Tinselflickans arkiv

Julkortsblues

Och så måste jag även skandera kring det här med julkort. Ni vet, folk som skickar bilder på sina små ungar i tomteluvor och lussedräkter…

Jag får en del såna julkort – några på mejl. Men jag blir faktiskt inte upprörd. Tycker mest det är gulligt. De som skickar sådana till mig är oftast personer som jag håller varmt om hjärtat.

Som Umeboshi, som med två par tvillingar, tre större barn och dessutom en styvdotter är min absoluta mammaidol. Att få se hennes små tvillingar i toppluva är en fröjd!

Däremot kan jag bli irriterad på folk som jag inte känner väl, som tror att just jag skulle bli jätteglad på att få se en bild på just deras telning.

News flash: Det blir jag inte. Speciellt inte om den är nyfödd. Vill man skicka en hälsning till mig och inte är släkt eller en av mina närmare vänner vill jag nog ha en bild på hela familjen. Då kan bäbisen få vara med på ett hörn.

Pssst: Anna, jag skulle jättegärna fått ett julkort med bild på Lilla My – trots barnlöshetsträsket. Tycker inte du ska bry dig om sura, beska kommentarer från anonyma…

Annonser

Postat i:Högtider

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    En fråga… Vill man inte att människor ska behandla dig som vem som helst? Det är så många ”fel” som människor gör hit och dit. Man får inte ha en gravidmage, man får inte fråga, man borde fråga… Det är jobbigt när vänner får barn, man får inte skicka julkort osv osv. Jag har själv ingen erfarenhet av barnlöshet men däremot har jag drabbats av svår cancer där människor har börjat tassa på tå och inte vågat bete sig som vanligt. Själv föredrar jag att fol bara är sig själv och behandlar mig precis som vem som helst. Livet verkar jobbigt om man ska förvandlas för att man har oliak ”problem”. Jag förstår att det du genomlider är helvetet på jorden, men varför inte försöka leva livet så normalt som möjligt?
    jag önskar dig en god jul!

  2. Storkenflyger skriver:

    Anonymous – Tinsel måste väl ändå få uttrycka sina känslor på sin egen blogg, eller?
    Tror aldrig jag har läst att ”man inte får ha en gravidmage”…osv på hennes blogg.

    Som jag tolkar det beskriver hon bara sin upplevelse, inte regler för vad andra FÅR göra och inte.

    Vi är alla olika. Vissa som har cancer vill ha frågor om det, andra med samma diagnos tycker att det är deras ensak. Det finns inga rätt och fel. Bara känslor. Känslor som kan göra förbannat ont.

  3. Anonymous skriver:

    Här fick alltså Tinsel sin beskärda del av sura, beska kommentarer från anonyma..

    Nu är det ju de facto så att man har 100 % rätt att känna det man känner. Och det är väl märkligt om man inte ska få uttrycka sina känslor på sin egen blogg.

    Och precis som anonym själv skriver så har h*n ingen egen erfarenhet av barnlöshet.
    I och för sig framgår ju detta rätt tydligt ur inlägget.

    Och att be någon ”försöka leva livet så normalt som möjligt” är faktiskt ett tips som man inte vill ha. Överhuvudtaget att få råd och förslag på hur man ska göra/känna/leva/vara av människor som inte har en susning om vad som försiggår i hjärtat på en som lider av barnlöshet – det är inte precis en trevlig julklapp.

    Tack för ordet.

  4. Anonymous skriver:

    Instämmer med föregående skrivare. Jag har själv heller ingen erfarenhet av barnlöshet, men har drabbats av en stor tragedi i min familj. Jag förlorade ett älskat syskon i en olycka.
    Det var väldigt jobbigt med människor som försökte låtsas som ingenting alt betedde sig jättekonstigt precis efter att det hänt.
    Det är förvånansvärt få människor som går genom livet utan att ställas inför svåra prövningar. Antingen om det är dödsfall i familjen, svåra sjukdomar eller ex barnlöshet. Så jag tror inte att folk har något som helst ont uppsåt i att skicka dig julkort på sina barn. Ska man gömma sig för att man ”råkar” vara gravid eller gå med barnvagn? Jag kan inte tänka mig att människor ”skyltar” med sina egna barn för att göra barnlösa illa. Tvärtom tror jag att de flesta känner djup empati. Ibland kan det även vara bra att tänka till och få perspektiv på sin egen sorg. Att barnlöshet inte är det enda som kan drabba en, utan att människor runt om i omgivningen kanske bär på djupt smärtsamma sorger de med.
    Önskar er allt gott och hoppas verkligen att ni får bli föräldrar!

  5. Anna skriver:

    Men, Anonym 1, det är ju inte som du tror…
    Inte är det så att man inte får skicka babyjulkort till barnlösa. Det är inte så att barnlösa förväntar sig att man ska dölja gravidmagen eller barnvagnen eller vad det nu är. Däremot kan det göra ont att få korten. Inte för att det är kort på någon annans barn, utan för att de är en påminnelse om vad man själv saknar. Det kan faktiskt vara roligt att få sådana kort och ändå göra ont. På samma gång.

    Folk som skriver, som föregående skribent (Anonym 2), att man ska tänka till och få perspektiv på sin egen sorg kan enligt min mening ta sig i häcken. Jag gick omkring med ett ständigt dåligt samvete för att jag inte fick perspektiv på barnlöshetssorgen, ett ständigt dåligt samvete för att jag inte kunde uppskatta allt gott jag faktiskt hade. Klämkäcka råd av den här typen gör bara allt värre. Man måste få känna och uttrycka sin sorg för att komma igenom den. Och troll kan spricka i ljuset men växer sig stora i mörkret.

    Och Tinsel, om jag hade haft din mailadress så hade du fått TomteLillaMy på mailjulkort.
    KRAMAR!

  6. Anonymous skriver:

    Tack Anna. Då vet jag hur mycket empati du har för andra människors sorg. Jag, som förlorat mitt syskon i en fruktansvärd olycka, ska – citerar: ”ta mig i häcken”.
    Jag blir fruktansvärd sårad över att du uppfattar mitt inlägg som ett klämkäckt råd. Enligt ditt synsätt verkar du gradera människors sorg, som att din är mycket mer värd än min.

  7. Anna skriver:

    Men kära nån!
    Jag trodde ärligt talat att här, i Tinsels blogg, så handlade det om hennes sorg, inte din.

    Jag hoppas att du förstår vad jag menade egentligen. Att du inte kan veta någonting om barnlöshetssorg och hur den ska bearbetas. Jag kan självklart inte veta någonting om din sorg, annat än att den måste vara fruktansvärd. Men så ger jag dig inte heller rådet att få perspektiv på din egen sorg. Jag förstår att den finns och är hemsk och jag har ingen aning om hur man bearbetar den. Jag beklagar att du har behövt gå igenom detta.

  8. Anonymous skriver:

    Ja självklart ska Tinsel uttrycka sina känslor på den här bloggen. Jag ställer ju en fråga. Hur ska man bete sig? Och tydligen har det väckt en diskussion och det kan ju aldrig vara fel tycker jag. SJälvklart är vi olika och har olika lösningar på våra problem, men det bästa sättet är väl att diskutera dem, vilket jag trodde var lite av tanken med en blogg. Det tror jag Tinsel tycker också.

  9. Nathalie Winberg skriver:

    Vad upprört det blev då…

    Alla har väl sin egen preferens på hur folk omrking dem ska behandla dem. Då finns det väl ingen annan lösning än att fråga personen ifråga hur denne vill ha det. Och sen rätta sig efter det.

    Istället för att använda sig av olika etikett regler i olika situationer som är helt omöjliga att komma ihåg allihopa ändå när man inte sitter i samma sits själv.

    Eller?

  10. Tinselflickan skriver:

    Oj här var det livat.

    Klart man får göra som man själv vill. Hela världen får skicka mig bilder på barn om de så vill. Och jag förbjuder verkligen ingen att ha gravidmage eller fråga när jag ska ”skaffa” barn. Det skulle jag aldrig få för mig. Men jag får också tycka att det är jobbigt om och när folk gör så. Jag kan ju knappast stänga av mina känslor.

    Anonym 1: Jag föredrar också att folk behandlar mig som vanligt. Men förbehåller mig rätten att leva mitt liv på det sätt som passar mig bäst, vare sig det är ”normalt” eller inte. Det vill säga, jag jobbar för att fira en vuxenjul, håller mig undan gravida vänner när jag är extra känslig för sånt, och hoppas att närstående och övriga inblandade kan förstå att jag inte alltid är på topp.

    Anonym2: Jag beklagar verkligen förlusten av ditt syskon. Jag kan inte sätta mig in i din sorg men jag vet att när min far dog uppskattade jag verkligen när folk behandlade mig som de brukade. Men din kommentar, hur välmenande den än är, tycker jag är lite konstig.

    Jag vet att olika människor bär på olika sorger. Förstår inte varför du och andra med dig blir provocerade av att jag skriver om det som jag blir ledsen över? Jag går ju verkligen inte omkring i min vardag och säger till människor i min bekantskapskrets att ”Du, förresten – skicka inget kort på dina barn den här julen. Jag blir faktiskt ledsen av det”, eller ”Du, tror du du kan ta på dig något annat som döljer din mage? Jag blir ledsen av att se den”. Utan jag skriver om mina känslor här på min blogg. Och får utlopp för den sorg jag ändå faktiskt har och lever med varje dag. Kan jag få lov att göra det?

    Folk får bete sig hur de vill. Men det finns det en sak som jag skulle vilja slippa och som jag verkligen uppfostrar alla omkring mig med, och det är frågan om när man ska ”skaffa” barn. Som jag skrev i ett tidigare svar någonstans, så kan jag förstå att man ställer den frågan om man själv har de funderingarna eller inte vet bättre.

    Men det är faktiskt en privat grej. Jag har vänner som inte har barn och inte vill ha som blir otroligt ifrågasatta när de får frågan och svarar ärligt på den. Jag tycker det är jobbigt att behöva komma på ett fyndigt svar utan att outa mig själv och min man som barnlösa så oftast gör jag det. Man vill ju faktiskt kunna välja vem man pratar med om jobbiga händelser i livet…

  11. Tinselflickan skriver:

    Nathalie: Ja. Självklart ja.

  12. hermelinen skriver:

    Självklart finns det massa tragedier som drabbar folk runt omkring men det ÄR ingen tröst att det finns andra som har det ”värre”… Man måste få ge utlopp för sin egen sorg, oavsett vad den handlar om!

    Jag drabbades av cancer, av att min mamma dog och sekundär barnlöshet inom loppet av ett år och sorgen över barnet som inte ville bli var lika svår att leva med som mina andra sorger.

    Ville inte heller att folk skulle tassa på tå men att leva livet så normalt som möjligt går inte när man ständigt har en hjärtesorg som gnager. Barn är livets största gåva och att inte få några när man vill gör fruktansvärt ont…

    Kramar till alla som behöver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: