Testdag

I dag är det 18 dagar sedan vi fick tillbaks det lilla embryot som vi valde att kalla för Herborg.

Jag trodde ett tag att jag i dag skulle testa positivt.

Men jag har av förklarliga skäl inte ens packat upp ett gravtest. Jag har blött hela veckan fram till i dag, vilket är rätt underligt med tanke på att jag bara brukar blöda i två dagar vid mens, men jag antar att det är ivf:en som ställt till det för mig.

Nu får gravtesten ligga där i det nyligen rensade badrumsskåpet och vänta på frysförsöket i augusti. Om jag inte får tuppjuck mitt i sommaren och får för mig att jag är gravid. Vilket inte är helt osannolikt. Att jag skulle tro det, alltså – inte att jag verkligen skulle vara det.

Arkiverat i:Barnlöshet, FET och IVF , IVF nr 2

Telefonkö

Sitter i telefonkö till SU för att meddela resultat och planera in nästa frysförsök. Som jag antar sker efter sommaren.

Med mina långa cykler har jag räknat ut att vi inte kommer kunna göra ett FET förrän i slutet på augusti. Det är om tre hela månader.

Det kommer bli en låååååång sommar. Men jag ska försöka ha kul.

Uppdatering:
Efter att ha suttit i kö i en halvtimme och lyssnat på signaler som ingen svarar på, är det plötsligt tyst i luren. Måste jag ringa igen? AAAARRRRGH!!

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Dumma bäbisen…

Dumma bäbisen, säger min man.

Dumma bäbisen, som inte vill komma till oss.

Han blir frustrerad för han vill veta vad det är som inte stämmer.

Jag är lugn för jag vet att de inte vet. Och jag vet att vi har två eskimåer i frysen och två landstingsförsök till på oss.

Hur jävligt det än känns nu finns det hopp för oss framöver.

Nu får vi försöka satsa på en sommar med vin, god ekonomi (får tillbaks mååånga tusenlappar på skatten) och mycket ensamtid. För det blir vår sista som ser ut på det viset.

Eller som jag sa till maken:

Målet är Bäbis 2007. Vi har många chanser på oss att fixa till en bäbis född 2007.

Arkiverat i:FET och IVF, Kärleken , IVF nr 2

De första dropparna

har kommit.

Fanfanfan.

Men jag visste ju det. Det var därför jag la mig i badet – för att skynda på processen lite.

Nu ska jag slicka mina sår och deppa järnet.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Paralyserad

Jag bara väntar på att blödningen ska komma. Har varit på toa kanske fyra gånger och verkligen analyserat pappret på nära håll.

Inte en droppe blod. Inte heller någon crinone-rest som kan ge mig en vink om hur det ser ut längst upp därinne.

Jag är helt förlamad av denna väntan. Har egentligen massor som jag borde göra men jag kan inget annat än tänka på detta och vänta.

Nu ska jag i alla fall försöka att göra något annat. Ta på mig en ansiktsmask, tappa upp ett bad och försöka skingra tankarna med lite musik.

Sen går jag och handlar.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Svart måndag

Vid min första ivf, i november förra året, började jag blöda på eftermiddagen två veckor efter äggplocket. Exakt 14 dagar efter ägglossning.

I dag är det två veckor sedan jag plockades på ägg. Mina bröst ömmar inte längre, även om de fortfarande är svullna. Jag har ingen mensvärk men det hade jag inte i november heller.

Klarar jag den här dagen utan att få en blödning kommer mitt hopp att öka avsevärt. Men just nu känns det som om jag förbereder mig inför ett misslyckande.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Skrämselhicka

Progesteron-vaggisarna är ju vagitorier, de är gjorda av ett vaxliknande medel och smälter ganska snart efter att man har fört in dem i slidan. Vilket resulterar i kletiga trosor, trosskydd och en allmän känsla av olust. Oftast ordineras man tre stycken om dagen under ruvningen, vilket betyder att större delen av dagen* tvingas man gå omkring med detta obehag mellan benen. Om man inte har världens mest stillasittande jobb eller till och med ligger ner på arbetstid är de alltså inte särskilt kul.

Crinone, som jag har fått den här gången, är jämförelsevis fantastiskt. Dels för att jag bara tar det en gång, på natten när jag ändå ska ligga ner – men även för att det inte kletar till sig. Tvärtom, Crinone är en slags gel som blir solidifierad därinne. Och där kommer vi till den enda nackdelen med Crinone.

När som helst kan det ramla ut en gummiliknande crinone-rest. När jag går omkring, vid sex – ja, you name it. Det är inte alls farligt jämfört med proggisarna, men känns lite konstigt.

Häromdagen var en av mina crinone-rester lite rosa. Ni kan ju bara gissa hur hispig jag blev. Nästa rest var åter bländvit. Men på kvällen kom det en till rosa.

Sen dess – nada**.

Vad var det jag skrev? Varje toalettbesök är som ett äventyr?

Minst sagt. Och nu peppar jag mig själv innan jag sätter mig, så jag inte ska bli helt chockad om det är brunt i trosan.

* Och natten, fast då ligger man ju ner

** Jo, bitarna kommer, men de är vita.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Och så var det bara tre kvar…

Mina musketörsgrupper har haft varierande framgångar.

Av bloggmusketörerna har två testat plus, en är kvar och det är jag.

Av irismusketörerna har två testat negativt, en är kvar och det är jag.

Av violmusketörerna har en testat negativt, två är kvar – jag och Hoppfullan. Det finns en fjärde violbubblare som också har ett litet frö i magen och eftersom det fanns fyra musketörer kan hon räknas här också. Så egentligen är vi tre kvar.

Undrar vilken trend jag ska följa. Bloggmusketörernas eller irismusketörernas.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Lite förströelse

För att försöka skingra tankarna var maken och jag ute på en middag och bio-dejt i går.

Det var jätteroligt! Vi trivs verkligen bra i varandras sällskap.

Den senaste tiden har jag inte mått toppen och då har alla aktiviteter känts jobbiga. Men jag har längtat efter att se Mission Impossible 3 och brasseinspirerade grillstället Tranquilo är en favorit. Det och så makens förträffliga sällskap gjorde en mycket lyckad kväll.

I dag är jag på jobbet trots att jag tänkt sjukskriva mig. Jag ångrar mig inte ett dugg – jag har varit på Hammarkullekarnevalen, en orgie i färger, samba, glädje och exotisk mat. Lite kallt var det – men vilket sätt att skingra tankarna.

Snart har ännu en dag gått. Bara sex dagar kvar till test.

Arkiverat i:FET och IVF, Kärleken , IVF nr 2

Hopplös flicka

Svullnaden i buken är borta och jag kan åter se området nedanför min navel utan att suga in magen.

I takt med att magen försvunnit har även hoppet börjat sina. Jag har verkligen inga andra tänkbara symtom.

Mina bröst är som två sprängfyllda ballonger och jag kan inte sova på mage. Men så brukar det vara före mens. Då och då har jag mensvärk men det är heller inget ovanligt, förutom dunderkramperna jag hade i går morse.

Rent psykiskt känner jag mig helt slutkörd och borde antagligen inte jobba i helgen men jag känner att jag måste.

Så sådär jättehoppfull är jag väl inte, direkt.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Ett försök att ha roligt

I kväll har jag varit på firmafest och förutom det faktum att det fanns ett helt gäng glädjedödare på festen har jag haft väldigt roligt.

Jag har försökt slappna av och det har gått hyfsat bra. Jag har dansat och druckit vin – men i väldigt måttliga mängder. Tre glas mellan 19 och 01. Plus lite champagne som välkomstdrink. Betydligt mer än jag hade tänkt dricka men jag tror inte att det är så farligt.

Enda problemet med att vara nykter på firmafest är att det kan bli lite tråkigt, för alla andra envisas med att bli plakat. Men musiken var skitbra och det var längesedan jag dansade. Bara det räckte som glädjekälla.

Jag har knappt pratat ivf alls, bara med ett par kollegor lite kort.

All in all en mycket trevlig kväll.

Arkiverat i:Barnlöshet, FET och IVF , IVF nr 2

Och så en annan grej

I natt (långt innan jag drömde om ivf-läkaren) fick jag näsblod.

Jag vaknade av att jag kände att jag behövde nysa, sprang upp så jag inte skulle väcka maken och gick in i badrummet för att snyta mig. Hela pappret var rött och det till och med rann blod ett tag!

Jag fick lite, lite blod i näsan när jag började med Suprecur-sprejen men det försvann väldigt fort och var absolut inte i närheten av de här mängderna.

Eftersom jag aldrig blött näsblod tidigare kollade jag upp det på nätet. Och på en gravsajt hittade jag att det kunde – kanske – vara ett tecken på graviditet.

Åh, så jobbigt detta är. Det skulle vara så skönt att veta nu. Om det har gått vägen, om det kommer att gå vägen, om det inte kommer bli nåt.

Jag kan ju inte gå och tro att jag är gravid redan nu. För det har bara gått en vecka och alla tecken är fåniga. Först om en vecka kan jag börja leta tecken på riktigt. Om jag inte har börjat blöda innan dess. Och inte från näsan…

Jisses. Det kommer bli jobbigt, det här.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Analytiker

Knappt en vecka in i ruvningen och jag har redan analyserat mig knasig.

På plussidan så finns den här svullenheten som tydligen kan vara ett tecken på överstimulering vilket skulle kunna betyda att jag faktiskt blivit gravid. Och så är jag väldigt frusen även när andra tycker det är kallt. Vilket i och för sig inte är så ovanligt. Men ändå – halmstrå som halmstrå.

På minussidan finns den ständiga mensvärken. Den har jag haft sedan innan äggplocket, av och till. Och i morse vaknade jag och kände mig helt tom. Som om det inte fanns något hopp.

Men jag måste tillstå att det här med Crinone i stället för Progesteron-vagitorier är en skänk från ovan. Tidigare har det eviga kladdet och vetskapen att jag måste ta vaggisarna på jobbet prick klockan två varit en ständig påminnelse om vad som sker – eller inte sker – i min kropp.

Med Crinone blir jag bara påmind en gång om dagen. Och det händer att jag till och med glömmer ibland att jag har en liten norrbagge i magen. Som maken av någon konstig anledning vill kalla Styrbjörn.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Svullo

En vecka efter äggplocket och jag ser gravid ut.

Jag tror inte det ska vara så här. Jag är helt spänd i buktrakten och känner mig inte speciellt snygg. Måste gå med mina tjockebyxor jämt.

Jag måste ringa och fråga i morgon hur länge jag ska behöva se ut så här.

Linda/Gosan – du hade också problem? Fick du någon klarhet i vad det berodde på?

Och medan jag ändå håller på och skriver personliga meddelanden så har jag en till Kalaspuffan: Jag behöver tydligen lösenord för att komma in på din blogg nuförtiden – kan du inte maila mig (adress här till höger)?

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Påkommen

När jag var på apoteket häromdagen för att köpa tandkräm och diverse andra saker kom jag på att man på SU inte tillhandahåller några gravtest, utan man är tvungen att inhandla en egen.

Tanken slog mig när jag stod vid kassan och lite nervöst sa jag Oj, jag har glömt en sak och sprang bort för att hämta. Jag visste att jag ville ha ett digitalt test – inget är jobbigare än att stå och analysera om det verkligen inte är ett streck där det inget streck finns. I och med att jag var lite stressad ryckte jag bara till mig en låda men blev lite förvånad över att det var så dyrt.

När jag kom hem såg jag att jag köpt ett trepack. För över 200 spänn.

Nu vet jag i och för sig inte om digitala graviditetstest verkligen finns i enskilda paket, men jag antar att det är så. Gemene kvinna behöver väl antagligen bara testa en gång.

Men min man, som verkar ha anammat lite av min skrockfullhet på sistone, tyckte det var toppen.

Nu ska du se att det funkar – bara för att vi har tre tester kommer vi inte behöva de andra två. Då har vi lurat dom*!

Jag vet inte om han har rätt men nu har vi i alla fall så det räcker ett tag framöver.

Över huvudtaget tycker jag det är väldigt pinsamt att inhandla graviditetstester. Tidigare, innan jag gav upp och slutade testa helt, brukade jag sprida ut mina inköp.

Vi har nämligen ett apotek mycket nära där vi bor, och där inhandlade jag rätt många gravtest, till att börja med. Men efter några månader åkte jag hellre in till Nordstan eller Kungstorget i något obestämt ärende och slank in på apoteken där.

Min stora skräck var att apotekspersonalen skulle känna igen mig och mina återkommande inköp och tycka synd om mig. Och det fick absolut inte hända.

* Exakt vilka ”dom” är vet jag inte riktigt, men jag tror att det är samma personer som ser till att det alltid är ett ojämnt antal strumpor i torktumlaren.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Att leva farligt

De andra två gångerna jag ruvat* har jag varit värsta renlevnadsmänniskan. Jag har inte låtit en droppe alkohol passera mina läppar**, jag har dragit ner på onyttigheterna men jag har jobbat alldeles för mycket.

Jag minns en jättefin middag som jag var på i januari, där det bjöds på champagne – som jag avstod ifrån. Inget vin till maten heller, utan Ramlösa hela vägen. Jag hade trevligt, men hade gärna smuttat på lite champagne, åtminstone.

Nu blir det ändring på det hela.

I onsdags kväll var vi ute och åt middag men min svärfar och då drack jag ett glas vin till maten. I fredags hade maken handlat lite öl till sig själv och överraskade mig med att ha köpt en weissbier (enda ölet jag kan dricka) och två xider till mig.

Vi vet redan att om du inte dricker något så blir du inte gravid. Så den här gången gör vi tvärtom, tyckte han.

Alltså drack jag lite weissbier på fredagen och i går drack jag en sliskigt söt xider när jag tittade på schlagerfesten tillsammans med svägerskan och hennes söta son.

Under inga omständigheter tänker jag dricka mig berusad – men ett glas hit eller dit kan knappast spela någon roll. På onsdag ska jag på firmafest och företaget bjuder på två glas vin till maten. Jag kanske inte dricker båda, men ett kan jag i alla fall ta.

Och vad gäller jobbet så arbetar jag fem dagar den här veckan, 50 timmar inalles. Men jag lovar, jag ska ta det lugnt. Veckan därpå är jag dessutom helt ledig.

* Konstigt, det känns som om jag inte gjort annat. Att det säkert varit tre, fyra gånger åtminstone. Så är det bara två…

** Trots att jag vet att det inte spelar någon som helst roll för om embryot fäster eller ej. Och trots att jag vet att den inte får sin näring via mig förrän senare, om jag skulle bli gravid.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Finnarna regerar

Inte nog med att de vann Eurovision, finnarna håller sakta men säkert på att erövra min kropp och mitt ansikte.

Kvisslor, plitor och det som vi i Helsingborg kallade för ”innebrännor” ploppar fram överallt.

Jag slits mellan två världar – sjunde himlen för klämglada Tina och en helvetisk fasa för hur jag ser ut.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Uppåner

Gårdagen på jobbet var måttligt bättre än torsdagen, men jag är fortfarande inte riktigt nöjd med hur jag blir behandlad av chefen. Jag tror att han mår dåligt eller något, för han är så sur och irriterad och annars brukar han vara jättebra att ha att göra med.

Som tur är är det någon annan jag ska ha som chef på måndag.

Jag har räknat ut att det ser bra ut inför den här ruvningen. Första veckan, då jag ändå är rätt lugn, jobbar jag en del. Men de sista sju dagarna innan officiell testdag är jag ledig och tänker så förbli. Ringer de och frågar om jag vill jobba så kommer jag att säga att jag inte kan.

Jag är helt enkelt inte en tillgång på jobbet de sista dagarna på en ruvning – och jag vill heller inte vara där då. Bättre att sitta hemma och läsa eller spela datorspel och försöka förtränga alltihopa.

Maken ska tyvärr vara bortrest den helgen som jag ska testa. Han åker på fredagen och kommer hem på testdagen, söndag, på kvällen. Eftersom jag ska jobba på måndagen vill jag inte vänta tills dess för att testa utan vi har bestämt oss för att vi gör det på fredag morgon, innan han åker.

Det är trots allt 16 dagar efter ET och testresultatet borde vara tillförlitligt då. Carlanderska har testdatum 14 dagar efter ET. Rent krasst skulle jag kunna börja blöda innan dess men jag vill inte tänka negativt.

Så – bara 13 dagar kvar.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2

Musketörstjej

Jag ingår faktiskt i två omgångar ivf-musketörer. Som förhoppningsvis alla ska testa plus.

Musketörsbloggarna är jag, Linda och Bridz. Bridz har redan plussat (stort grattis, vännen!) och Linda har tydligen fått positivt utslag på ett ägglossningstest vilket skulle kunna betyda att hon faktiskt är gravid.

Sen är det Iris-musketörerna. Mina Iris-vänner Lalli och Moi plockades på ägg fem dagar före mig och har alltså ruvat i en vecka. Det går inte att säga om de är gravida eller inte men min förhoppning är att även vi tre ska plussa.

Åt helvete med statistiken.

Arkiverat i:FET och IVF , Iris, IVF nr 2

Skitdag

I går var en riktigt jävlig dag.

Trots att jag ringt till chefen och förvarnat om att jag inte var så rörlig och helst satt still hela dagen, så fick jag ge mig ut i verkligheten. Och gå till en bil som stod parkerad långt, långt bort från redaktionen. Hade jag vetat att det var så långt hade jag inte gett mig på att gå över huvudtaget.

Sen fick jag en oförtjänt utskällning för jag ville ha hjälp med att ta mig tillbaks från den här bilparkeringen. Plus att varje gång jag var uppe och gick när jag var på redaktionen fick den här chefen för sig att kalla på mig så att jag skulle behöva gå ännu längre.

När jag kom hem var jag gråtfärdig och hade skitont i magen. Gick och la mig med vetevärmaren och klev inte upp förrän det var dags att göra sig i ordning innan läggdags.

Precis när jag kommit innanför dörrarna såg jag ett sms från en knasig vän jag har, som testade positivt i måndags efter många års barnlöshet. Hon hade fått missfall…

I dag känns det inte särskilt kul att gå till jobbet. Som tur är jobbar jag korta dagar (9-17) så det är inte så många timmar som ska passera innan jag kan ta mig hem, men jag är inte speciellt intresserad av att bli utskickad på fler jobb där jag tvingas ranta omkring. Speciellt eftersom jag inte är så välvilligt inställd till den här chefen, som fram till i går var en av mina favoriter.

Till råga på allt kom jag på i morse att två av mina bästa vänner fyllde år i går och jag har glömt att ringa och gratta.

Usch.

Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2