Kände mig lite ynklig och ensam i går och ja jag har jobbiga drag när Kärleken är borta, ser alltid framför mig hur det finns någon kvinna i gruppen som han är borta med som försöker lägga vantarna på honom, drar nytta av att det är middag med vin och så mår jag dåligt och så skickar jag ett långt, kärleksfullt godnatt-sms och får tillbaks tre rader och så knyter sig magen fast jag inte har en anledning till det.
Men där jag förr hade ringt och varit anklagande och arg, ringt upp eller skickat arga sms, konstaterar jag bara kallt att jag får väl se vad som händer, vänder mig om och somnar.
Och i morse fick jag ett långt, fint, kärleksfullt godmorgon-sms som bara pyste över av kärlek.
Jag tror jag håller på att bli en mogen människa.
Och undrar lite över vad det är som gör att man (för jag är säker på att jag inte är ensam) blir så orolig och kontrollerande? Rädsla för att bli övergiven?
Minns hur det kunde vara med Exet, jag blev orolig så fort han skulle ut med kompisarna och jag inte hade en ”likvärdig” aktivitet. Eller om jag skulle passa Bonusen när Exet var ute, då blev jag på nåt sätt irriterad och tyckte jag ställde upp och inte fick nåt för det - jag känner slängar av det fortfarande, även om det inte är alls så farligt som förr.
Vad är det – separationsångest, osäkerhet, idioti?
Nån som vet?
Senaste kommentarer