Tinselflickans arkiv

Aldrig får man sluta oroa sig

Betty2 tipsar om GP:s stora uppföljning om förlossningsvården. Paret som blev gravida efter tre ivf:er men sen förlorade bäbisen i vecka 37. Enligt tidningen på grund av slarv på förlossningen.

Det är ju rent av för jävligt. Jag saknar faktiskt ord.

Ska man inte kunna lita på sjukvården i dag?

Annonser

Postat i:Övrigt

No Responses Yet

  1. Nathalie Winberg skriver:

    Enligt föräldrarna, inte tidningen 🙂

    Kommer nog aldrig att vara felfritt ärligt talat, sådana här saker kommer nog alltid hända. Största felet verkar ju ändå vara en person som vägrat lyssna på henne.
    Går nog inte ens att föreställa sig hur hemskt det där måste kännas. Och frustrationen när man inte tas på allvar heller.

    Näe usch vilken hemsk historia.

  2. Cinks skriver:

    Hörde om det imorse genom upprörda maken som är nere i dina trakter och jobbar i veckan.

    Förfärligt att gå igenom en sån sak. Som förstagångsföderska är man kanske inte så kaxig och står på sig heller. Hemskt *brr*

  3. Frida Boisen skriver:

    GRATTIS TINA!
    Till nya chefredjobbet!
    Jättekul!
    Det kommer du att göra kanon.
    /kollega Boisen

  4. Susanne skriver:

    Jag måste fråga – var du nyss på TV!?

    Tyckte jag skymtade dig när sambon zappade förbi. (Jag har nog aldrig kommenterat här – så bli inte förvirrad om du inte känner igen mig =) )

  5. Tinselflickan skriver:

    Tack för alla grattis. Det kan hända att jag var på tv, har inte kollat så noga själv.

  6. Erica skriver:

    Japp – det var du! Jag såg dig allt! Grattis till nya jobbet!!
    kram.

  7. Betty2 skriver:

    Jag såg dig oxå på tv. 🙂
    Jättegrattis till nya jobbet! Vad kul! 🙂

  8. sassamamma skriver:

    Fy vilken fruktansvärd historia, har en jobbarkompis som förlorade sitt barn och nästan sin fru också pga moderkaksavlossning.

    Och så passar jag väl på att gratta jag också 🙂

  9. Camilla skriver:

    Jag saknar inte ord. Fy FAN! Det finns ju bara inte. Förlora sitt barn så sent.

  10. Anna skriver:

    Det var min skräck när jag var gravid, att jag skulle känna att något var fel och att ingen skulle lyssna på mig. Man är ju luttrad efter IVF-tiden. Så jag var beredd att slåss direkt jag kände någonting konstigt.

    Och så blev det i stället så att de tog över och lade in mig när jag inte förstod att någonting var fel… Och att jag fick en helt underbar läkare som tog helhetsansvaret för att allt skulle gå väl, hela vägen.

    Så, det finns nog duktigt folk överallt… men man får vara beredd att slåss för att komma förbi de rötägg som också finns tyvärr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,668 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: