Tinselflickans arkiv

När ska de fatta?!

Om jag med några enkla ord kunde förklara exakt hur jävla jobbigt det är att sväva i ovisshet så här en vecka före testdag, pendla mellan hopp och förtvivlan, skulle jag göra det. Sen skulle jag trycka upp det på en stor skylt och gå omkring med den hela dagarna. Demonstrativt.

För är det inte helt otroligt att ingen fysisk person i min närhet tycks förstå vad det är som är jobbigt – trots att vi nu är uppe i sjätte ruvningen?

Jag bara undrar.

Annonser

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    Ja, visst är det hemskt jag känner verkligen med dig…innerst inne så är man trots allt alltid ensam och det är för dj..igt. Även om folk säger att de ”förstår” så kan eller gör de aldrig det ändå, inte precis i alla fall. De förstår att det är jobbigt men de kan aldrig fatta hur…vissa är dock bättre än andra, vissa är tom toppen på det här med att förstå MEN man är alltid ensam innerst inne.

    Kramar om med världens största…känner att du behöver det!

  2. Erica skriver:

    Åh – Tinsel. Jag känner att vi har många gemensamma tankar kring allt i denna process. Jag tror – som jag sagt så många gånger tidigare – att man inte kan förstå, om man inte varit i våra skor. Första veckan i ruvningen är bra. Då kan man i godan ro hoppas, tro och tänka positiva tankar. Sista veckan är ett levande helvete. Då lever man som i två scenarier. Två fullständigt olika scenarier, dessutom. Du vet vad jag menar. Sedan blir man stressad av alla runt omkring som inte fattar. Stressad och förbannad för att dom verkligen inte fattar. Vi ses på andra sidan, Tinsel. Nu är det nära… Stor kram.

  3. Agnes skriver:

    Nu har du ju snart passerat den 30:e! Den här gången kommer det nog gå vägen!

  4. nylsa skriver:

    Väntan fram till testdag är vidrig och fruktansvärd tycker jag. Hela livet blir upp och ner och samtidigt satt på vänt.

    Tror inte att andra fattar om de inte varit med om det själva.

    Håller tummarna för att allt går vägen den här gången. Kram!

  5. Kantarellkisse skriver:

    Jag tror inte att jag kan förstå fullt ut, även om jag också väntar nu… Jag är fortfarande ”nybörjare” även om nu sängvägen kom före och jag längtat och väntat. Jag är inte där… Även om jag inte tror att min arbetsgivare har jättebra nytta av mig i just denna del av processen. Jag är någon annanstans. Låtsas intresserad när jag ens orkar det.

    Du har mina tummar, jag håller dem allt jag kan. Och om nu bebisguden bara delar ut ett visst antal bebisar varje månad, då tycker jag faktiskt att det är din tur. Även om det skulle innebära att jag får gråta och dricka för mycket vin imorgon så hoppas jag så innerligt att det är din tur… Fast jag tror inte att fertiliteten funkar så.

  6. Anonymous skriver:

    Visst är det kontigt att det ska vara så svårt att förstå det…jag har aldrig gjort ivf men bara tanken på alla sprayningar och äggplockningar som ska göras och så all tid i kö och efter det två veckors väntan…fattar man inte att det är jobbigt då är det ju för fasen något fel på en!

    Hoppas dagarna går snabbt fram tills du vet nu!!!Man blir nog lätt lite ensam fram tills det stora plusset…då först vill alla vara med…

    Åsa från sabg

  7. Isidor skriver:

    Kanske en kolumn i någon stor morgontidning skulle göra susen? Står det i tidningen är det både sant och lättfattligt.

    De flesta av oss har ju tyvärr inte mjligheten att kommunicera med våra nära på det viset, men du kan ju.

  8. T skriver:

    Så som Isidor säger tror jag att om du följer om dina dina koluimner med en om väntankänslan så får du både skriva av dig och nå ut. jag tror att det är jätteviktigt att någon gör det för att andra ska förstå. och kankse är denna någon just du…för att du gör det så bra!

    Kram

  9. Tisalen skriver:

    T = Tisalen

    Fingrarna slant…

    Tisalen som väntar på omslag….

  10. Act as if skriver:

    Jag kan förstå din längtan, för den har jag också haft. Och jag kan förstå vilket helvete det är att vänta, att inte veta, att hoppas, att inte försöka tänka på det, att hela tiden tänka på det

    Kan det vara så, tror du, att de i din närhet inte pratar om det eftersom de är rädda för att de ska påminna dig, om och om igen.
    Jag vet inte, det var bara en tanke jag fick.

    Alla tummar och tår. För dig.

  11. Längtan skriver:

    Jag vill be om ursäkt för att jag i ett tidigare inlägg skrev om hur spännande det är och hur jag flera gånger om dan kikar in hos dig. Jag menade inte det på ett egoistiskt sätt, jag vet att det är en riktigt jobbig tid du är i just nu. Jag har också fått en del behandlingar, men är inte så långt i processen som du. Jag känner igen den enorma förtvivlan som ständigt finns som en skugga bakom Hoppet (som ändå hänger med i alla svängar, fast man tycker att man slutat tro för länge sen).
    Jag har själv suttit och lipat på ett riktigt, riktigt viktigt möte, där jag borde ha visat min starka och handlingskraftiga sida. Men förtvivlan har tagit över, helt enkelt.
    Jag känner med dig, och skickar en massa styrka till dig såhär elektroniskt.

  12. Anonymous skriver:

    Hej du, har följt din blogg en längre tid av den enkla anledningen att jag tycker att du skriver väldigt fint och naket om din/er längtan efter ett gemensamt barn. Har själv gått igenom 8 försök, under sex års tid, vilka till slut och mot ALLA odds resulterade i tvillingar.

    Tror i ärlighetens namn att det för de flesta är omöjligt att förstå hur du känner just nu. Den djuriska längtan, maktlöshetskänslorna är nästintill omöjliga att förklara, enligt min erfarenhet t.o.m för sin egen man faktisk. Vi är däremot många som kan relatera till dina känslor baerat på egna erfarenheter eller pga att vi är empatiska medmänniskor som önskar er allt gott. Men jag tror det är lika bra att utgå ifrån att de allra flesta faktiskt inte kan fatta. Inga tröstande ord men kanske det blir lita lättare att bära om man inte heller förväntar sig att folk ska förstå vilken berg- och dalbana man åker känslomässigt under framförallt en ruvarperiod.

    All lycka till, och ge framförallt inte upp hoppet om detta inte lyckas!

    Anna S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,617 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: