Tinselflickans arkiv

Dags att tänka om

Vi är ju rädda för att ”skaffa” barn innan vi har fast arbete och under tiden som vi pluggar. Många män är det också. En rädsla att inte kunna försörja barnet/n eller plötsligt behöva räkna efter kronor och ören, en rädsla att mista chansen till ett fast arbete och en garanterad försörjning gör att man kanske skjuter upp det där med den så kallade bebisverkstan* lite väl länge.

Jag tror att vi måste släppa de där tankarna.

Det löser sig.

Maken och jag pratade rätt länge om barn innan vi aktivt började försöka. Jag var frilansande journalist, jobbade för en och samma tidning och tyckte väl inte att det var sådär jättesäkert, men någorlunda. Sommaren 2003 kom vi överens om att vi skulle börja försöka till våren. Sen blev jag uppsagd ett par månader senare.

Jag blev rent förtvivlad och minns att jag tänkte att jag aldrig skulle få barn om jag skulle vänta på ett fast jobb innan vi började försöka. Sa det till maken och föreslog att vi slängde p-pillerna direkt. Vilket han var med på. Och det var starten på vår långa, gropiga barnlöshetsresa som ännu inte har tagit slut.

Jag tror att vi måste känna efter vad som är rätt för oss själva. Det finns inga garantier här i livet. Börjar man försöka när man pluggar eller är arbetslös och blir gravid så är det inte hela världen. Vi bor i Sverige, inte ett u-land. Här finns dagis, socialen, barnbidrag och allt möjligt.

Själv önskar jag att jag träffat min man lite tidigare, så vi hade kunnat börja lite tidigare. Men då hade han antagligen inte varit samma person och inte jag heller.

* Gud vad jag hatar det ordet. Så otroligt fult!

Annonser

Postat i:Barnlöshet, Kärleken

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    Är det något jag kommer att förmedla som blivande bm är det att inte vänta på det rätta tillfället, för det kommer aldrig.Har aldrig hört talas om någon som ångarar sina barn även om de kommit olämpligt.
    Jag vet av egen erfarenhet att så mycket mer fungerar än vad man tror. Läste själv ensamstående med tre små barn i fem år och det fungerade utmärkt, nu har jag fem barn och tänker läsa igen. Min personliga tro är att vi måste börja se barn som en naturlig del av livet tidigare än vad vi gör idag. Vi gör oss själva en björntjänst om vi låter oss anpassas av den gamala manliga karriärsbilden, den som anpassar sig till arbetsgivarens önskemål.Dessutom tycker jag att det skiljer mycket på ledarskap och ledarskap när det gäller synen på föräldrar i arbetslivet. Fram för ledare som tycker att det är naturligt att sammanväva föräldrarskap och karriär! Det är ju faktiskt meningen att det ska fungera i ett sånt fantastiskt samhälle som vi har i sverige idag.

    Oj, det här skulle kunna bli mycket skrivet.. det är ett ämne jag brinner för:-)

    Stor kram från Anette!!!

    PS Vi vet ju faktiskt inte om det beror på åldern i ditt fall, barnlöshetsproblematik kan ju drabba alla oavsett ålder.

  2. Anna skriver:

    För mig var det så att jag jobbade på IT-företag. Först ville jag vänta eftersom jag ville säkra min position. Ville ha ett bra jobb som skulle finnas kvar när jag kom tillbaka från mammaledigheten. Sedan började hela bygget knaka i fogarna och jag insåg, precis som du, att det kommer att dröja alltför länge om vi ska vänta på att jag får ett nytt jobb. Några månader innan företaget gick i konkurs kastade jag pillrena.

    I efterskott önskar jag att vi inte hade väntat två år innan vi började försöka ”på allvar” Det var det som gjorde mig grymt stressad sedan, tiden som bara rann bort…

    När man ser att man har vänner som gör exakt samma sak så önskar man att man hade kunnat förmedla sina erfarenheter. Någon sorts ögonöppnare kanske. Men det går ju inte. Då blir man ju själv en ska-ni-inte-skaffa-barn-snart:are.

  3. Anonymous skriver:

    Ja, inte kan man planera bebisverkstan inte. Önskar man kunde det. Å, jag hoppas verkligen att ni lyckas med er målbild. Och jag hoppas att det blir nu redan 2007. Det är ni värda. Kram!

  4. Kattmamman (a.k.a. Bridz) skriver:

    Du har så rätt!

    Vad sjutton ska man med god ekonomi och ett fint hus till ifall man inte får de barn man vill ha?

    Jag tror att det är väldigt få människor som när de blivit gamla konstaterar med ett leende att några barn hann vi inte göra, men bra med pengar och en fin soffa blev det i alla fall.

    Tina, du är inte för gammal, du har inte gjort något fel!!!! Och jag är helt säker på att det på det ena eller andra sättet kommer att bli barn för er också!

    KRAMAR

  5. Anna M skriver:

    Hej! Hittade hit av en slump. Visste inte att det fanns så många sabg-bloggar. Inget är ju säkert. Jag hade jobb när jag blev gravid första gången men när min son var ett år hade jag det inte. Jag har välsignats med tre vackra ivf-barn. De yngsta, tvillingar som jag fått när jag var 39.
    Lycka till med era fortsatta ivf.

  6. Tinselflickan skriver:

    Åh, men jag tror inte att det inte funkar för att vi började så sent. Vilket inte var så sent egentligen. Bara att jag önskar att vi båda hade varit lite yngre för när barnet/n kommer kommer vi att vara i mina föräldrars ålder ungefär och jag tyckte alltid att de var lite gamla. Ett lyxproblem, iofs.

    Anna: Genom att dela med sig av sina erfarenheter utan att använda pekpinnar kan man nog förmedla det man vill utan att bli en sån där ska-ni-inte-skaffa-barn-snart:are. Tror jag.

    Anna M: Välkommen hit! Jo, vi är många. Tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,586 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: