Tinselflickans arkiv

Mommie dearest

Nej, min mamma är inte lika hemsk som Joan Crawford och jag är heller inte adopterad.

Men livet med min mamma är ingen dans på rosor alltid.

Min mamma tror mig inte. Ibland undrar jag om hon tror något positivt om mig över huvudtaget. Sen får jag höra hur hon berömmer mig för sina väninnor i telefon. Jag tycker det är konstigt att hon aldrig kan säga något positivt om mig till mitt ansikte. Men det kan hon inte.

Men hon tror alltså inte på mig. Om jag påstår att något är på ett visst vis, så tror hon mig inte förrän någon annan bekräftar det jag sagt.

Hela barnlöshetsgrejen är en sån sak. Jag har berättat varför vi antagligen inte kommer att kunna få barn på egen hand och hon tror att det räcker med att jag slutar tänka på det. Oavsett vad jag säger är det det hon tror, egentligen.

Dessutom envisas hon med att rapportera precis när varenda människa hon känner (och ibland sådana som hon inte känner) får barn eller barnbarn. Ofta flera gånger om.

Jag förstår inte vad hon vill att jag ska göra med den informationen. Det här är människor som jag i bästa fall haft kontakt med för över femton år sedan – med tanke på vår egen situation skulle jag hellre slippa höra det.

Men vi har en sån relation att jag inte säger något till mamma.

För hon fixar inte att jag inte klarar av saker. När mitt förra förhållande tog slut och jag grät när jag var hemma hos henne för jag var så otroligt förtvivlad (det kom nämligen lite som en blixt från klar himmel) så sprang hon fram till mig med en förskrämd min och sa ”Gråt inte, gråt inte – jag köper en resa till dig!”

Jag kan inte visa mig svag för henne – det är som om hela hennes värld rasar samman. Så jag gör inte det.

Jag undrar ibland hur det var när jag var liten. Blev hon lika rädd då när jag grät? Eller vad hände egentligen?

De här dagarna med henne har varit bättre än vanligt. Hon är alltid uppvilad när hon kommer hem från Kenya-semestern och då mår hon bra. Hon har bara pratat om andras barn två gånger, vilket är rekordlite för henne. Speciellt med tanke på att jag vet att hon umgåtts med sin väninnas barnbarn nästan varje dag i två veckors tid. Kanske har de sagt något som fått henne på andra tankar – vad vet jag? Jag är tacksam, i alla fall.

Annonser

Postat i:Barnlöshet

No Responses Yet

  1. bondunge skriver:

    vet om int att mamma ärman på olika sät hela livet tills man själv blir liten igen
    jag är väl inta lltid bäst men jag önskar att du hade ne mer vuxen mor!!

  2. Tinselflickan skriver:

    Det önskar jag också, bondunge.

    Men så är det inte.

  3. Pia skriver:

    Det är knepigt med föräldrar ibland. De är som de är, inte som man skulle önska att de var. Man får liksom försöka ha ett förhållande med dem på en nivå som funkar utan alltför stor frustration 🙂

  4. Sanna skriver:

    Jag känner igen mig i mer än det där att inte bli trodd på, som jag tror du vet, men jag kände inte till det där att du inte blir trodd av din mammma.

    Min är precis likadan. Och det konstiga är att jag har ljugit för henne en enda gång i mitt liv. Och det vet hon inte om.

    Jag tror att det blir desto viktigare med riktiga vänner. Och de har du gott om.

    BAMSEKRAM

  5. Sanna skriver:

    Och jag är helt tjock i huvvet och kan knappt stava.

    Sorry.

  6. Tinselflickan skriver:

    Du behöver inte be om ursäkt för stavningen, Sanna! =)

    Det är knepigt med föräldrar. De är hur jobbiga som helst men man vill ju inte bli av med dem.

  7. Anna skriver:

    Jag tror att din mamma är väldigt rädd. Rädd att berätta för dig hur mycket hon älskar dig, istället berättar hon för alla andra.
    Hon klarar inte av att se dig lida eftersom det då gör ännu ondare i henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,668 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: