Tinselflickans arkiv

Kroppen glömmer

När jag läser tillbaks på mina nästintill desperata inlägg nedan är det svårt att förstå att det bara är en vecka sedan mensen kom.

En vecka sedan jag pendlade mellan hopp och förtvivlan. För även om jag visste att det inte var någon större chans att jag var gravid, så fanns det en liten gnutta hopp ändå.

Kroppen är bra lustig. Jag var ju helt utom mig av – ja, jag vet inte riktigt vad. Frustration, kanske. Oro över att mensen inte kom, trots negativt gravtest. Sorg för jag innerst inne visste att det inte skulle bli någon bäbis den här gången heller.

Nu är det helt borta. Jag minns hur jag kände lite diffust – men vet att jag skulle kunna bli lika knäpp den här gången. Det är helt otroligt vad man kan utsätta sin kropp och sitt psyke för – och ändå tåla mer.

Nästa mens borde komma när vi är på semester. Hoppas verkligen den kommer när den ska så jag får njuta av vår safari.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    Visst är det lustigt att kroppen kan ställa om så snabbt, att man kan glömma så fort och göra samma ”misstag” igen – hoppas och tro. Man tror att man ska lära sig nån gång, men icke. Man tycker ju att kroppen och psyket borde lära sig nån gång!

  2. Storkenflyger skriver:

    Jag hoppas också att du får en skön semester. Det är du verkligen värd.

    Har också förundrats över hur snabbt man ändå reser sig, tar på sig boxarhandskarna och kastar sig in i den nya ronden i hop om nya bättre resultat…

    En dag är DU vinnare. Så är det bara!

  3. Anna skriver:

    Jag tror det bästa är att sluta tänka barn över huvud taget.
    Ställ in dig på att det inte blir några och gå inte omkring och hoppas.
    Försök inte att lura dig själv, utan gå verkligen in för att det är så det är.
    Då får kroppen och din hjärna själva välja om och när den vill bli gravid, utan att du hetsar på.
    Och en dag, simsalabim…

    Anna

    Anna

  4. Tinselflickan skriver:

    Är du go eller?

    Jag kanske ska köpa hund också? Eller sikta in mig på adoption?

    Du måste skämta med mig.

    Vandra i mina skor en vecka, ska vi se hur lätt det är att ”sluta tänka barn”.

    herregud.

  5. Umeboshi skriver:

    Touché, Tinsel!

  6. Anonymous skriver:

    whow, vilken skarpis, Anna!
    Beundrar dina djupa insikter…
    Simsalabim – indeed.

    Men Tinsel, visst är det otroligt verkligen hur fort man reser sig igen när man fallit så hårt att man aldrig tror man ska komma upp? Tack och lov har ju människan en förmåga att klara av en massa smällar, men någonstans stannar dom ju alla..man GLÖMMER väl inte, eller gör man? Jag vet inte..

    Vad härligt med safari!!

  7. Anonymous skriver:

    Vet inte om man ska skratta eller gråta över Annas kommentar. Så djävla dumt, ursäkta mig!!
    Thea
    theasrum.blogg.se

  8. Drutten skriver:

    ”Slappna av” ska man göra också. Vandrande pinnar blir aldrig gravida, visste ni det?

    Och är det nåt organ som ska ”bestämma sej” så är det väl livmodern och inte hjärnan? Eller hur menar du, Anna?

    Den dag hjärnan bestämmer sej för att bli gravid är ju risken den att det kommer ut en unge när man snyter sej. Simsalabim! En s k snorunge.

  9. Anna skriver:

    Hej tjejer!
    Ja, det verkar ju som mitt inlägg upprörde er.
    Jo, jag menar så här-och nu är jag varken dum eller elak,utan faktiskt allvarlig:
    Om vi utgår ifrån att det enligt läkarvetenskapen inte föreligger några biologiska/fysiologiska fel, är det oftast just hjärnan som bestämmer om det ska bli ett barn eller inte.
    Vill man något alldeles för mycket, låser det sig, det funkar inte. Så är det i alla sammanhang och även i detta.
    Det vet ni väl hur det var i tonåren tex när man inte ville ha barn, hur rädslan att vara gravid fick mensen att bli fördröjd. Tror nog att vi alla varit där.
    Hjärnspöken sätter stopp för det mesta.
    Så nog är ett stressat psyke med och bestämmer över kroppen, ALLTID.
    Det finns hur många exempel som helst på kvinnor som försökt att bli gravida i många år. När de till slut släppt tanken på egna barn och skrivit på adoptionshandlingarna blir de gravida. Och så kommer storken med det ena barnet från Afrika och det andra barnet från magen (inte från näsan, nej)på samma gång.
    Alltså, mitt råd är att gå ut och ha kul.Lev och njut av sexet istället ( förmodar att ni inte gör det nu)Älska och ägna tiden åt varandra och inte åt en massa barnprat, risken är annars stor att ni kommer att förlora varandra i denna barnbubbla.
    En en gång menar jag detta utifrån att du inte har några fysiska fel.

    Och jag tror faktiskt att jag inte är den enda som sagt detta. En och annan läkare har nog skickat hem er med samma ord.

    De bästa hälsningar till er alla. Hoppas jag inte har trampat för hårt och Lycka till!
    Anna

  10. Tinselflickan skriver:

    Men snälla du – läkarvetenskapen, läkarna själva, erkänner att de inte till hundra procent vet varför vissa inte blir gravida. Den forskningen är långt ifrån fullständig – de hittar nya saker hela tiden.

    Och för varje historia du hör om ett par som adopterat och sen fått biologiska barn, finns det säkert minst en historia om ett par som adopterat. Punkt. Och inte fått biologiska barn. Det är bara det att ingen berättar den historien.

    Visst har jag fysiska fel som kan påverka infertiliteten. Min akupunktör tror att infertiliteten beror på att mina slemhinnor är inflammerade. Bihålor och äggledare.

    Oavsett vilket och oavsett hur välmenande ditt råd är så blir det fel när du säger att jag ska ”glömma bort” det här. Det finns inte en chans att jag gör det.

    Jag lever med min man och hans son och varje dag påminns jag om det vi själva saknar.

    Jag lever annars ett rikt liv, har en bra karriär, många trevliga vänner.

    Men här i bloggen skriver jag av mig min sorg. En sorg som finns där trots att jag i övrigt lever ett bra och tillfredsställande liv.

    Precis som jag skrev ovan – vandra en vecka i mina skor ska du se precis hur lätt det är att ”stänga av”.

    PS: Ditt påstående att vi inte skulle njuta av sexet är något av det mest provocerande jag läst bland kommentarerna på min blogg. Ett riktigt lågvattenmärke. När man gör provrörsbefruktningar och vet att ”vanligt” sex inte funkar har man en helt annan utgångspunkt än om man tror att man blir gravid genom vanligt sex. Bara så du vet.

  11. Anonymous skriver:

    Oj,oj, känner att jag måste skriva igen efter Annas svar eftersom jag kommenterade henne förrut.
    Jag är en av de som blivit gravid efter det att våra adoptionshandlingar skickats iväg. Jag vet vad mitt fysiska ”problem” är men hade lyckan att ändå bli gravid, fast läkarna dömt ut mig. Det värsta jag vet så här i efterhand är just kommentarer som dina: att jag inte skulle slappnat av. Herregud, andra har ingen aning om varför vi hade problem att få vårt andra barn, men trodde sig självklart VETA.
    Grymt irriterande! Och det där med sexet, jag och min man kom faktiskt NÄRMARE varandra genom detta, och förrästen så handlar inte ivf alltid om att man måste ha sex hit och dit, och temptagningar, mm. I vårt fall inte.
    Visst mår man bättre om man kan slappna av och försöka leva ett bra liv förövringt, men några barn ger det inte. Och sen så kan man inte bara ”släppa” en sån här sak.
    Det är ett önskat barn det handlar om inte om en reablus på H&M.
    Ville bara säga mitt, tack.
    Thea
    http://www.theasrum.blogg.se

  12. Anonymous skriver:

    Men hallå, Solna mamma, min mening var absolut inte att ge Anna vatten på sin kvart!?

    Läs min blogg under ”vägen till Lillasyster” så vet du att är det ngn som ville adoptera så var det jag, fullt avslappnad.
    Mnh
    Thea

  13. Umeboshi skriver:

    O hjälp…

    Tänk om det vore så lätt som att ”bara” slappna av, att hjärnan är roten till allt…

  14. solna-madde skriver:

    Thea,
    Jag menade inte att du skulle ge Anna vatten på sin kvarn. Jag tänkte bara att Anna möjligtvis kanske skulle kunna tänka ”aha, hon blev ju gravid när hon skulle adoptera” och då ville jag bara vara den som inte blivit gravid under vår adoption.

    No hard feelings?

  15. Anonymous skriver:

    Nej, då inga hard feelings här, Solna mamma. Blev bara rädd att min kommentar skulle misstolkas, vilket jag absolut inte ville. Nu kanske vi ska låta Tinsel ha sin blogg ifred, hi,hi.
    Thea

  16. Kattmamman (a.k.a. Bridz) skriver:

    Och som ytterligare motvikt kan jag berätta att jag efter tre års ständiga tankar på barn, depression och inte ett dugg avslappning blev gravid med hjälp av läkare. Samma läkare som aktivt förnekar att avslappning eller adoption skulle ha hjälpt mig ett endaste dugg!

  17. Betty2 skriver:

    Anna: Det finns studier på detta med adoption och graviditet – och de visar att det INTE är fler som blir gravida när de väljer att adoptera jämfört med de som inte adopterar. Det är bara slumpen som gör att en del personer råkar bli gravida i samband med en adoption, medan många andra inte blir gravida när de adopterar…

    Jag är förresten ett annat exempel på en person som slappnade av i 1,5 år (när jag stod i kö till IVF och trodde det var omöjligt för oss att bli spontant gravida – vilket jag har fått veta senare att vi faktiskt kan bli) – då blev jag alltså INTE gravid. Däremot har jag lyckats bli gravid 2 gånger med hjälp av provrörsbefruktning, och då var jag så långt från avslappnad man kan bli. Det är helt omöjligt att gå igenom IVF utan att ”tänka på det”, och oftast är det en hel del stresskänslor inblandat oxå. Ändå är det större chans att bli gravid på ett IVF-försök (ca 30%) än det är att bli gravid med vanligt samlag för ett par helt utan fel (ca 20%).

  18. Jamis skriver:

    Det är dessutom bara 10% av de som adopterar som får biologiska barn efter adoptionen.

    Jag förstår inte att folk kan gå omkring och verkligen mena det där med att slappna av. Jag blev gravid när Jag tänkte på det som mest.

    Usch usch usch!

  19. Anonymous skriver:

    Anna i Åbo…

    Jag kan inte låta bli att kommentera den andra Annas inlägg.

    Om jag nu ”slappnar av”, ska min kropp plötsligt börja funka? Ska min mans kropp plötsligt börja tillverka de spermier som behövs för att göra mig gravid? Tror inte det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,614 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: