Tinselflickans arkiv

Stormsteg

Om en vecka ska jag börja testa med ägglossningsstickor och så fort jag får ett omslag ska vi boka in ett frysförsök några dagar senare.

Och precis som vid alla tidigare försök blir jag helt lamslagen av sorg så här en vecka innan allvaret börjar. Kuratorn som jag gick till i höstas summerade det hela väldigt bra, hon satte upp handen precis mitt framför nosen på sig själv och sa att tidigare har ivf varit väldigt långt borta, nu har du det så här nära och då finns det ingen återvändo.

Lite så är det.

Det är som om alla olika scenarior om vad som ska kunna komma att hända i mitt liv om det här inte funkar passerar förbi och måste analyseras. Alla känslor som skulle kunna dyka upp måste kännas och sorgen måste släppas fri ett tag innan verkligheten ens tar vid för att jag sen ska kunna fokusera på det som komma skall.

Jag vet inte om det går att förstå.

Men jag kan säga så här: de sista två-tre dagarna har varit rätt jobbiga. Fast jag tror jag börjar hämta mig nu.

Det är dock inte därför jag inte har skrivit något här. Vi har nämligen varit på barnsemester i Danmark med min bonusson och innan vi åkte gjorde han och jag stan osäker. På onsdagskvällen fick jag njuta av min födelsedagspresent, en biljett till EM i friidrott påUllevi och jag fick se Stefan Holm vinna en bronsmedalj och skånepågen göra sitt livs hopp vilket var fantastiskt kul.

Men de här dagarna tillsammans med maken och hans son har satt en massa tankar i rullning hos mig och jag ska under de närmaste dagarna försöka sätta dem på pränt.

Det är inte på grund av semestern som jag har blivit låg men det är klart att det kan påverka. Fast jag tror mest att min nedstämdhet beror på det jag skrev först:

FETet närmar sig med stormsteg och jag kan inget annat göra än kapitulera för en verklighet som jag inte kan påverka. Frustrationen gör sorgen mer påtaglig och jag måste liksom känna efter hur det kommer att kännas efteråt om det inte funkar, och hur det kommer kännas om inget av våra ivf funkar, och för varje gång det blir så här blir jag mer likgiltig.

På något sätt känns ivf bara som något vi måste klara av för att sedan fundera ut hur vi ska gå vidare med våra liv. Just nu i alla fall. Sen när vi är mitt uppe i det kommer jag att vara helt säker på att vi lyckas men det är då det.

Annonser

Postat i:FET och IVF, ,

No Responses Yet

  1. Salvia skriver:

    Nej då. Det är inte alls svårt att förstå att sorgen slår till just nu. Så mycket av din framtida lycka är ju kopplad till att detta försök lyckas. Och så är det ju varje gång. Du står inför ett antingen eller; gravid och slut på barnlöshetseländet eller fortsatt ogravid och kvar i detsamma.

    Aldrig är väl barnlösheten så påtaglig som nu.

    Dessutom har du redan gått igenom så många besvikelser; du vet hur det är att falla efter ett misslyckande. Att föreställa sig glädjen om det lyckas måste vara oerhört mycket svårare.

    Att sörja är inte skadligt, det är att inte göra det som är förödande.

    Vi är många som är med dig, kom ihåg det!

    KRAM

  2. sanna skriver:

    Det känns förstås som om mycket står på spel. Inför mina seminationer (inte riktigt samma sak, men ändå) har tankarna snurrat i huvudet och det var nästan svårt att förstå själv hur jag fungerade. Det pågår säkert en massa undermedvetet också.

    Att ni ska lyckas nu står bland de tre hetaste önskningarna på min lista just nu, Tina.

    Bamsekram från Sanna

  3. Tinselflickan skriver:

    Tack för kramar och pepp!

    *puss*

  4. crrly skriver:

    Mn får inte tänka nu eller aldrig, det blir ju en sån oerhörd press då. Men jag vet. Man gör ju det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,522 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: