Det är riktigt skönt att komma tillbaks till Göteborg igen. Komma hem.
Av pur glädje satte jag mig i framsätet på taxin – jag lärde mig tidigt att i Stockholm är du tydligen knäpp om du gör det – och tjötade loss med chauffören. Jag kan berätta att taxibranschen i Göteborg känner av konjunkturen och de som ska till Avalon är bra folk medan böset åker från Palace och är oftast alldeles för fulla. Det var roligt. Änna.
I dag ställde jag mig i ren trots på vänster sida i rulltrappan på NK. Nog för att det inte var en enda människa till i trappan men hade det varit det hade de vant kryssat förbi i stället för att i bästa nazistil kräva att man ställer sig till höger. Och ja, jag vet att det blir mer effektivt då för alla dem som har bråttom men grejen är att de som springer i trappen ofta bara vill ge ett sken av att de har bråttom eller så har de vant sig vid att alla andra jämt har bråttom och inte insett att eftersom tågen går varannan minut ungefär så är det inte hela världen.
Jag har shoppat bort en del av min sorgsenhet efter i går och dessutom pratat med Kärleken som verkar tycka jag är lite larvig som bryr mig. Jag tycker du är finast, borde inte det räknas mest? undrade han och det hade han faktiskt rätt i kunde jag konstatera.
Arkiverat i:Livet , Göteborg, rulltrappa, taxi
Allt är rörigt. Hur jag än gör får jag inte rätsida på tankarna.
Men snart. Snart ska jag till älsklingsvännerna i Götet och då jäklar. Då ska det städas rent i röran!
Arkiverat i:Livet , Göteborg, vänner
I kväll åker jag och Kärleken till Göteborg för att tömma min lägenhet på möbler.
Sen är det bara två veckor kvar tills att den inte är min längre annat än på pappret.
Jag kommer inte ha någon tillflyktsort. Visserligen finns det vänner i Gbg men ni fattar. Ett ställe, en plats som är bara min.
Som tur är har Kärleken och jag det så bra ställt hemma att vi har utrymmen som bara är våra. Som känns som mina. Det är viktigt i styvfamiljsliv. Sånt visste jag från start. Annars hade jag inte flyttat in där så fort.
Arkiverat i:Livet , Göteborg, lägenhet
Och ja, jag vet att jag borde packa men det är bra mycket roligare att dricka te, titta ut över Andra Lång och fila på nya blogginlägg och spela Betapet.
I alla fall. Här kommer en lista på saker jag stör mig på.
1. Folk knör sig in på vagnen utan att vänta in dem som ska av. Det är grymt irriterande!
2. Folk vet inte hur man köar. Det uppstår kaos när till exempel kassan på HM har tre expediter. Ska man köa i en kö eller i tre? Folk vet inte och därför blir det lite som utanför en nattklubb på Stureplan. Totalt kaos och de med vassast armbågar, blondast hår och kortast kjol kommer fram först.
3. Det går inte att betala parkering med vanligt kreditkort utan man måste ha ett bensinkort från nån mack. Förra gången klarade jag mig genom att jag av misstag fått med mig Kärlekens bensinkort men den här gången har jag a) jagat växel på vartenda ställe jag varit på och b) antagligen fått böter för de hundratrettio kronorna jag växlade RÄCKTE INTE TILL för att stå parkerad i Göteborg över helgen. Skandal.
4. Spårvagnarna har företräde överallt. Det är faktiskt inte klokt att de mest tåliga fordonen av alla måste gå före allt annat. Även mjuka mjuka människor. Gräv ner dem i stället så vi slipper detta plingande elände!
Arkiverat i:Livet , Flytt, Göteborg, irriterande saker
Promenerade hem genom ett festyrande Göteborg i går. Från Gibraltargatan över Kapellplatsen, ner Viktoriagatan, sen Vasagatan och Haga innan jag kom fram till Långgatorna.
Just när jag gick promenaden bekymrade jag mig mest för värken under fötterna och risken att någon skulle hoppa på mig. Men nu så här i efterhand blir det tydligt att promenaden hem var väldigt mycket en Här är ditt göteborgsliv för mig. Med undantag för mitt första år i Lilla London då jag bodde på Hisingen (vilket många göteborgare vet att man borde förtränga).
Jag flyttade till Johanneberg sommaren 1997, var ihop med en kille som bodde där i knappt två år, det tog slut och efter ett halvår och några andra nerköp blev jag ihop med en bartender som bodde supernära. Mina vänner flyttade till Johanneberg, krokarna kring Gibraltargatan, och jag handlade på Konsum på Kapellplatsen.
Bartenderförhållandet tog slut, blev ihop med en kille som bodde i Linnéstan och började hänga där lite, det tog slut och jag blev ihop med Exet som bodde i Haga, vi flyttade ihop där och bodde i fem års tid i samma lägenhet. Sen tog det slut och jag gick vidare till Andra Långgatan.
Och i dag kör jag tillbaks till Stockholm.
Jaja. Letar man tillräckligt noga kan man hitta symbolik i allt. Till exempel har jag ätit rostat bröd utan pålägg till frukost i dag.
Det betyder säkert nåt spännande.
Arkiverat i:Livet , Flytt, Göteborg, sorg
Är på dåligt humör.
Det är lördag och jag borde packa ner saker i kartonger. Jag har inte ens tittat på en kartong. I stället sitter jag och surar. Småsurar för småsaker.
Jag tror jag är lite handlingsförlamad för nu ger jag upp det sista. Sitter i min lägenhet i Göteborg som jag hann bo i i mindre än två månader och nu packar jag ner den igen. Nya människor ska flytta in här. Och även om den fortfarande kommer vara min, så kommer jag inte att ha tillgång till den.
Så min sista räddningsplanka är snart no more. Och det gör mig sur. Det och en jäkla massa andra saker.
Sa jag såpopera? Ni skulle bara veta.
Arkiverat i:Livet , Flytt, Göteborg, småsur
Det finns ett par saker som förundrar mig med Stockholm.
Man äter inte samma mat här som i Göteborg. Visst är det konstigt?
För det första äter man inte sushi på samma sätt. Folk smetar på wasabin på sushibitarna i stället för att ha den i soyan. I bästa fall gör de båda och. Alltså har wasabi i soyan och smetar på den på sushibitarna. Det har jag aldrig sett en göteborgare göra.
Sen är det det här med utbudet i livsmedelsbutikerna som börjar göra mig lite smått förtvivlad.
För det första älskar jag mortadella. Inte den flådiga italienska sorten utan scans vanliga olivmortadella. Alla göteborgare vet nog vad det här är men stockholmarna har inte en aning. Vet ni varför? Jo, för den finns inte i Stockholm. Jag vet. Jag har letat. Till och med på de största livsmedelsbutikerna har jag letat mig förgäves i både delikatessdisken och den vanliga påläggsdisken. No luck. Vilket är trist för min favvomacka består nämligen av rostat bröd, kronärtskockspesto, olivmortadella och dijonsenap.
Sen råkar jag älska de där fyllda oliverna ni vet. De där som är fyllda med citron eller vitlök och så vidare. De finns. Men den absoluta favoriten, gröna oliver fyllda med ädelost – de finns ingenstans i Stockholm. Jag vet. Jag har letat. Samtidigt som jag letar efter olivmortadella letar jag också efter ädelostfyllda oliver.
Av det här kan man kanske dra slutsatsen att jag hyser en ohälsosam fäbless för oliver. Så är det inte.
Men det är jäkligt retfullt att inte kunna köpa det jag verkligen vill ha. För gissa om jag är sugen på olivmortadella och ädelostfyllda oliver?
Arkiverat i:Livet , Göteborg, Mat, Stockholm, utbud
Senaste kommentarer