mer besvikelse.

Och då återstår allt det andra. Vad som händer sen.

Annonser

Postat i:FET och IVF,

No Responses Yet

  1. Mysan skriver:

    Tinsel, orden räcker inte till och jag förstår att du mår skit!
    Önskar för miljonte gången att jag hade det där trollspöet som ställer allt tillrätta…

    Skickar en gigantisk kram(((Tinsel))

    //WoE?/Mysan

  2. Isop skriver:

    Länge sedan jag kikade in här och det var ledsamt att läsa att du har det så jobbigt nu 😦

    Usch. Lider verkligen med dig.

    Skickar en gigantisk kram, jag med.

    // isop

  3. Umeboshi skriver:

    Hoppas du vet att jag tänker på dig varje dag, även om jag inte skriver lika mycket…

    *kram*

  4. Storkenflyger skriver:

    Du finns i mina tankar. Det är fullt begripligt att du känner som du gör. Fan Tinsel, vet inte vad jag ska skriva. Känner jrätt så kör du ett race till och då jäklar om du inte blir mamma till sist.

    Jag tror på dig!

    Men är det så att du känner att det får vara nog med försök så ska du givetvis inte pressa dig mer. En vacker dag är det nog. När den dagen inträffar kan bara den enskillda kvinnan avgöra.

    GLÖD OCH HOPP till dig!

  5. Solkatten skriver:

    Tänker på dig!

  6. Kattmamman (a.k.a. Bridz) skriver:

    Åhhh vännen!

    Det här inlägget gör riktigt ont att läsa, och några tårar kommer visst också. Hur ska det då inte kännas för dig?

    Jag önskar så att det bara fanns något litet jag kunde göra för er.

    Stora, stora kramar.

  7. Anna skriver:

    Kära vännen…
    Skulle vilja säga något som tröstar men vet ju att det inte går. Tänker på dig.

    Jag, som alltid måste analysera allt, tror såhär vad gäller eventuella nya försök. Jag tror inte att det är ”omgivningen” som tjorvar. Du gav ditt embryo den perfekta omgivningen denna gång, komplett med vackra tankar och allt. Jag tror att det är stimuleringen som behöver ändras på något vis. Kanske korta metoden? Kanske en annan dos? Kanske äggen behöver växa långsammare eller fortare. Om du sedan orkar gå igenom detta och försöka igen är en annan fråga.

    Du är stark Tinsel, starkare än du tror just nu, och vilket beslut du än fattar kommer det att vara rätt.

    Megakram

  8. Lillan skriver:

    Åh, gumman… jag kan inte annat än krama om dig och sedan konstatera att MAMMA – det kan du ju faktiskt bli ändå. Jag vet ju att det just nu känns som att du skulle göra det där klassiska ”ge upp och adoptera istället” och vi avskyr ju alla det uttrycket, men det är ju en annan väg. Jag vill inte se dig bli tokig på kuppen, även om jag mest av allt vill se dig som MAMMA, gumman!!!

  9. nemi skriver:

    Usch, vad livet är tufft…

    Jag har följt din blogg länge nu, och fattar inte riktigt hur du orkar. Som om det inte vore jobbigt nog att inte lyckas med barnaalstrandet själv. Utan dessutom ta på dig extra prestationsångest genom att låta omgivningen veta vad ni gör (och inte skylla på kariären som vi andra).

    I din deppighet, kom ihåg att vi är många som är imponerade av den styrka du har.

    Stora kramar
    /Nemi

  10. Grodis skriver:

    Tänker på dig Tinsel. Massor! En vacker dag, kommer du också bli mamma, det är en sak jag är säker på. Sen om du kommer vänta ert barn i magen eller i hjärtat, det får framtiden utvisa. Det är du och bara du som vet när det är stopp, och dags att tänka vidare, höja blicken och se andra möjligheter och en ny fantastisk värld. Ännu är du inte där, det vet jag också…. Många, många innerliga kramar till dig!

  11. Ingunn skriver:

    Tänker på dig och hoppas att du kan hitta kraft att ta dig igenom de sista dagarna av er resa hyfsat. Några strimmar hopp och tro inför framtiden hoppas jag kan leta sig fram till dig så småningom, även om jag förstår att du har det fruktansvärt tungt just nu.

    Kramar i massor!

    Ingunn

  12. Humlan skriver:

    Stor ~KRAM~ till dig!!

  13. laCamilla skriver:

    Usch, jag lider verkligen med er! Livet är så orättvist! Det är en omänsklig situation ni befinner er i, att behöva åka denna ofrivilliga bergochdalbana, hela tiden pendla mellan hopp-förväntan-förtvivlan-besvikelse! Och denna outhärdliga väntan! Finns det något värre än att vänta? Det är helt naturligt att känna som du gör!

    Jag kände samma sak, när jag var i din situation, att jag inte orkade ett enda försök till. Inte orkade bli besviken en gång till! Varför utsätta sig för nåt som bara gör en mer illa? Bestämde mig för att inte göra fler försök.

    Men någonstans djupt inom mig fanns en liten strimma av hopp kvar, som vägrade försvinna. Efter en tid växte hoppet och tankarna blev istället: ok, vi har ju 0 % chans att få barn ”spontant”, om vi gör ett försök till så är ju chansen i alla fall större än 0 %. Och om vi inte försöker en gång till så vet vi ju inte om det skulle lyckas just precis den gången. Vi ger det här en sista chans.

    Idag är jag evigt tacksam att jag lyssnade på det lilla hoppet inom mig. Det gav ett positivt resultat =) Var ledsen och sörj över det som ni går igenom! Men, om hoppet dyker upp – ge era frysta små embryon chansen, om du orkar…

    Många varma tankar o tröstande kramar

  14. hermelinen skriver:

    *tänker på dej*

  15. pinnen skriver:

    Jag förstår verkligen att du känner att du börjar närma dig gränsen för vad du orkar med. Man är ju inte gjord för att klara den här sortens beslut egentligen – och vem kan säga när det räcker? Jag hoppas att ni kommer fram till ett bra beslut och oavsett hur, så hoppas jag att du får bli riktigt, riktigt lycklig!

  16. Anonymous skriver:

    Åh, vad jag lider med dig! Var nästan säker på att det skulle gå vägen den här gången och förstår att sorgen är enorm. Tror inte att jag orkat åka med på någon semester överhuvudtaget, du är stark som genomför resan trots allt! Tänker på dig och hoppas att du orkar försöka igen så småningom! Massor av kramar Alex74

  17. KvinnaFruMamma skriver:

    Vet inte vad jag ska skriva. Lider verkligen med dig. Tänker på dig ofta.
    Här kommer massar av kramar!

  18. Arletta/B-boom skriver:

    *gråter en skvätt för din skull* Stor kram till dig Tinsel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: