Tinselflickans arkiv

På efterkälken

Jag vet. Jag är rätt långt ifrån barnlöshetselände och infertilitetsdepp för tillfället.

Tror ni.

Men se, det är inte så. Inte riktigt. Varje dag känner jag ett styng av den där särskilda barnlöshetssorgen. Kanske två.

När jag började blogga om ivf för lite drygt ett år sedan fanns det inte så många barnlöshetsbloggar. Annas och Helgas var de två jag hittade till att börja med (obs – det fanns säkert andra). Sen har de blivit fler och fler.

I början kändes det riktigt bra. Vi hade en gemenskap. Vi led inte i det tysta, utan vi berättade om vår kamp. Bekräftade varandras sorger och bitterhet. Skrattade igenkännande när vi läste om varandras erfarenheter. Peppade. Höll tummar. Hårt hårt hårt. Hoppades in i det sista. Fastän det kanske var för sent.

Sen började Familjeliv med bloggar. Och det blev ännu fler som satte sina tankar på pränt. Fler som jag följde, som jag la upp i min favoriter-lista. Både på fl och på nyligen.se.

Så här ett år senare känns det väldigt hoppfullt att större andelen av dem jag lärde känna via bloggar för ett år sedan är antingen gravida eller har fått barn. Och jag är så glad för deras skull – och inte missunnsam ett dugg.

Men samtidigt känns det lite pissigt att inte vara där själv. Att behöva skrolla förbi alla graviditets- och bäbisbloggar i jakten på barnlösabloggar. Att se bilder på någons gravidmage i ett oförberett ögonblick. Jag är avundsjuk på deras lycka.

Sedan jag insåg att vi var ofrivilligt barnlösa har jag lärt mig mer om graviditeter, förlossningar och småbarnsliv än jag någonsin trodde jag skulle veta innan jag själv fick barn. Det går inte att undvika.

Och det gör faktiskt ont. Varje dag.

Men lite mindre nu än för några månader sedan.

Det är alltid något.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    Ja, jag förstår det. Verkligen. Och jag HOPPAS SÅ att du snart är ”ikapp”.

    Stor kram

  2. Anonymous skriver:

    Jaa..Det finns kanske inte någon turordning på lycka, men onekligen vill jag tänka att ni lidit tillräckligt nu och det är dags för er att få uppleva lyckan av att bli gravida.
    Jag önskar er det av hela mitt hjärta!

  3. Anonymous skriver:

    Maken uttryckte det som att ”det känns som att vi står nere på E4:an och alla kör om oss i 190”

    Stor kram till dig Tina. Önskar så att er väntan är över snart

  4. Drutten skriver:

    Det är väl klart att barnlöshetssorgen finns varje dag, varje minut, varje sekund. Men behovet av att älta minskar när man hållt på ett tag. Förresten måste varje komedi innehålla nåt svart och varje tragedi nåt vitt – för att man ska orka skratta resp gråta. Det kan vara skönt att flamsa lite kring andra viktiga ämnen, så som kändistungor i örat och förkylningar. Som omväxling! Men alla som varit i dina skor VET att sorgen pickar där inne. Hela jävla tiden.

    En sak som jag undrat över är varför det så sällan funkar på första försöket? De 6-7 par jag kan komma på har alla behövt minst 3 försök. Det fattar jag inte. Varför är det så?

    Först år av fruktlösa försök. Sen en lång utredning. Sen kö på det. Och sen ska man behöva tappa det lilla embryot ett antal gånger också! Otroligt onödigt om du frågar mej.

  5. crrly skriver:

    Förstår, massor. Vet ju själv hur det är, och det glömmer man inte.

    Hoppas att du mår mycket bättre idag! :-*

  6. crrly skriver:

    Antar förresten (efter att nu ha läst de andra kommentarerna) att Drutten menar IVF-behandlingar? Det ser ut som antalet försök att bli gravid! 😉

    En av anledningarna är väl att det till stor del är ett lotteri, det finns ju så mycket som kan gå snett. Och första omgången är väl mest ett test på hur mycket hormoner man behöver etc. Jag tycker snarare att det är otroligt att det faktiskt lyckas för så många, efter ett antal försök visserligen men ändå.

  7. Flirtiga Fröken skriver:

    Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Samtidigt så känns det ändå emellanåt som att du ändå blir lite starkare, precis som jag har känt mig i det jag gått igenom.

    Någon gång kommer det att bli både er och vår tur att få känna lyckan och glädjen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,586 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: