Tinselflickans arkiv

Idiot?

Inser att jag framstår som något korkad som efter 3,5 år – med oskyddat sex, tre provrörsbefruktingar och två frysförsök – fortfarande tror att det ska hända ett mirakel.

Jag erkänner villigt att jag känner mig rätt dum.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

No Responses Yet

  1. Ullah skriver:

    Du är inte alls dum. Jag är övertygad om att det kan hända.

  2. Anna skriver:

    Fast det är du ju inte…
    Det kan visst hända, det har faktiskt alldeles nyss hänt mina grannar. Rätt ägg möter rätt spermie ”bara”, det kan visst hända. Man vet bara inte när och hur.

    KRAMAR

  3. ~ nyfamiljsfrun ~ skriver:

    du är ingen idiot! jag tror precis som ordspråket säger att hoppet är det sista som överger oss, och det är hoppet som gör att man hoppas och hoppas även om man ”vet” att det nog inte är så.

    kramar!

  4. Solkatten skriver:

    Nä, inte dum, bara hoppfull. Och det är bra.

    Kramar

  5. Betty2 skriver:

    Instämmer med de övriga; du är absolut inte dum. Jag tror oxå att det mycket väl kan hända (vi har ju åtminstone en gemensam bekant där det har hänt). Bara jobbigt att du skall behöva lida så här och att det gör så ont när mensen kommer. 😦 Men som sagt, du är absolut inte dum som hoppas.

    Bamsekram!

  6. Isidor skriver:

    Det finns många som tror på bra mycket dummare saker än så. Hela livet. Utan att någonsin hitta rätt.

    Dum är nog inte termen jag skulle använda.

  7. Adde skriver:

    Du är inte dum. Bara mänsklig. För det kan ju hända. (Dum är man när man kör med skydd och fortfarande hoppas…)
    Kramar

  8. Anonymous skriver:

    Instämmer med de andra.

    Att känna hopp är en gåva!

    SaltaSally

  9. Anonymous skriver:

    Du är inte alls dum. Det är självklart att det händer mirakel. Det hände nyss en bekant efter mååånga fler års försökande än dina 3,5 år och många fler misslyckade provrörsförsök.

  10. Isidor skriver:

    Tänk också på, att även om chansen är väldigt liten så finns den. Om du slutar hoppas och försöka, kommer chansen verkligen att bli noll, så med hoppet och dina ändlösa försök, är chanserna oändligt (bokstavligt!) många gånger större än om du helt gav upp.

    Det där är en matematisk sanning, och de är den bästa sorten!

  11. Max skriver:

    Om det där är idioti så är det alldeles för ont om idioter i världen. 🙂

    Klart man fortsätter hoppas. Det skulle jag också gjort i din situation.

  12. Salvia skriver:

    Själva grejen med mirakel är ju att de inträffar mot alla odds.

    Hur skulle världen se ut om det inte fanns de som tror på det omöjliga?

    Och när du väl får ditt barn, hur det än har gått till, så kommer du inse att det finns mirakel.

    Det är jag övertygad om!

  13. Tilda skriver:

    Nja, jag är nog ett levande bevis på att du inte är dum som tänker så, eller? Fattar fortfarande hur det plötsligt kunde funka efter 5,5 år. Klart att du hoppas, gumman!!! Stor kram

  14. Anonymous skriver:

    Vi försökte i 7år innan vi gick vidare med adoption och nu har vi en uuuuuunderbar son!!! ….Man måste väl bli klar med det ena innan man går vidare, oavsett hur lång tid det tar. Vem vet, det kan ju lyckas, det händer ju trots allt för många som gör ivf. I dag skulle jag eller min man inte ens kunna tänka oss ett biologiskt barn & känner att de åren som vi försökte är bortkastade. Men det är ju högst personligt hur man känner.

    Jag önskar dig och din man all lycka & håller tummarna att det någongång ska bli ett litet barn på det ena eller andra sättet!

    Millo -som inte tittat in här på ett tag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: