Tinselflickans arkiv

Uppfylld

Var på Iris-träff i går. Trots att jag är rätt cool inför det här försöket är det alltid skönt att prata av sig lite. Och vilken energikick det är att sitta med ett gäng andra tjejer och prata om IVF, återföringar, mens, progesteron-klet, hyllkonsoltvingar och en massa annat utan att behöva förklara en enda grej.

Det går ju an att snacka med tjejkompisar som inte är inne i IVF-världen men hela tiden måste man förklara saker. Som det där med äggplock. Hur det går till.

I går kunde vi snacka om vilken slags ont vi fick vid äggplock utan att behöva tydliggöra hur stor nålen är, att den går in via slidväggen, att man först får bedövningssprutor och sen morfin, att det är det första hugget som gör ont, när man sticker in nålen genom slidväggen och in mot äggstocken, att man samtidigt har en ultraljudsstav i slidan för att läkaren ska se var äggblåsorna är och kunna hålla koll på hur många han har stuckit hål på… Ja, ni fattar.

För när man slipper förklara en massa och känna sig som ett medicinskt vidunder (eller monster, om man så vill) kommer man åt känslorna och det jobbiga. Visst, det är skitjobbigt att få en stor nål uppstucken i slidväggen men det är ännu jobbigare att ligga där och titta på en ultraljudsskärm och se att man har tio äggblåsor kvar på ena sidan men känna att morfinets verkan börjar avta. Jobbigare att ligga i den där gynstolen och veta att de nästa tio minuterna av ens liv kommer att göra jäkligt ont och kännas som en timme, minst. Trots morfin, bedövning och en snäll man som klappar på ens huvud.

Jag lämnade träffen uppfylld av en skön känsla.

Annonser

Postat i:Okategoriserade,

No Responses Yet

  1. Amira skriver:

    Jättebra att någon skriver om detta, hur det känns! Fast min personliga upplevelse är att det inte känts som timamr, det har varit över rätt snabbt. Och för det mesta har personalen varit underbar. Bara en gång gickd et snett: En ny läkare som skulle lära sig embryoöverföring övade på mig. Det var INTE skoj: Hon petade och grävde med katetern och kom aldrig rätt, kom inte på att prata till mig, se mig i ögonen, kunde dåligt svenska och pratade istället med de andra i personalen OM mig, medan hon nyfiket kikade in mellan mina ben…Hujeda må jag aldrig behöva uppleva sådant igen. Men för det mesta altlså ahr det gått smidigt med kunnig personal som trots bristande svenskakunskaper åtminstone behandlat mig som en person….Jag tycker det är jobbigt att prata IVF-detaljer så min blogg handlar om annat, men superbra att du orkar skriva om detta! Tack!

  2. Tilda skriver:

    Vad härligt att ni hade det så bra igår! Själv var jag ju på Cats och hade det bra där men jag längtar också efter IRIS-träffarnas energikickar 🙂
    Kram på dig och du vet att jag håller tummarna imorgon! Det kommer gå fint ska du se och jag har fixat 3 återföringar utan maken. Det är inte så farligt 🙂

  3. Astillbe (Busan) skriver:

    Ville också varit med ju! Visst är det skönt att få prata utan att förklara – och kunna få skratta och le igenkännande om saker som egentligen i sig inte är roliga och som man aldrig hade kunnat le åt när man pratar med en utomstående.

  4. Kapybaran skriver:

    hmm… nu har jag ju faktiskt länkat till dig, så nu ör det väl lika bra att jag outar min blogg.

    Skönt att höra att du mår bra. IRISträffarna verkar toppenmysiga, önskar mig oxå ett IRISgäng. Fast, jag har ju hela cyberIRISskocken 🙂
    Håller tummarna imorrn. Såklart!
    Kram,
    Fuksen

  5. Tinselflickan skriver:

    Tilda: Åh, vad kul med Cats! Tack för tummarna vännen.

    Busan: Yupp. Det är riktigt skönt.

    Fuksen/Kapybaran: Kul! Jag har varit inne och läst lite… Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,586 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: