Jag gjorde det. Köpte ett test och smög in på toan nyss.
Jag hade väl egentligen inte väntat mig annat än ett negativt resultat men mirakel kan ju alltid hända…
Inte den här gången dock.
Jag känner mig alltid så jäkla dum när jag gör något sånt här. Trodde nästan att apotekstanten skulle se det på mig, att jag testade fastän jag egentligen visste att det inte var någon idé. Att hon på något sätt skulle kunna känna på sig att jag inte var gravid och tycka synd om mig.
Och nu känner jag mig ännu dummare, som ens hade ett jota hopp om att det kanske, kanske skulle bli plus den här gången. Men det är nästan bättre att veta mot all förmodan, än att gå och hoppas och hoppas.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Jag har fortfarande inte ringt till SU för att berätta att försöket misslyckades. Vet inte riktigt vad jag ska säga.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Trots att jag borde vara en härdad, ärrad veteran vid det här laget, cynisk och lite halvt bitter, var jag nästan övertygad att det verkligen hade fungerat den här gången.
Kramperna i förra veckan fick mig att tro att något bra hade hänt. Vi hade ju dessutom fått två embryon tillbaka. Okej, jag testade negativt i fredags men jag hade ju testat för tidigt. Jag började inte blöda i fredags vilket jag borde ha gjort om man jämförde med övriga två ivf:er. Mensen kom inte igång som en störtflod som den brukar utan pytsade igång sig med små ministeg. Hela dagen i går trodde vi nästan att vi skulle få bli föräldrar i augusti nästa år. Jag skulle bli mamma!
Tji fick jag.
Och det känns ärligt talat för jävligt. Riktigt jävla eländigt.
Jag har gråtit fler tårar i dag än jag någonsin gjort tidigare. Och de rinner fortfarande.
Att kroppen kan jävlas så rejält är lite för mycket för mig att ta in. Gårdagen var hemsk. För jag sprang på toa varje timme för att kolla läget. Maken stod utanför och stampade och undrade hur det såg ut. Vi analyserade mina symtom tillsammans. Han sa med kärlek och glädje i rösten vilka söta barn vi skulle få.
Och sen kom blodet.
Blodet är på något vis det svåraste med ivf. När ens kropp gör revolt emot en. Och livet som man hade hoppats få skapa rinner ut mellan benen, ner i toaletten. Illrött. Bara skriker ut att vi har misslyckats. Igen.
Femte gången gillt? My ass. Nu är jag en ärrad, härdad veteran. Det kommer nog aldrig att fungera.
Men vi ger inte upp än. Jag ska sörja järnet i dag och gå till jobbet i morgon och arbeta. I februari åker vi på semester i tre veckor och först därefter tar vi tag i nästa försök. För jag orkar inte med fler misslyckanden på ett tag.
Arkiverat i:FET och IVF, Kärleken , IVF nr 3
Jag blöder på riktigt.
I ett fåfängt litet hopp om att det inte var sant tryckte jag i en crinone för säkerhets skull i morse. Plastbehållaren var helt röd när jag drog ut den.
Det verkar som om det är kört igen, mina vänner.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Det har börjat komma lite rosa. Mensvärken tilltar.
Helvetes jävla skit.
Måtte det sluta nu. Jag vill så gärna att det ska ha funkat den här gången. Men chansen är väl inte direkt stor.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Om mensen nu ska komma kan den väl för fasen göra det då, så jag slipper gå här och våndas!!!
Mensvärken kommer och går. Allt annat består.
Alltså, mitt liv är lite för spännande för mig just nu.
Någon som vill byta? Eller slå mig i huvudet så jag tuppar av åtminstone några timmar?
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Ingen mens än. Men knivskarp mensvärk.
Fan.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Inget blod än. Inte tillstymmelse till mens. Och jag kollar jäkligt noga, kan jag tala om för er.
Däremot har molvärken i höger sida tilltagit. Men ingen mensvärk än så länge. Vet inte om det är bra eller dåligt.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Jag blir så trött på mig själv. Nu har jag tusen symtom som skulle kunna betyda att jag är gravid. Samtidigt har det där molande värket i höger sida börjat – den som brukar vara en förvarning om att mensen är på g.
Jag har sovit så ohyggligt dåligt i natt. Dels har jag tänkt en del på gravid-/ ickegravidsituationen, men mest har jag tänkt på jobbet*.
När jag sover dåligt och är supertrött brukar jag må illa. Vilket jag gör nu. Och självklart börjar hjärnan dansa konstiga logiska kullerbyttedansar och har fått det till att jag är gravidillamående. När det i själva verket handlar om trötthetsillamående.
Jo, och så var det det där med tröttheten. Man brukar tydligen bli väldigt trött när man är gravid. Jag är superdupertrött, och har varit det de senaste dagarna. Men medan jag vet att det beror på att jag sovit dåligt tror min barnlöshetshjärna – den som tror att jag är gravid vareviga jäkla månad – att jag är gravidtrött.
När vi började försöka få barn hängde jag en del på familjelivs planerar barn-trådar och där kunde man lära sig att den som var gravid frös mycket. Den kunskapen har min barnlöshetshjärna tagit tillvara. Vilket är lite synd för jag är en frusen människa. Fryser jämt.
Summa summarum: Jag är jävligt gravid hela tiden.
Eller hur.
* Tro det eller ej men jag har ett annat liv också, utöver barnlöshet och ivf, även om det inte verkar så ibland…
—
PS. Nej, jag har inte börjat blöda än. Så barnlöshetshjärnan kan faktiskt ha rätt den här gången. Det gäller bara att klara den här dagen. Och kanske några till.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Jag är ledsen, jag har varken tid eller ork att svara alla era kommentarer men i morgon är det lördag och då kanske jag hinner…
I alla fall så har jag inte börjat blöda än. Så lite hopp finns det allt.
Det var någon som undrade om jag inte började blöda en dag försent förra gången. Det stämmer, men det var ett frysförsök, och de har varit lite olika för mig. Mina färska provrörsförsök – de två jag gjort – har avlöpt exakt likadant. Det vill säga, blödning exakt dag 14 efter äggplocket, som ju är den dag man har ägglossning.
Sen kanske min lutealfas har förlängts en dag, jag vet inte. Men jag tror inte det är så vanligt att den hoppar fram och tillbaka. Enligt vad jag har hört ska den vara konstant. Börjar jag blöda i morgon så vet vi att så inte är fallet.
Jag är i dag på ruvardag 12. Om man räknar återförandedagen, ET, som dag 0. På Carlanderska har man testdag på ruvardag 14 eller 15, har jag för mig. Vilket borde bli söndag eller måndag. På Sahlgrenska är det inte förrän ruvardag 18. Torsdag. Jag kommer inte att kunna hålla mig så länge som till torsdag, så mycket vet jag. Men har jag inte börjat blöda i morgon kommer jag nog att testa söndag morgon.
Tills dess – ja, håll gärna en tumme eller två. Hoppet har inte övergett mig helt även om jag faktiskt känner mig rätt likgiltig just nu. Vet att pulsen kommer öka markant om jag får en chans att testa igen…
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Okej. Jag kanske testade för tidigt.
Men jag är så himla van vid att mensen kommer på äp + 14 så jag kunde inte ens tänka mig att ett gravtest inte skulle visa rätt i dag. Jag blandade ihop äp + 14 med ET + 14.
På plussidan kan jag säga att jag inte har börjat blöda än. Inte tillstymmelse till mens.
Däremot mår jag illa som fan, men jag tror att det beror mer på att jag slängde i mig en halv falafel innan jag tryckte i mig en halv tårtbit än en eventuell graviditet.
Men jag kan säga så här. Kommer det inget blod innan kvällen kommer mina förhoppningar att öka rejält.
Och då kommer jag att bli skitförbannad om mensen kommer i morgon och har lurat mig på konfekten. Just nu känns det nämligen som om jag är på väg upp ur det svarta hålet. Jag kan åtminstone se ljuset.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Jag gjorde ett test i morse. För sinnesfridens skull. För att jag skulle kunna känna mig lugn.
Det blev negativt, som jag befarade.
Självklart finns det en liten, liten chans att jag har testat för tidigt. Jag har svårt att tro det. Jag tror att min mens kommer i dag. Som vanligt.
Min man tror att jag har fel. Som vanligt. Han är den obotlige optimisten, jag den obotlige pessimisten.
Det vore trevligt om han någon gång kunde få rätt.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Torsdagen är nästan avklarad. Inte ett jota mensvärk. Så jag börjar befara det värsta.
Men man ska inte ropa hej och så vidare. Morgondagen är dagen D. Eller M om man så vill. Blöder jag inte i morgon är det kanske inte kört.
De andra två gångerna jag gjort ivf har jag börjat blöda på äp + 14 dagar. Så eftersom i morgon är ruvardag 14 är jag lite – okej mycket - orolig.
Det är ju verkligen – trots mina kramper förra veckan – svårt att föreställa mig att vi verkligen skulle ha lyckats. Misslyckanden är det enda jag känner till. Jag har aldrig, aldrig sett ett plus/två streck på ett graviditetstest förutom på bilder hos andra människor. Jag hoppas verkligen att jag kommer att göra det någon gång men ju längre tiden lider desto mindre blir hoppet och kanske framför allt orket att hoppas.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Inte en menskänning, inte en kramp, inte ett skit.
Jag har läst alla era uppmuntrande kommentarer och försökt ta dem till mig men jag är ledsen – jag har svårt att uppbåda någon form av hopp just nu.
Jag ska ta mig igenom denna dag och morgondagen. Klarar jag mig förbi fredagen (äggplock + 14 dagar = beräknad mens) utan att börja blöda kan det tänkas att jag börjar hoppas igen.
Jag har blivit besviken så många gånger förr att det inte känns som en möjlighet att jag ska bli lycklig just den här gången. Kanske nästa.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Jag hade mensvärk i går men sedan i går eftermiddag ingenting. Inte ens minsta lilla krämpa.
Det gör mig förtvivlad. Om jag inte känner någonting kan det knappast hända någonting därinne. Så resonerar jag.
Så allt hopp som tändes med de där jobbiga kramperna är nu borta. Sjunker ner i ett svart hål.
Blä.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Jag har verkligen inget vettigt att komma med. Precis som jag skrev i förra inlägget så nojar jag järnet.
Nu verkar kramperna ha avtagit lite, i stället är det som vanlig mensvärk. Som kommer då och då.
Om jag inte minns helt fel brukar jag ha lite mensvärk en vecka innan mens, sen försvinner värken för att komma tillbaka precis när det är dags. Men det kan vara önsketänkande.
Just nu känns det som om den är på g när som helst. Fastän det är omöjligt.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Så fort jag hade skrivit om kramperna i går så släppte de lite.
Så nu nojar jag för att jag inte har dem. Annars, när de är som värst, nojar jag för att det är något som är allvarligt fel.
Det är mycket noja just nu.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Det är tydligen dags igen. Vilken smärta! Jisses.
Tyvärr kan jag inte svara på era kommentarer eftersom jag bloggar från mobilen. Men jag är glad för all pepp även om jag inte tänker räkna några kycklingar riktigt än…
Men så fånig är jag att jag inte vågar ta några värktabletter om ifall att – ja, ni vet. Är lite skrockfull dessutom. Så jag lider i tysthet. Mamma tror att min mens är på väg och att jag har panodil med mig. I själva verket knaprar jag folsyra och hoppas på det bästa.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
I natt har jag knappt sovit alls på grund av kramperna. Så här ont har jag nog inte haft förut, möjligtvis precis innan mensen varit på g.
Så jag borde väl någonstans tycka att det är ett bra tecken.
Det gör jag inte. Jag är livrädd. Tänk om något är fel? Det känns verkligen så. Har aldrig hört talas om någon med så mycket kramper som varit gravid. Bara vissa som haft ”stickningar” och andra subtila symtom.
Det här är allt annat än subtilt. Och om det nu är så att försöket misslyckats och jag ska få mens så borde jag ändå inte börja blöda förrän tidigast fredag.
Jag tror jag blir galen.
Ett glädjande besked fick jag i går i alla fall. Min goda vän S, som blivit gravid efter ett flertal missfall, fick en flicka. Hurra!
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Jag är hos min mamma några dagar och i bilen på vägen hit fick jag återigen rätt jobbiga kramper i magen.
Det kändes som om jag skulle få mens i princip vilken sekund som helst. Jag har fortfarande lite ont men det är inte så farligt.
Nu har i alla fall pessimisten i mig vaknat igen. För jag vet att jag vid tidigare ruvningar har fått mensvärk cirka en vecka före mensstart
Sen tror jag inte att det varit riktigt så här illa tidigare men jag är ju å andra sidan rätt bra på att dupera mig själv… Så min trosanalys har redan börjat.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 3
Senaste kommentarer