Tinselflickans arkiv

Diskriminerad

Med anledning av föregående inlägg vill jag bara fundera lite över en sak.

Varför är det så att mannen ses som ett bihang när man gör ivf? Det är ytterst sällan som hans namn ropas upp även om vi båda är kallade, det är sällan som barnmorskan eller sköterskan tilltalar honom över huvudtaget utan han förväntas sitta och bara titta på. Och hålla tyst.

Min man känner sig diskriminerad ibland och det har jag full förståelse för. Inte nog med att han får stå vid sidan om och se på medan jag går igen sju sorger och hundra bedrövelser, det är inte många som ser honom som annat än window dressing.

Vi gör detta tillsammans och vill bli bemött som par. Inte som Tina plus make.

Annonser

Postat i:Kärleken

No Responses Yet

  1. Isop skriver:

    För oss har det inte varit så under behandlingarna. Dvs vi känner båda att vi blivit bemötta som par. Det kan ju bero på att de även skar i min make och att det var rätt mkt jox med att hitta några få stackars spermier fr. gång till gång. Mkt fokus hamnade därmed på honom, läkare & bm lärde känna honom med. Tror dock att vi tillhör undantagen, nog vanligare att partnern hamnar lite vid sidan om…

  2. Nathalie Winberg skriver:

    Sitter just nu och diskuterar kvinnors rättigheter i asien. Alltså diskriminering på alla nivåer gör mig förbannad – nåt så fruktansvärt förbannad.

    Människor fattar inte, eller är det mig det är fel på? Min s.k. vän här tycker dom väljer sin situation själva, dom får väl skylla sig själva.

    Mm… lika lite som mannen väljer att inte kunna föda barn.

    Suck 😦

  3. Isidor skriver:

    Jag har upplevt att man ofta är välkommen, men att man förväntas agera åskådare, och kanske producent av för ändamålet nödvändiga kroppsvätskor. Man förväntas inte veta någonting, inte ens så mycket att man har rätt att ställa frågor. Om man ställer frågor blir man ofta bemött med en klapp på huvudet och en ton som säger ”Ja, se karlar…” och hur ska man då lära sig?

    Eller är det så att vi försätter oss själva i den sitsen för att det är bekvämt och diskriminering är en ruskigt bra ursäkt? Jag är själv lite osäker.

  4. Tinselflickan skriver:

    Jag tycker det är oförsvarbart att man som sjuksköterska/barnmorska inte ens tittar på mannen när man berättar om behandlingen. Vi har flera gånger varit med om (på Carlanderska, faktiskt, inte på SU) att sköterskan inte ens hälsat på min man när vi kommit dit.

    Jag tror inte att männen sätter sig själva i den situationen av bekvämlighet eller för att diskriminering är en bra ursäkt. Jag tror att kvinnor i vården (för det är ofta kvinnor som gör detta) ser män som mindre vetande och mindre intresserade. När de inte alls är det.

  5. Lillan skriver:

    På Carlanderska tycker jag att de har varit mycket duktigare på att behandla oss som ett par än vad de var i Örebro… Bara en sådan sak som att alla brev vi får från Carlanderska är adresserade till oss båda är en sak som maken verkligen uppskattar!
    /Lillan

  6. Anonymous skriver:

    Förstår att det känns trist. Vi har alltid blivit bemötta som par, bådas namn har blivit uppropade både hos läkaren vi går hos i Härnösand och i Falun. Kan nog tycka att det skulle vara lite respektlöst mot sambon om han skulle bli betraktad som ett bihang.

    kram gåtan

  7. Isidor skriver:

    Så sent som idag blev jag iofs välkomnad, tagen i hand och pratad med, men ingen har någonsin ropat upp mig, utom när jag förväntats prestera något själv. Idag förväntades jag vara något mindre vetande avseende terminologi, varför barnmorskan, på ett mycket sympatiskt sätt, tog på sig att informera mig, och förtydligade mycket av det hon sa, riktat till mig. Hon menade väl, och ansträngde sig för att göra mig delaktig. Det var fint gjort. Å andra sidan kanske man, efter två års behandlingar, kan förväntas veta vad ”vaginalt” betyder…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,668 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: