Tinselflickans arkiv

Ovissheten sjunker

Kan man säga så? För så är det.

Jag tror faktiskt inte jag är gravid.

Symtomen jag haft är som bortblåsta. Men menssymtomen börjar göra sig kända. Värk i ländryggen. Ett annat slags illamående. Avtagande ömhet i brösten.

I morgon börjar min semester och då åker vi alla tre – jag, maken och bonussonen – på bilsemester. Om jag börjar blöda i morgon som jag misstänker att jag kommer göra vet jag ärligt talat inte hur den här semestern ska gå. För det är precis i misslyckandets ögonblick som jag tycker det är som jobbigast att bli påmind om att min man redan har det jag saknar. Ett barn. Även om jag gillar honom och tycker om att ha honom i närheten så är det svårt att kombinera rollerna som styvmamma och ofrivilligt barnlös som inget hellre vill än bli mamma på riktigt.

Nåväl. Jag ska försöka att inte ta ut sorgen i förskott men som sagt jag känner mig verkligen inte gravid. Inte för att jag vet hur man ska känna men jag har varit ogravid så mycket att jag vet hur det är i alla fall. Och jag tror att jag är lika ogravid nu som jag brukar vara.

För säkerhets skull tänkte jag testa i morgon bitti innan vi åker. Då är jag på ruvardag 13 och det är den dag jag väntar min mens. Den dagen ska alla gravtest ge säkra utslag. Men som sagt – jag tror det blir ännu ett minus.

Annonser

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

No Responses Yet

  1. Salvia skriver:

    BLÄ.

    Jag kan liksom inte uttrycka mig vettigare, för det är så det känns.

    Fanken att det inte bara kan rassla till och funka nån gång.

    KRAM

  2. Tingeling skriver:

    Det gör så ont i mig, riktigt på riktigt, sticker till i hjärttrakten när jag läser dina ord. För du hör verkligen till dem som jag riktigt, riktigt mycket vill att ska lyckas bli gravida. Som jag håller tummarna allra-allra hårdast för. (förutom mig själv)
    Som är så värd att lyckas nu, som har gått igenom så mycket tungt redan. Innan testet visar minus tänker jag inte sluta hoppas för dig.
    Många varma tankar, Tinsel.

  3. Pinnen skriver:

    Det är så orättvist. Jag kan bara hoppas att du har fel om ograviditeten, samtidigt som jag vet att man gärna vill stålsätta sig och vara beredd. Men det gör i alla fall lika ont och man är i alla fall oförberedd när det inte funkade. Igen. Det funkar ju inte så heller att de som förtjänar ett barn får ett – för i så fall hade du haft många nu! Många kramar!

  4. Anonymous skriver:

    😦 ja du känner din kropp bäst. skit och blääää….får man säga så…jo det får man verkligen i detta läge.
    Kram

    jenny

  5. sanna skriver:

    Usch. Vet inte om det är bra eller dåligt med semester just nu. Minns att jag kände mig både glad över att ha barn i mitt liv (bonusarna) och lessen över att maken redan hade barn och kanske därför inte längtade lika mycket (vilket inte är sant, vet att din make också längtar).

    Jag ”kände” aldrig att jag var gravid innan jag plussade. Aldrig. Och som sagt – något jätteplus har jag inte sett på stickan förrän långt efter testdatum.

    Jag önskar så att ni ska plussa. Please, please, please.

    KRAM!

  6. Erica skriver:

    Jag bara hoppas du har fel. Stor kram.

  7. Ingunn skriver:

    Usch vilket elände.
    Önskar så innerligt för din och för din familjs skull att du har fel och att det blir ett pluss trots allt!

  8. Humlan skriver:

    Fan, fan, fan!
    Hoppas det inte är så som du tror.
    Stor kram!

  9. Anonymous skriver:

    Blir det som du är rädd är det verkligen inte kul, det är just då vidrigt och det värsta som kan hända. MEN det är inte slutet på livet( vilket jag vet att du vet), det går att repa sig och det går att leva ett bra, fullgott och till och med lyckligt liv utan barn. Det är jag helt övertygad om, människan är faktiskt ganska bra på att anpassa sig även om det inte blir som man allra helst vill. Jag hoppas att du förstår att jag inte skriver det här för att vara elak eller okänslig eller vifta bort din sorg. Var sak har sin tid och det finns alltid ett ljus långt bort i mörkret. Kram

  10. Tilda skriver:

    Usch, jag blir ledsen när jag läser vad du skriver idag. Det är för jävligt helt enkelt. Och hur lätt är det inte att börja ta ut sorgen i förskott? Pyttsan…

    Gumman, sköt om dig, du finns i mina tankar och än är det inte kört! KRAM

  11. Tingeling skriver:

    Hm..antar att jag inte borde kommentera, men KAN INTE låta bli. Främst undrar jag varför folk som skriver dylika inlägg ALLTID är anonyma. Om man kan stå för sin åsikt kan man också skriva under sitt inlägg, eller hur?
    Sen tror jag också att man ska vara rätt försiktig med att komma med sanningar om livets mening, eftersom man aldrig, aldrig kan veta vilka värderingar en annan människa har.
    Att man kan leva ett fullgott och lyckligt liv även utan barn måhända är sant för en del människor, men inte alla.
    Och oberoende så tror jag att Tinsel redan har funderat igenom olika alternativ, scenarion och vad hon känner vet ingen annan än hon. Jag inser att din avsikt, anonym, enbart var att mena väl, men ändå…
    Ja..jag vet inte. Måste bara skriva detta.

  12. hermelinen skriver:

    Usch, jag lider med dej för att du behöver gå igenom detta…. Vill så gärna att du ska få ditt plus och ditt efterlängtade barn!!!

    varma kramar

  13. Solkatten skriver:

    Åh vad jag hoppas att du, och de dumma testerna har fel! Jag vill, vill, VILL att det ska vara din tur nu!

    Stor kram

  14. Anonymous skriver:

    testar du bara med digitala test?
    för dom ger ju inte utslag om det inte är ÖVERpositivt liksom… De gamla vanliga testen kan ju klämma ur sig et svaaaagt positivt streck innan testdag/tillräckliga hormonnivåer.

  15. -anna- skriver:

    Håller tummarna för dig och maken Tinsel!!
    *kram*

  16. Camillas lockar skriver:

    Å, jag hoppas att du har fel. Men du känner ju din kropp bäst. Hoppas ändå att den spelar dig ett spratt – i positiv bemärkelse den här gången. Det där med bonussonen måste vara sjukt jobbigt. Jag tycker själv rollen som bonusmamma är svår, eftersom man inte direkt kan påverka alla åren av uppfostran innan man kom in i bilden liksom… Men det blir ju liksom ingenting i jämförelse med den sorg du beskriver när du blir påmind om barnlösheten.

  17. Ingunn skriver:

    En kommentar till anonym och till Tingeling; håller helt med sistnämda. Till anonym vill jag säga att det finns något som heter rätt eller fel tillfälle, och även om du säkert menar väl och orden du skriver kan passa in för vissa människor i vissa situationer så kändes detta som ett mycket illa vald tillfälle. Då blir dylika kommentarer inte längre medkännande som kanske din mening var, utan grymma! Men det är min åsikt. Och detta är inte min blogg.
    Jag kunde bara inte låta bli at bli upprörd ändå…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,668 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: