Tinselflickans arkiv

Vad ska man säga?

Jag har flera kollegor som läser min blogg regelbundet. En något skrämmande tanke för ibland är jag väldigt ärlig. Brutal med intima detaljer.

Samtidigt är det skönt att ha en kanal där mina vänner kan kolla hur det går för mig. Jag vill inte behöva berätta för folk när en ivf har gått åt helvete, för det gör för ont ibland att säga orden rätt ut. Bättre då att de kan kolla här – jag vill ju ändå att de ska veta.

För några veckor sedan hade vi en vikariefest och Johan och jag pratade lite om bloggen. Han berättade att han läser här regelbundet. Vad ska man säga? frågade han.

Nu vet jag faktiskt inte om han menade vad han ska säga till mitt ansikte, eller vad han ska skriva för kommentar – men jag svarade att det inte finns något att säga. Vilket på ett sätt är sant.

Det är ju inte direkt som om någon har dött. Då vet man att man ska säga ”Jag beklagar din sorg” och fråga hur den andre mår och så vidare. För de flesta sorgliga händelser i en persons liv finns det ett antal traditionella fraser som man tryggt kan ta sig till, med vissheten om att orden ger tröst. Någonstans i de där utnötta orden kan man hitta en dörr till sorgen, och genom att prata om den släpper man ut den.

Men jag har inte förlorat ett barn. Jag har bara inte fått något. Och där uppstår ett problem – vad ska man säga?

Jag vet inte. Det finns ingen dussinfras som man kan använda som öppnar dörren till min sorg. Tyvärr, för det skulle nog vara lättare för oss alla om vi kunde prata mer otvunget om ofrivillig barnlöshet. Både för mig och mina vänner.

Men jag är glad att folk undrar och vill prata. Att en annan kompis frågar rätt ut hur det går och sen tillägger – du kanske inte vill prata om det? så jag får en chans att ducka. Jag vill ju inte alltid snacka om behandlingar, hormoner, sorg och längtan men det är rätt skönt att kunna välja sina tillfällen.

Men man behöver inte alltid säga något. Ibland räcker det med en kram.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

No Responses Yet

  1. bondunge skriver:

    Jag hör till en famlij där dt inte varit nåt problem med barnlöshet
    och ibland känner jag som din köllega
    man villkommentera Men många gånger hrjag också avstått för attinte såra !
    du känner ju inte mej Så varför sk ajag såra dej !
    önskar att du får dit barn !

  2. Tinselflickan skriver:

    Jag vet inte om jag skulle bli sårad av dina kommentarer – det beror väl lite på vad det är du vill skriva…

    Men jag är tacksam att du följer mig och önskar mig väl!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,614 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: