”Jo hej, jag skulle vilja ha en gyminstruktör som visar mig maskinerna, kan ni fixa det? Fast jag behöver egentligen inte lära mig HUR maskinerna fungerar för jag har gymmat i sjuhundra år eller nja kanske inte riktigt men ganska mycket ändå – utan jag vill bara ha med någon som visar mig så jag känner mig lite säker på vilken maskin gör vad exakt därför att ja – jag är lite blyg och känner mig lite dum inför starka grabbsen på gymmet när jag står och tittar och funderar och kanske gör fel.
Och så skulle jag vilja få ett program som jag kan följa, ett som är enkelt till att börja med, och jättekort för när jag börjar gå på gym efter ett uppehåll blir jag så begeistrad att jag tar ut mig och har jag ett jobbigt program att följa blir jag helt ledbruten i en vecka och då orkar jag inte gå och träna igen förrän jag återhämtat mig och vid det laget har jag hunnit bli förkyld och då måste jag kurera mig och då dröjer det ytterligare någon vecka innan jag går dit igen och då blir det samma jäkla historia om igen och det är väl onödigt? Så jag vill som sagt ha ett enkelt och LAGOMT program som jag kan ta ut mig på i början och sen bygga på med fler maskiner sen när jag kommer upp i flås.”
Men nej, så här ärlig skulle jag nog aldrig kunna vara där. Men vet ni vad – i dag gick jag i alla fall dit. Och vis av erfarenhet ställde jag mig på stairmastern i en kvart bara. Men det var en jäkligt EFFEKTIVT kvart. En effektiv kvart är tusentals gånger bättre än ingenting. Så det så.
Nästa gång kör jag kortare på stairmastern som uppvärmning och så kör jag en halvtimme på skidmaskinen – som jag inte hittade idag förrän jag var halvvägs igenom min kvart. Jag hittade heller inte till omklädningsrummet så jag sprang runt som en yr höna till några av gympersonernas stora glädje. Så ja ni fattar jag tycker det är pinsamt med gym. Men jag gillar verkligen att träna på maskiner. Det är liksom min grej. Så det där samtalet… Ja. Skulle jag vilja våga ha.
Arkiverat i:Livet , gym, träning, viktblogg
Jag har ju glömt att skriva! Jag var skitduktig i tisdags eftermiddag och GICK OCH TRÄNADE.
Kan ni tänka er? Rita kors i era tak, köp en lott…
Och jag har bestämt mig för att jag inte ska ha ångest över att jag inte kommer hinna gå dit någon mer gång den här veckan – jag ska inte ens ha ångest över att jag inte har packat upp mina blöta kläder även fast jag borde (ha ångest över det alltså) – utan jag ska bara vara stolt över att jag faktiskt lyckades ta mig till gymmet och köra 35 minuter på den där maskinen som jag gillar.
Arkiverat i:Livet , gym, viktblogg
Jag är verkligen inte nöjd med min kropp just nu. Kommer inte in i mina vanliga plagg, de är inte ens lite för tajta utan jag kommer verkligen inte in i dem. Vilket gör att jag känner mig obekväm och ful, väljer hellre baggy plagg än figurnära.
Jag vet att det borde räcka med att jag rör på mig. Och jag har satt upp en plan: träna tisdagar och torsdagar på gymmet nära jobbet. Gå långpromenader till helgen. Det borde faktiskt räcka med det för jag vet att problemet är att jag bara sitter på mitt numera feta arsle hela tiden. Sätter mig i bilen som står parkerad utanför dörren, kör till min arbetsplats en halvtimme bort, ställer bilen på min p-plats och går tio meter till hissen (det finns inte ens en trappa annat än nödutgången). Sen går jag sista trappan upp. That’s it.
Visserligen brukar jag underhålla folk på jobbet med att springa genom korridoren när jag glömt något.
Men tillbaks till mitt lilla problem. Jag fuskar. Jag gör inte det jag tänkt mig. Det finns alltid något som borde göras på jobbet och det är väl lite det som är problemet. Jag har massor med saker att hinna med som gör att jag jobbar övertid (vilket jag inte får göra egentligen) och så sitter jag där och klockan är 16.30 och inte 15.30 och då kommer jag inte iväg. Det har hänt de senaste två veckorna. Vilket är idiotiskt för jag vet att jag måste.
För att trivas med mig själv.
Så nu är frågan: varför vill jag inte trivas med mig själv? Jag vill ju inte se ut så här – varför är det så svårt att göra något åt det?
Arkiverat i:Livet , gym, motion, självkänsla
Har bokat en timme med personlig tränare på gymmet i dag.
Jag måste få ordning på min träning och för det behöver jag hjälp.
För jag är lat! Latast till och med.
Jag gillar att träna på gym, i maskiner, och köra trekvart-en timme på skidmaskin, bara jag har bra musik i mina lurar. Men jag är lite lat samtidigt som jag ofta tar ut mig helt när jag väl är på plats vilket inte är så bra för då känns det jobbigt att gå dit nästa gång.
Så jag ska be om hjälp att få ett bra schema för att träna två gånger i veckan på gym, gå ner lite i vikt och få snyggare rumpa och snyggare mage – så kanske jag börjar springa på helgerna tillsammans med Kärleken. Kanske.
Arkiverat i:Livet , gym, löpning, träning
Senaste kommentarer