Tinselflickans arkiv

Vis av erfarenhet

Första ivf:en som vi gjorde på Carlanderska (hösten 2005) hade jag ingen aning om hur saker och ting skulle gå till. Jag ställde nybörjarfrågor på Familjeliv och Alltförföräldrar och när jag började blöda tre dagar före testdatum blev jag helt ställd. Tanken hade aldrig fallit mig in, att jag skulle kunna blöda innan det viktiga datumet. Progesteronet skulle förhindra det. Jag var helt oförberedd.

När vi gjorde frysförsöket med blastocysten på Carlanderska i januari i år hade jag inte börjat blöda på testdatumet, så det grodde ett litet hopp i mig. Jag hade djupanalyserat både toapapper och trosor i säkert en vecka, och trodde att jag var gravid. Men tji fick jag. Och mensen dröjde nästan en vecka så jag hann få upp hoppet igen.

Första ivf:en på Sahlgrenska (maj 2006) var jag lite mer förberedd på vad som skulle kunna hända. Men trosspaningen pågick ändå. Prick 14 dagar efter ägguttaget (= ägglossning) började jag blöda. Vilket jag var helt förberedd på. Behövde inte ens testa.

Och jag vet att den här gången kommer det vara exakt likadant. Prick 14 dagar* efter ägglossning, det vill säga på torsdag nästa vecka, är det dags att börja känna efter om min mens är på g. Denna kunskap hindrar dock inte det faktum att jag redan kan få för mig att jag börjat blöda. Vilket är lite lätt irriterande för man tycker ju att jag borde syssla med annat. Mina arbetsuppgifter, till exempel**.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Förmodligen att jag trots all min erfarenhet är lika orolig som en nybörjare. Samtidigt lite mer förberedd. Och fortfarande helt koko i huvudet.

Men som tur är vet jag om typ fem dagar. Eller lite till. Hur det gått.

* En kvinnas lutealfas, det vill säga den tid mellan ägglossning och mensstart, är nästan alltid konstant. Och oftast 14 dagar. Det är tiden från mensstart till ägglossning som kan variera.
** Oroa er inte, jag är inte på jobbet. Börjar klockan elva.

Annonser

Postat i:FET och IVF,

No Responses Yet

  1. Anonymous skriver:

    Så väl jag känner igen mig i dina ord!

    Man brukar ju ”lära” sig när man gjort en sak en gång om hur det går till men ändå så oroar min sig. Hoppet hoppar upp och ner som en studsboll, dessutom har den förmågan att fara iväg i en oväntad riktning. Men när det gäller detta med Ivf så verkar inte det fungera….

    Många kramar till dig! Håller min tummar hårt för dig!
    Kram Agapanthus

  2. Saring skriver:

    tummar av stål!
    KRAAAAAAAAAAAAAM

  3. Anonymous skriver:

    Läste att du skrev ”Barn av glas ligger på mitt nattygsbord, men den ser så tråkig ut att jag inte öppnat den ännu”.
    Jag har läst den, men utan att kommentera innehållet vill jag påminna dig om att innanför de pärmarna ryms samma längtan, kamp, gråt och sorg som finns hos dig… Jag tror att Åsa som skrivit den upplever det livet som allt annat än tråkigt. Det är inte en påhittad story – en sån kan man såga, kalla tråkig…
    Jag är i IVF-träsket precis som du och författaren till Barn Av Glas. Jag hurrar varje gång det kommer en artikel, en novell eller en bok som berör ämnet. Vi är en bortglömd grupp, människor tror att vi är många färre än vi är. Våra liv måste ut i ljuset, kanske kan våra villkor förändras ågot till det bättre då…

  4. Tinselflickan skriver:

    Agapanthus och Saring: Tack så hjärtligt för era tummar!

    Anonym: Jag får väl ha en personlig åsikt om en boks design utan att för den sakens skull förkasta dess innehåll?

    Du tycks ha läst bloggen selektivt – för bara någon vecka sedan skrev jag precis som du, att det är bra att vår sorg och det vi genomgår belyses i både media och i bokform. Jag tror också att våra villkor skulle förändras till det bättre då.

    Och om du mot all förmodan skulle missat det också, så råkar jag vara journalist och har skrivit ett flertal artiklar om barnlöshet, samt ett antal krönikor. I tidningen. Underskrivet med mitt namn. Precis som på den här bloggen. Till skillnad från dig.

  5. Camilla skriver:

    Håller med. Herregud, skriv vem du är fegis (anonymous alltså). Well… Säger som Saring: TUMMAR AV STÅÅÅL!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: