Tinselflickans arkiv

Ny nivå

Barnlöshetssorgen är som en trappa. Olika nivåer av sorg, olika känslor. Ibland står man på ett trappsteg extra länge. Ibland kliver man ner några trappsteg, återupplever gamla sorger. Ibland skippar man ett steg.

Jag vet inte om resan eller vår paus från behandlingarna har något med det hela att göra men jag har i alla fall nått en helt ny nivå. Sorgen är och förblir (än så länge i alla fall) en naturlig del av min vardag. Och även om jag ryggar tillbaka när jag ser en liten gravidmage så har jag insett något.

Jag blir inte ledsen av andras glädje längre. Inte på samma sätt.

De här tre veckorna som vi har varit borta har varit underbara. Jag har haft den absolut bästa semestern någonsin, och kommit till insikt om aspekter av mig själv som jag länge inte tänkt på. Grundläggande saker som vem jag är och vart jag hör hemma. Kanske att de insikterna spelar roll för hur jag känner just nu. Kanske inte.

Jag har umgåtts mycket med barn. Små barn. Ettåringar, mammor till småbarn som dessutom hade gravidmagar (okej, det var bara en men snacka om dubbelt knäckande), folk som pratar mycket om sina barn – och jag har inte mått dåligt ett dugg av det. Jag har heller inte blivit översvallande lycklig, men förstår ni vilken fantastisk känsla att slippa vilja stänga av hörseln och hela tiden sitta med ett fastklistrat leende på läpparna?

Självklart har inte avundsjukan och sorgen försvunnit helt. Det vore konstigt.

Men jag mår bättre i sorgen.

Och jag gillar det här nya trappsteget skarpt. För nu vet jag att det finns. Även om jag kliver tillbaka ett par trappsteg någon gång så vet jag att det kan ljusna framöver.

Annonser

Postat i:Barnlöshet, Resor

No Responses Yet

  1. Flirtiga Fröken skriver:

    Jag tycker det låter jätteskönt att du kommit till den plats där du är nu. Din beskrivning av trappan är bra. Det är verkligen precis så det är. Ibland kan man gå upp lite och ibland får man gå ner lite.
    Jag är jätteglad för din skull att du mår så bra som du gör.

  2. Tingeling skriver:

    Låter som en bra insikt du kommit till. Härligt med resa också!!

    Förresten – hur får man in statistikräknaren som du har på din sida? Jag har också en liknande, men skulle gärna ha den där ”totalt, idag, just nu” – räknaren.

  3. Anonymous skriver:

    Hej Vännen
    Skönt att läsa att semester har gjort gott både för kropp och själ. Det är alltid underbart att upptäcka nya sidor hos sig själv och att hitta styrka. Massor av kramar Lalli

  4. Anonymous skriver:

    Så bra beskrivning!
    Kände så väl igen mig.
    Tack för att du delar med dig!
    Kram Agapanthus

  5. LillaSandra skriver:

    Välkommen hem!
    Låter underbart med ett steg upp på trappan! Din beskrivning är så klockren!
    En vecka kvar tills man får ansluta sig till de hoppfullas skara igen, ”nya gubbens” tur att visa vad han går för 😉 … gynekologen var tillräckligt smart för att inse att det nog inte hade hänt något med mina äggledare på 2 år!

  6. Carnesir skriver:

    Jag känner igen mig så mycket i det du beskriver. Det är en underbar känsla när man märker att sorgen inte tar lika ont längre. Oj vad jag njuter av det. Kram

  7. Tinselflickan skriver:

    Tack FF!

    Tingeling: susnet.se har en sån som man kan låna. Kostar gratis.

    Lalli: tack! Hoppas nu att allt går bra för dig. Kram!

    Lillasandra: Kul att höra att ni är på g igen!

    Carnesir: visst är det skönt?! Kram!

  8. Anonymous skriver:

    Åh, vad bra du skriver. Jag vet precis vad du menar, är där själv just nu! Det är en fantastisk känsla att ha klivit upp det där trappsteget 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,614 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: