Tinselflickans arkiv

Adoption del II

Någon gång då och då är det någon som frågar ”Varför adopterar ni inte nu när ni inte kan få barn? Det finns ju så många föräldralösa barn i världen.”

Då blir jag sur.

Är det någon som någonsin ställt den frågan till ett par som kan få biologiska barn? Varför ska jag lätta ditt dåliga samvete?

Människans hela existens går faktiskt ut på att föröka sig. Darwin, och allt det där. Det är ytterst få arter som adopterar andras avkomma, som inte är nära släkt. Varför skulle vi vara så mycket annorlunda?*

Jag och min man kan antagligen inte få biologiska barn på det vanliga sättet. Men det finns ett annat sätt, och det vill vi testa. Vi har några chanser på oss, sen har vi bestämt oss för att utvärdera. Är det så fel?

* Jag menar bara att det kanske inte är det allra första man tänker på. Inte att det är helt otänkbart.

Annonser

Postat i:Barnlöshet,

No Responses Yet

  1. Kattmamman (a.k.a. Bridz) skriver:

    Självklart är det inte fel!

    Och den dagen ni börjar prata om att adoptera av någon annan anledning än att ni vill ha ett barn, den dagen tycker inte jag att ni ska adoptera.

    Adoption får aldrig vara välgörenhet! (och det vet ju ni om, så det var inte er jag predikeade för)

  2. Linda skriver:

    Jag tror nog att de flesta enbart menar väl och det finns ju faktiskt en hel del ungar som behöver en ny familj. Jag förstår att ni självklart vill och ska pröva IVF, kör på men samtidigt tycker jag det är väldigt fint att människan vill ta sig an sin släktes avkomma även om inte andra däggdjur gör det. Tror inte på adoption enbart för att man vill ha barn men ej heller för välgörenhet utan barnen behöver oss och vi behöver dom.

  3. bondunge skriver:

    nej detär inte fel at vilja kännaefter om den egna kroppen vill göra tjänst !

  4. Tinselflickan skriver:

    Folk som menar väl kan väl få göra det men det betyder inte att jag måste svara på deras idiotiska frågor eller försvara våra val.

    Precis som folk som menar väl när de berättar solskenshistorier om folk som gjort fem ivf:er, gett upp och adopterat för att sen få biologiska barn gör de mig bara ledsen.

    Just nu är jag trött på folk som menar väl. Det är så många som menar väl men inte tänker på vad de säger.

    Återigen, vem frågar folk som har lätt för att få biologiska barn om de inte ska adoptera?

    Den som inte har klart för sig vår inställning till adoption kan läsa det här.

  5. Anonymous skriver:

    Precis som när man tagit beslutet att adoptera så frågar folk, ska ni inte försöka att göra ”en sån där” provrörsbefruktning!? Ehhh…neeej verkar det så eller?
    Grrrrr….
    Vad är det som gör att andra känner en rätt till att lägga sig i vårat val!?

    *En annan sak ang. slappna av så får ni ett ”eget” barn..för ett tag sen så utspelade sig detta över telefon.
    Svärmor: Ni ska se sen när ni kommer hem med barnet då kommer ni att få ett till barn.
    Jag: Vad menar du?
    S: Ja, du ska se ni kommer få ett till…mellan er två.
    J: Nej det kommer inte hända, varför skulle det!?
    S: Jo men när ni kommer hem med barnet, barnen då kommer ni få ett barn ni två, när ni slappnar av & så!?
    J:Nej det kommer vi inte vi vill inte ha fler!! Vi kommmer inte att få några biologiska barn!
    S:Jo
    J:NEJ & sen avslutade jag samtalet..

    Blir man förbannad eller!? Ibland vill jag bara skrika rakt ut! man kanske skulle börja på boxning eller något liknande så man kan slå av sig alla idiotkomentarer.

    Millo

  6. Anonymous skriver:

    Jag har själv varit ofrivilligt barnlös så misstolka mig inte nu men: hur sjutton ska omgivningen veta att de säger saker utan att tänka sig för, hur ska de veta att de sårar mer än tröstar. Den som inte varit barnlös kan ju inte förstå hur det känns att höra alla välmeningar och hur ska de då kunna säga nåt.Visst ,de vet om situationen men de VET ju inte hur det känns för för dom e det ju självklart att deras råd e bäst (hmmm)
    Det som är hårt i våra öron är ju inte det i deras eftersom de inte är drabbade. Jag har själv kännt samma sak och det är nu först i efterhand som jag har funderat kring detta och faktiskt kunnat ”förstå” omgivningens klumpiga och sårande kommentarer. Det handlar om oerfarenhet ju.

  7. Anonymous skriver:

    Visst kan det vara så men vi har haft en väldigt öppen dialog hela tiden & pratat just om hur det kan kännas när man pratar med andra & få höra kommentarer av olika slag. Visst kan det vara av välmening som hon säger så men när vi pratat mycket om det tidigare så måste jag säga att jag blir både lite snopen & sårad :s

  8. Ingunn skriver:

    Jag tror att problemet i grunden bottnar i att barnfrågan för dom flesta människor är djupt personlig och att frågor om detta känns som en kränkning oberoende av vilken fråga som ställs. Jag har bekanta som av olika anledningar inte vill ha barn och dom känner sig kränkta av att människor ifrågasätter deras val.

    Under min första graviditet blev jag många gånger förvånad över hur ytligt bekanta eller totalt främmande människor helt plötsligt tyckte att dom hade rätt att kliva över mina gränser; att servera hemska förlossningshistorier eller till och med klappa mig på magen ansågs vara helt i sin ordning, och jag sågs på som en riktigt surkärring om jag inte uppskattade deras ”välmenade” närmanden.

    Jag har svårt att begripa varför så många människor tycker att dom har rätt att lägga sig i och komma med mer eller mindre sårande uttalanden i en fråga som egentligen kräver finkänsla och respekt, det spelar ingen roll hur ”välmenande” det är.

    Detta verkar vara ett fenomen som drabbar alla barnlösa extra hårt, och det enda sättet att få slut på trakasserierna (som jag anser det vara!) är att vi alla hjälps åt att säga till på skarpen så fort vi får chansen.

    Mvh Ingunn

  9. Tinselflickan skriver:

    Ingunn, du säger så väl det jag menar.

    Jag förstår inte varför jag som barnlös plötsligt ska behöva försvara varför vi väljer att försöka göra ivf innan vi ger oss in i adoptionsvärlden.

    Jag förstår inte heller varför folk tycker de har rätt att fråga mig en sådan personlig fråga.

    Det är klart att folk som inte är drabbade av barnlöshet inte förstår hur känsligt det är. Men det är samtidigt ingen riktigt bra ursäkt.

    Jag önskar bara att jag hade mod nog att säga till, i stället för att ge mig på en lång och fruktlös förklaring.

    Och anledningen till att jag tycker det är så jobbigt är att jag känner mig ifrågasatt. Som om jag är en sämre människa som vill försöka få ett biologiskt barn.

  10. jempa skriver:

    Vet du, vi har ju bestämt oss för adoption (och har inte provat andra vägar) och jag får svara på frågan varför vi inte försöker på andra sätt först…

    Det verkar oenkligen som att så fort man ger sig in i vill-ha-barn-svängen så blir ens känsloliv allmän egendom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Besökare

  • 142,558 besökare

Om mig

Jag började blogga om barnlöshet och ivf i oktober 2004. Men ett antal försök och en skilsmässa senare har det hänt en del och nu är jag inne på min andra styvfamilj. Bloggen lever vidare men spretar åt olika håll. Vill du läsa mina skyddade inlägg mailar du mig några rader om dig själv och varför du anser att just du ska få läsa mina innersta hemligheter.

Kontakt

%d bloggare gillar detta: