Tinselflickans arkiv

Personligt

Jag känner ibland att jag blir ifrågasatt för jag inte redogör fullt ut för våra tankar kring adoption. Men vissa saker vill man inte berätta allt om. Det kan tolkas och missuppfattas. Och det verkar som om vissa som kommenterar gör det redan.

Men fan. Det här är mitt liv, beslutet är mitt och min mans och det tar vi tillsammans. Jag är tacksam för synpunkter och synvinklar och så.

Men det är vårt liv, vår framtid det handlar om. Och det som är vårt, det avhandlas inte här. Här avhandlas det som är mitt – som jag vill dela med mig av.

Annonser

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

No Responses Yet

  1. Helga skriver:

    Du har helt rätt i det du skriver, att detta är ditt och din mans beslut. Men eftersom du ber om synpunkter så..

    Min helt personliga upplevelse var att adoptionsprocessen var en västanfläkt och baggis i jämförelse med IVF-helvetet. Att det är så jäkla jobbigt att adoptera håller jag helt enkelt inte med om (med reservation för att köerna till många länder nu är långa, det kommer man runt genom att anmäla sig som sökande så man får en könummer. Det kostar lite pengar men är försvinnande lite i det stora sammanhanget).

    Synpunkt 2: Det är ju helt fel att du ska känna dig ifrågsatt och tvingad att utreda dina skäl för eller emot någonting på din egen blogg. Tyvärr är det nog så att man i den här typen av existentiella och känsliga frågor lätt kan missuppfatta varann. Att någon väljer bort adoption och föredrar att leva utan barn är ju egentligen inte ett ifrågasättande av mitt (vårt) val att adoptera men det kan kännas så.

    Däremot måste jag erkänna att jag blev lite irriterad på kommentaren till ett tidigare inlägg där en skribent menade att adoption har en massa nackdelar. Jag vet inget om den personen eller hans/hennes bakgrund, men jag tycker att det är obetänksamt att slänga ur sig ett sådant påstående. Det är ett mycket starkt och ganska sårande ifrågasättande av hur en massa människor har valt att bilda familj. Vill man spetsa till det så kan man allt säga att det finns nackdelar med att få biobarn också. Man kan ju dö under förlossningen t ex.

    Den största ”nackdelen” med adoption som jag ser det är att den bottnar i en tragedi. Min son övergavs av sin mor. En kvinna tvingades lämna bort sitt barn. Hennes stora olycka blev min största lycka. Det måste man försona sig med och kunna leva med.

    Men allt annat med att vara adoptivmamma är underbart!

    Så nu ska jag vara tyst 😉

  2. bondunge skriver:

    Ja och vi somläser tror ibland att videlar ditt liv men…..
    man censurear ju altid lit eså här på webbwn och med all rätt
    man mäste ju ha jaget kvar!!!!!

  3. Pia skriver:

    Det som är rätt för några är ju inte alltid rätt för andra men jag tror att man ofta blir ifrågasatt hur man än gör. Vi valde bort IVF och det tyckte många var jättekonstigt också. Det jag däremot tycker är att det är viktigt att tänka igenom de alternativ som finns att bli förälder ordentligt så man inte kommer på försent att det fanns alternativ som varit möjliga om man tänkt på dem tidigare, på allvar.

    Vad gäller att det kan bli problem med adopterade barn så säger jag bara: problem av alla de slag är inget man kan gardera sig mot genom att ens barn är biologiska barn.

  4. Pia skriver:

    PS. Jag vet att det inte var du som sa det. Det stod i någon kommentar.

  5. skrutto skriver:

    Först av allt vill jag önska lycka till med de små rackarna i frysen!!Jag tycker att du har så rätt i din beskrivning av detta med integritet och rätt till självbestämmande. Livet är mestadels en spännande och givande resa men i bland kan det bara bli för mycket med alla kommentarer från ”avbytarbänken” om vad man borde, måste osv. Du och din familj är ju experter på ert eget liv och fattar beslut utifrån egna tankar och erfarenheter. (Även om de flesta råd och tips och åsikter säkert är sagda med kärlek och omtanke) Jag tycker också att det är så fint att du månar om andras integritet och rätt till personliga åsikter. Din blogg är så trevlig och givande ändå, utan dessa ”avslöjanden”.som Helga så klokt skrev så är ju detta en svår existensiell fråga där ”för” och ”emot” och ”tveksamhet” lätt kan missförtås. Vi har flera nära vänner som är adopterade samt flera vänner som har adopterat(de mest ljuvliga barn man kan tänka sig, ska tilläggas). Vi har fått höra så mycket härliga och fantasktiska saker omkring deras adoptions-livsresor, allt detta för att visa oss den undrebara väg till barn som detta innebär. Eftersom vi ändå valde att fortsätta på vår inslagna väg (IVF) så har vi undvikit att tills vidare diskutera detta något känsliga ämne. (För att inte såra-orsaka smärtsamma missförstånd) Detta är männsikor som vi har nära oss och som vi känner kärlek till och respekt för. Fel eller inte? Vi tycker i alla fall att den lösningen hittils har varit rätt för oss. Vi har också upplevt att våra vänner har respekterat detta. Vi har ju alla haft samma mål.
    Sedan har vi ett par bekanta som har valt att leva utan barn och det verkar ju vara, i andra männsikors ögon, en helt annan mycket mer komplicerad historia.
    Än en gång lycka till med allt!
    MVH
    Skrutto

  6. Tinselflickan skriver:

    Helga: Tack för dina synpunkter! =) Jag är säker på att du har rätt. Men när vi en gång gav oss in i IVF-helvetet och tog varje steg pö om pö blev det faktiskt inget helvete. Det är hanterbart. Ser man på det utifrån är det fruktansvärt. Fem misslyckanden! Hur fixar man det? Jag vet inte, men jag har gjort det och kommer att klara det igen. Och du har nog rätt i det där att man kan missuppfatta varandra. Jag ifrågasätter verkligen ingen annans val, precis som jag inte vill att någon ifrågasätter mig.

    och förresten – väljer vi att gå vidare utan biologiska barn kommer vi inte vara helt barnlösa. Jag har en bonusson som jag har en bra relation till.

    Pia: Jo, du har rätt och som jag skrivit flera gånger stänger jag inte dörren för adoption. Jag vill att vi ska gå på någon informationskväll för adoption – FFIA brukar ha här i stan – och det kommer vi att göra. Men vi är två om det här beslutet..

    Skrutto: Tack! Jo, jag känner flera par som valt att leva utan barn och även de känner sig ifrågasatta. Det är som om allt som inte är ”normalt” blir ifrågasatt, av någon konstig anledning. De som gör ivf ifrågasätter dom som inte gör det, osv. Sån hoppas jag att jag verkligen inte blir.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,558 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: