Tinselflickans arkiv

Look to the future

Det är väldigt svårt att över huvudtaget föreställa sig att jag någonsin kommer att ha en liten bäbis i famnen som är min. Det är som om hjärnan sätter stopp för alla funderingar åt det hållet i ren självbevarelsedrift.

Där många andra räknar ut BF* och tittar på bäbiskläder går min gräns vid mammakläder och stora, runda magar. Fast även där har jag svårt att tillåta mig att fantisera om att jag själv har en gravidmage och bär mammakläder. Jag bara tittar efterlängtansfullt på dem som är lyckligt lottade.

Jag har många gånger undrat hur det kommer att bli när jag verkligen blir gravid. Kommer jag att gå in i graviditeten helhjärtat, eller kommer jag att tro att det är något overkligt, som inte händer mig? När kommer jag att fatta att det är sant? Kommer den insikten någonsin, eller kommer jag alltid att stanna upp och titta förundrat på min familj och tänka Har detta verkligen hänt mig?

Förhoppningsvis vet jag snart.

* Beräknad förlossningsdatum (tror att det är ägglossningsdatumet plus 38 veckor).

Annonser

Postat i:Barnlöshet

No Responses Yet

  1. Anna skriver:

    En sliten fras kanske, men JAG HÅLLER TUMMARNA FÖR DIG!
    Förr eller senare händer det och jag tycker att det är dags nu *bestämmer*

    Kramar

  2. Lillan skriver:

    Du HAR ju koll 😉 För mig var det väldigt mycket som du beskriver det – eftersom jag hade väntat så länge på att få bli gravid hade jag svårt att fokusera på att jag faktiskt skulle få en bebis på bråkdelen av den tiden. Det kändes nästan som om det hade BEHÖVTS dryga 2 års graviditet för att hjärnan skulle hänga med riktigt!

    Jag ser fram emot att se dig med en riktigt söt och bullig bebismage, Tina!
    Kram Lillan

  3. Tinselflickan skriver:

    Vad ni är fina!

    Jag hoppas ju att det är vår tur den här gången men känner mig rätt trygg i känslan av att det finns fler chanser.

    Jadu Lillan – jag vill också se mig med bäbismage! Hoppas den dyker upp snart… ;o)

  4. Ulrika skriver:

    Hej Tina,

    Jag har följt din blogg i det tysta ett tag.

    Verkligen intressant att följa dina tankar (och även de som kommenterar) och få en inblick i hur det kan vara om man inte har den stora lyckan att ha blivit gravid precis när man velat det, som vi har.

    Vi har vänner som gått igenom detta, men det fick vi inte veta förrän det var klart och har väl inte riktigt förstått hur de tänkt och känt.

    Men jag kan tänka mig att det var jobbigt för dem att hälsa på våra nyfödda tvillingar när de just misslyckats med ett IVF-försök, men det var ju inget de visade då och inget vi hade någon aning om förrän efteråt. De lyckades med nästa försök och fick tvillingar även de (detta var 5 år sedan) och strax därefter fick de en lillasyster utan att det var meningen. (”Vi trodde ju inte vi kunde utan hjälp!”)

    Jag håller givetvis också tummarna för att det ska gå vägen för er denna gången!!

  5. Tilda skriver:

    Du beskriver precis det jag känner och jag kan inte för mitt liv förstå att jag kanske ska bli mamma! Jag tar ett steg i taget, nu är jag gravid och jag tänker inte så mycket på att det blir ett barn. Jag har till och med svårt att förstå att jag kanske ska få en sån där fin mage som jag såg hela dagen på IKEA igår (alla gravida är på IKEA, bara så ni vet :-))
    Kram gumman!

  6. Tinselflickan skriver:

    Ulrika: Vissa har det jobbigare, andra inte. Men vad roligt att höra att det gick bra för dina vänner. Tack för dina tummar! =)

    Tilda: Haha, ja, snart måste det väl sjunka in, vad? Och du – det är en väldigt bra anledning att undvika Ikea. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,668 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: