Tinselflickans arkiv

Luttrad veteran

Tredje äggplocket på g. Det är ju egentligen rätt lite. Men i den här världen är jag gammal i gamet.

Trist. Det hade ju varit roligare att lyckas på första försöket. Även om jag antagligen inte hade varit lika ödmjuk då.

Det bästa är att jag har ett äggplock kvar. Om det här försöket skulle misslyckas. En bakdörr, liksom. Sista chansen.

Maken och jag har försökt att börja prata om ifall det inte lyckas. Ifall vi inte kan få barn ihop – trots ivf. Det går inget bra. Vi vill inte tänka den tanken. Samtidigt måste man snegla lite åt andra hållet. Åt adoptionshållet.

Jag tvekar ju när det gäller adoption. Det känns som om vi varit igenom så mycket redan. Jag orkar inte med fler barnprojekt. Jag vill landa i mitt liv och leva det. Inte se framåt, längta efter en tillvaro som bara hamnar längre och längre bort.

Sen finns ju den där magiska gränsen. Att man får inte adoptera små bäbisar om den ena partnern är över 42 år gammal. Den gränsen passerar vi nästa år. Hur hårda är de med den regeln? Någon som vet?

Annonser

Postat i:Barnlöshet, FET och IVF, ,

No Responses Yet

  1. Nina skriver:

    Tyvärr så vet jag ingenting om adoption (än). Har ni funderat över att använder donerade ägg eller spermier? När vi gjorde IVF började vi prata mer och mer om hur vi skulle göra om det inte skulle fungera. Efter det första misslyckade försök (ingen befruktning av äggen) hade vi bestämmt oss om hur vi skulle gå vidare. Jag tror att det var därför (att vi hade Plan B i bakhuvudet) att vi kunde gå vidare så sanbb efter det andra misslyckade försök (igen ingen befruktning). Det betyder dock inte att vi inte sörja förlusten möjligheten till ”vår” biologiska barn längre. Det kommer ta många år till.

    Lycka till iallafall med försöket du har på gång just nu. Jag håller tummarna!

    Ha det bra!

    Nina

  2. Tinselflickan skriver:

    Mina ägg är tipptopp och makens spermier likaså. Så donerade ägg eller spermier är inte ett alternativ för oss. Men tack för tummarna!
    /T

  3. Anonymous skriver:

    Hej Tinsel!

    Jag har ju inte skrivit något här på länge men läser regelbundet 😉

    Åldern är de ganska hårda på skulle jag vilja säga. Men vad jag vet så brukar max åldern vara 45år (det kan nog vara lite olika i olika komuner).

    Om jag ska komma med ett råd så skulle jag vilja säga att ni anmäler er till den obligatoriska föräldra utbildningen som finns. Den kan man gå även om man bara är i ”funderar” stadiet, skulle ni sen välja adoption så är det ett krav att man genomgått den kursen (då har ni ju redan gjort den)men ni kan lika gärna säga att adoption inte är något för er.

    Genom adoption så är ni ju garanterade ett barn & hela den osäkerheten med funderingar om det ska bli någon bebis eller inte försvinner som om de vore bortblåsta.

    Hälsningar från Millo
    i väntans adoptionstider sen 27veckor.

  4. Salvia skriver:

    Vad gäller åldersgräns så finns det än slå länge ingen lagstadgad sådan i Sverige. Däremot skriver MIA att man generellt inte rekommenderar kommunerna att ge medgivande till någon som fyllt 45. En individuell prövning skall dock alltid göras och ett avslag enbart pga ålder ska inte kunna ske.

    Sedan är det säkert så att olika kommuner resonerar olika i sin bedöming, men någon övre åldersgräns finns alltså inte.

    Däremot har ju länderna som barn adopteras ifrån olika regler och olika krav. I Kina och Vietnam tycker man att det är bra om adoptivföräldrarna är lite äldre, medan man i andra länder har föredrar yngre. Det verkar som att många länder inte vill att det ska vara mer än 40 mellan barnet och föräldrarna; därför kanske det inte kan bli en liten bebis om man är över 40. Vissa räknar på snittålder mellan makar, andra går på kvinnans ålder.

    Så, åldersgränser finns inte, men finns ändå, skulle man kunna säga.

    Min man är 44 och det var inget problem alls tyckte våra utredare. Däremot får man i vår kommun inte börja den obligatoriska utbildningen om man håller på med IVF.

    Jag tycker så här: Beställ lite material från FFIA, den adoptionsorganisation som finns i Göteborg. Läs på lite. Läs några bra böcker; t.ex. Kerstin Weigls Längtansbarnen. Förutsättningslöst. Även om ni aldrig går den vägen så är nog lite faktakunskap nyttig.

    Du är ju journalist för tusan, då måste man väl göra research! Dessutom är du en journalist som skriver om barnlöshet.

    Då kan väl knappast kunskap om adoption skada.

  5. Anonymous skriver:

    Glömde…
    Angående småbebisar så har alla länder sin egen åldersgräns titta på ex. http://www.adoptionscentrum.se under länder.

    (Alla komuner har också sin gräns på hur gammal man får vara när man ansöker om att bli godkända som adoptivföräldrar.)

  6. Pia skriver:

    Jag håller med Salvia. Jag har aldrig träffat en enda människa som tyckt att de skaffat information om adoption för tidigt och att det hindrat dem i sina försök att få barn på annat vis. Däremot har jag träffat ett flertal som efter att ha försökt på barn på annat sätt i många år, i efterhand sagt att om det är något de ångrar så är det att de inte tittade på adoption som ett alternativ tidigare.

    Man kan läsa på, man kan gå kurser, man kan prata med adoptionsorganisationer, utan att ha bestämt sig till 100 procent. Men OM man sen kommer på att adoption är rätt väg att gå så har man klarat av en del redan och kommit en bit på väg.

  7. Anonymous skriver:

    Här en adopterare som inte känner att det garanterat blir barn, det är en inställningsfråga. Är hela tiden rädd att det ska hända något i ”mitt” land som gör att vi ej får nåt barn eller att vi hinner bli för gamla. Vill egentligen ej vara såhär negativ men det är den här barnlöshetstiden som förändrat mig och gjort mig så orolig när det gäller barneriet. Har gjort en hel del IVF… med finfina ägg, en graviditet +,= ett missfall, resten ingenting.
    Vad ni kan göra nu är att gå den obligatoriska kursen för adoption förutsättningslöst och känna er för. Då har ni inte förlorat tid. Tanken på adoption mognar olika fort.
    Hoppas dock att det går vägen för er denna gång! Det gör ju det faktiskt ibland…!

  8. Tinselflickan skriver:

    Fast jag tycker det är svårt att läsa på en massa när jag inte riktigt är inställd på det. Det är svårt att ställa om sig.

    Men jag läser lite böcker och så. Och har läst några om adoption. Och brukar läsa på hos de olika organisationerna med jämna mellanrum. Ffia verkar bra men har inga länder som jag är intresserad av.

    Jaja. Vi får se. Känns som om jag vill fokusera på det här just nu. Misslyckas vi med det här försöket kommer jag absolut att läsa på mera. Och kanske att vi anmäler oss till en kurs.

    Salvia: Visserligen är jag journalist, och visserligen skriver jag en blogg om barnlöshet. Men det här är mitt privatliv. Min privata barnlöshet. Jag funkar inte som journalist privat. Så det här med att göra research är inte lika lätt privat som i mitt yrkesliv.

  9. Salvia skriver:

    Såklart att det inte är samma sak. Tänkte bara ge en annan vinkel på att läsa på om adoption; att ta reda på fakta behöver inte betyda att man är på väg åt det hållet. Att man kan kolla upp saker utan att känna efter.Det kanske blev en knasig jämförelse.

    När det här med barn inte är en självklarhet så är det en massa processer och bergådalbanor man ska igenom. Det jag ville säga är att det inte behöver vara så farligt att tänka tanken.

    Annars är jag ju en en-sak-i-taget-förespråkare så fokusera där du är låter vettigt!

  10. Anonymous skriver:

    Jag (vi) tänker precis som du, Tinsel! Vi har liksom inte ställt om oss ännu.. Vi är ännu inne på ”få-biologiskt-barn”-linjen och det är väldigt svårt att ställa om sig. Vi har inte ens diskuterat adoption ännu, men jag har funderat på att börja läsa in mig lite på ämnet. Vet bara inte varför det tar emot så..

  11. Applecore skriver:

    Hej! Jag kan också tipsa om Kerstin Weigls bok ”Längtans barn”. Läs den inte som research om det tar emot utan som en vanlig skönlitterär bok (den är bra). Lycka till med ÄP!

  12. crrly skriver:

    Terdje (och femte) gången gillt är ett lyckotal!! 😉 Hoppas det är det för dig också. KRAM!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: