Tinselflickans arkiv

Sen… Eller nu? Eller när…

Piri har skrivit ett tänkvärt inlägg om adoption och hur många som har svårt att få barn väntar med att ens tänka på adoption tills alla andra möjligheter är utforskade. Vilket kan ju innebära problem i längden. Man kanske blir för gammal för att få en liten bäbis (om det nu är det man vill) eller att tiden springer ifrån en på annat sätt.

Hon har ju helt rätt, egentligen. Jag vidhåller fortfarande att jag anser att man när man genomgår en infertilitetsutredning bör få träffa en kurator men det är nog idé att redan där börja introducera tanken på adoption som möjligt alternativ.

För om jag ser till mig själv och min situation är det så att jag från början var himla inriktad på att det var en graviditet jag var ute efter. Det längtades plus hit och dit och när det inte fungerade i sänghalmen kändes ju ivf som ett ”nära” alternativ för att åstadkomma det hett efterlängtade plusset.

Fast för sisådär ett år sen eller två började jag läsa på ganska mycket om adoption. Just för att jag då insåg att ivf kanske inte var räddaren i nöden och jag ville utreda exakt vilka valmöjligheter vi hade. Samtidigt började tankarna mala. Ju mer jag läste på om adoption desto mer kände jag att jag inte ville gå igenom den här vänteprocessen en gång till. Trots att man i princip är garanterad ett barn.

Jag och maken har snackat om adoption men inte riktigt kommit fram till något. Vi har snackat hit och dit om olika länder och kommit fram till att vi inte riktigt tycker lika. Fast det går ju alltid att kompromissa och känna sig fram. Men jag känner starkare och starkare att när vi är klara med ivf – vare sig det blir bäbis eller inte – kommer vi inte att gå vidare med att adoptera. Fast jag har lovat mig själv att innan vi sätter punkt helt kommer vi att gå på en av FFIAs eller någon annan organisations infoträffar bara för att kolla läget och bli säkra på att vi inte fattar fel beslut.

Grejen är att jag vet inte om jag hade känt så här om vi redan från dag ett hade sett adoption som en möjlig lösning.

Sen kan man ju alltid ändra sig.

Annonser

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF,

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    Ni ska göra det som känns rätt för er. Adoption är kanske inte rätt för alla. Jag hoppas sååååååå att ni får eran efterlängtade bebbe. Kramisar Lalli

  2. Tinselflickan skriver:

    Ja, vi gör det som känns rätt för oss. Men ibland känner man sig som en ond människa som inte är till hundra procent inriktad på adoption.

  3. crrly skriver:

    Ni är absolut inte onda. Det kan snarare ofta stämma till eftertanke att så många är så absolut _för_ adoption; på många vis fins det faktiskt nackdelar också, det får man inte glömma, men en del känns ganska naiva.

    Dock kan jag rekommendera er att gå en adoptionskurs, det var spännande, extremt tankeväckande och roligt. Både själva kursinnehållet och att träffa andra människor som har liknande funderingar som en själv — och såklart även dem med helt annan syn och inställning. Alla som går kursen har inte bestämt sig för om de vill adoptera!

  4. Tinselflickan skriver:

    Ja, får se om jag får med mig maken på det.

  5. Anonymous skriver:

    Vi kan inte se några nackdelar med adoption & tycker att det är synd för er att ni väljer bort ett Underbart sätt att bli föräldrar på! Däremot finns det de som ser nackdelar med adoption som crrly verkar göra men det ser vi som andras problem, vi kan inte komma på en enda grej faktiskt.

    Lycka till med vidare ivf:er

    Från världens lyckligaste föräldrar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,639 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: