Arkiverat i:Hemligt, Skilsmässa
2009/09/18 • 16:11 0
snart bonushelg!
Ja, om några timmar är han här.
Jag är nervös, spänd och stressad. Här är inte städat. Jag ska fixa mat.
Om jag är en bitch när min mamma väntas komma hit är det här hundra gånger värre.
Stackars min övriga familj…
Arkiverat i:Skilsmässa
2009/03/06 • 10:55 0
Moahahahahaha!!!!
Piri har skrivit det inlägg jag tänkte skriva i går, men inte hann.
Som tur är formulerar hon sig lite bättre än jag hade gjort.
För jag hade nog inte kunnat hålla mig från att skriva lite syrligare.
Arkiverat i:Skilsmässa
2008/12/11 • 19:37 1
Varannan vecka och fler fundringar
Även om barn flyttar mellan den ena föräldern ena veckan och den andra andra veckan är de ju fortfarande hos sina föräldrar. Visst, olika regler gäller på olika ställen men barnet är ju barn hela tiden. Ska förhålla sig till de olika föräldrarna. Det finns mängder med forskning som visar på att de INTE tar skada av att flytta mellan två olika platser varannan vecka så länge föräldrarna har ett någorlunda fungerande samarbete och så länge barnet vet att den andre föräldern mår bra.
Jag har ingen författare eller länk men när jag och mitt Ex gick i familjeterapi tillsammans med hans ex och hennes man för Bonusens del så berättade socionomen som höll i familjeterapin att vi inte behövde vara oroliga just därför. Vi hade funderingar på om han skulle bo längre hos någon av oss för att minska eventuellt trauma i och med hans ständiga flyttande men hennes resonemang handlade om att barn vill för det första att det ska vara så rättvist som möjligt och för det andra har de rätt till att vara lika mycket hos båda sina föräldrar. Visst är det uppslitande med att behöva flytta från en förälder till en annan och orättvist att barnet/n ska behöva ta smällen för att föräldrarna inte har kunnat hålla ihop men jag tror att barn i vissa kärnfamiljer kan vara med om mycket jobbigare saker. Dessutom är en separation de facto oftast ett kvitto på att förhållandet inte funkat och ett barn som har två lyckligt separerade föräldrar mår nog bättre än ett med sammanboende men olyckliga föräldrar.
En förälder som lever varannnanveckas liv ska försöka hålla isär två olika delar av sitt liv, flera aspekter av ens person. Exets relation med Bonusen blev konstig när han skulle vara hundra procent pappa varannan vecka. För om Bonusens mamma skulle vara hundra procent mamma när han var där blev killen bortskämd med uppmärksamhet och fick en underlig syn på vardag. För det fanns ingen sådan.
Det finns ingen kärnfamilj vad jag vet där föräldrarna inte då och då behöver barnpassning för att hitta på något på egen hand men skulle en ensamstående förälder behöva hitta på något med en eventuell ny kärlek eller sin sambo kan det ifrågasättas å det grövsta. Vi fick bannor av Exets ex när vi tvättade en av kvällarna som Bonusen var hos oss för han tyckte det var tråkigt. Hennes åsikt var att vi skulle lägga allt som var tråkigt till de veckor då han inte var hos oss så skulle hon göra likadant. Men det funkar ju inte i längden, vad får det barnet för perspektiv på ett normalt hemmaliv?
Och hur funkar det i kärnfamiljen? Jo, där får man som barn, även om man har tillgång till båda sina föräldrar i princip varje dag, ändå inse att föräldrar är personer som har ett liv utöver föräldraskapet. De jobbar över ibland, hittar på något med sina vänner ibland, ibland går mamma och pappa iväg för sig själva och hittar på något vuxet. Det är klart det här inte är något en separerad förälder gör varje vecka man har sitt barn hos sig men det händer då och då och jag ser inte varför det skulle vara ett problem.
Självklart är det ändå så att ett barn saknar valmöjlighet och att en eventuell styvförälder kan välja. Men så kan man se hela barnets uppväxt. Föräldrarna kan till exempel välja att flytta för att bo i ett helt annat land och upprota barnet från alla vännerna, skola, släkt och så vidare. Men de gör det för att de tror att det blir bra för sitt barn. Eller för att det är bra för dem själva karriärmässigt eller av någon annan anledning och att de tror att barnet klarar av det – eller att det rentav kan vara bra för barnet. Ändå kan barnet i det här fallet uppleva en eventuell flytt som ett extremt svek – kanske till och med långt upp i vuxen ålder. Men det är ju föräldrarna som bestämmer och man får hoppas att är de tillräckligt mogna för att uppfostra ett barn så är de tillräckligt mogna att fatta beslut som rör barnet samtidigt som barnet självt kan verka ta skada av ett sådant beslut.
Precis så tror jag man måste resonera kring separerade föräldrar. Visst har även den nya partnern ett ansvar gentemot barnet men jag utgår från att den jag älskar vill sina barns bästa. Man vill ju ha en ansvarsfull partner som är omtänksam mot alla i sin omgivning. Och jag tycker det är väldigt attraktivt med ansvarsfulla, mogna fäder.
Nu har jag inte lika lång erfarenhet av styvfamiljer som vissa andra men jag har i alla fall varit med om två egna och har dessutom bra insyn i några andra och jag kan säga rent generellt att de gånger styvfamiljerna inte fungerat handlar det alltid om att ursprungsföräldrarna inte kan samarbeta och/eller har haft en dålig separation. När det inte funkar mellan dem blir det knas för alla andra inblandade. Och det sker oavsett om det finns en ny partner i bilden eller ej. Mellan två tänkande, mogna individer som dels är överens om att separation är den enda vägen att gå och som dessutom har lagt tid på att göra separationen så bra som möjligt för barnen blir det inte så problematiskt.
Tyvärr är verkligheten inte alltid sådan men jag tror att den person som inte genomför en bra separation kanske inte är heller den som tänker efter två gånger innan han eller hon träffar en ny partner.
Arkiverat i:Livet, Skilsmässa , separation, styvföräldrar, varannan vecka
2008/01/23 • 12:57 0
Om att ta några steg framåt
Det har gått lite drygt fyra månader sedan vi separerade, Exet och jag. Det har varit en konstig resa. För även om det var tydligt och klart att vi skulle separera, var det svårt. Som fan.
Det är det fortfarande, på ett sätt. Har man varit gifta i fem år och ihop i nästan sex så är det svårt att vänja sig av med varandra. Jag saknar honom. Saknar den vardagen vi hade ibland. Saknar skratten, skämten, det där att känna någon så väl så man knappt behöver säga något till varandra, man ser på blicken vad som är på g.
Vi har båda gått vidare på våra egna sätt. Jag har ett nytt liv framför mig som hägrar. Nytt jobb, ny stad, nya vänner, ny kärlek. Ändå finns misslyckandet där som ett svart moln över min ryggsäck. Min livsryggsäck. För jag trodde ju att vi skulle vara för alltid. Alltid älska varandra, bli gamla ihop. Och så blev det inte så.
Jag hoppas att vi på något sätt kan ta oss ut ur det här med glädjen till varandra i behåll. Att jag kan maila honom ibland och berätta hur mitt liv ter sig, att vi kan höras då och då och kanske till och med ta en fika. Intressera oss för varandra utan att det blir fel.
Fyra månader är inte mycket när man jämför med fem år. Jag tror den här skilsmässan kommer ta tid att bearbeta. Mer än fyra månader. Kanske flera år. Men jag är i alla fall medveten om det. Att det kan bli svårt. Sen får vi se hur det blir. Om vi om ett år kan ta en fika utan att såra varandra. Eller om vi har tappat kontakten helt.
Arkiverat i:Skilsmässa
2008/01/22 • 11:37 Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
Skyddad: Att knyta ihop säcken
Arkiverat i:Livet, Skilsmässa
2007/12/13 • 1:03 0
Lucia
I dag för sex år sedan blev jag och Exet ihop.
Jag hade faktiskt nästan glömt bort det om det inte vore för att Lillan lussade för mig och jag kom att tänka på Lucia.
I alla fall var det en rolig kväll. Exet och jag var inte riktigt vänner men skulle gå ut ihop ändå. Vi gillade varandra på ett sätt och hade väl ett behov av att umgås med andra. Det blev en hellyckad kväll. Vi drack vodka redbull och jag hånglade med en snusfylld mun. Gick hem till honom och fortsatte hångla.
Minns faktiskt den kvällen ganska väl, trots fylla. Trots att det var längesen.
Lite nostalgisk.
Undrar om han tänker på det alls? Vi hittade ju verkligen varandra den kvällen. Kommer nog alltid att minnas. Trots allt.
Arkiverat i:Skilsmässa
2007/11/27 • 17:04 0
Mejlväxling med Exet
Nej, jag kommer inte redogöra för exakt vad vi skrev till varandra.
Men jag konstaterade att jag faktiskt inte orkar träffa honom just nu. Av olika anledningar. Så han får mina kastruller och min skrivbordsstol.
Och så vill jag gärna att vi tar en paus från varandra. För att få lite distans. Så vi hörs av efter nyår någon gång och kanske då läget är lite annorlunda. Lite mindre infekterat. För jag vill trots allt inte tappa bort honom helt. Även om jag skrev det i affekt häromdagen.
Fast bonusen ska jag försöka träffa åtminstone en gång innan dess. Bio och hamburgare kan nog bli en bra kombination. Och det bästa är att jag behöver inte vara en föräldraperson längre utan kan satsa på att skämma bort honom med glass också. Och popcorn.
För Exet var allt ovanstående ok. Mailväxlingen kändes bra. Men trist att det ska behöva vara så här.
Arkiverat i:Skilsmässa
2007/11/25 • 18:01 Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
Skyddad: Liten förklaring
Arkiverat i:Skilsmässa
• 1:58 0
Flyttad till viss del
Gick ju skitbra det här. Två-tre timmar och allt var klart. Mina vänner är fan bäst. Sen har jag druckit vin sen kl 15. Det har faktiskt gått bra ändå. Nu behöver jag nämligen aldrig mer någonsin ha någon som helst kontakt med Exet. Det är helt otroligt, känns fantastiskt.
Det var dock otroligt vemodigt att ta farväl av min stackars bonus i dag. Det var så jag fällde en tår när jag gick därifrån. Grabben är ju nästan min. Ville bara hålla om honom och känna honom nära. Hur lätt är det med en tweenie? Inte så mycket. Men han gick med på kramar även om pussarna inte var så välkomna. Jag sa att det fick han stå ut med eftersom vi ses så lite. Tror det är bra för honom att känna sig så uppskattad. Hoppas att han fortsätter att göra det.
Arkiverat i:Skilsmässa
2007/11/23 • 11:41 0
Flytt del 1
I morgon flyttar jag och några goda vänner mina saker från Exets och min gamla lägenhet. Tre bord (!), sju stolar, en 120 cm-madrass, två och en halv bokhylla, några sittpuffar och så ett stort antal lådor och några pappkassar.
Bonusen kommer vara på plats men inte Exet. Det blir skönt att få till ett avslut med honom. Bonusen alltså. Just nu tror jag det är bra att Exet och jag inte umgås.
Arkiverat i:Skilsmässa
2007/11/22 • 14:13 Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
Skyddad: Smärta
Arkiverat i:Skilsmässa
2007/11/19 • 22:54 Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
Skyddad: Brudarna
Arkiverat i:Skilsmässa
• 12:09 0
Markeringar
Vi positionerar oss, exet och jag.
Han berättar för mycket för mig, och jag för honom. Sånt som vi egentligen inte har någon glädje av att veta. Sånt som kan göra ont.
Han läser här. Så det händer någon gång efter att jag skrivit ett inlägg att jag får ett sms eller ett mail. Där han antingen läst in sånt som inte finns i mitt inlägg, eller bara har åsikter över lag.
Jag har inte samma inblick i hans psyke. Jag vet inte vad han funderar på dagarna i ända. Jag vet bara det han berättar för mig. Ibland med sårad ton, ibland triumferande – och det är sällan det känns ärligt, äkta.
Jag är lite trött på att fläka ut mig till höger och vänster. Och eftersom ni är så många som ändå vet vem jag är kan jag inte vara helt ärlig här i bloggen. Så nu gör jag så här: Jag lösenordsskyddar den. Med start till helgen.
Samtidigt är ni många som blivit mina vänner genom åren. Nätvänner visserligen. Men vänner och människor som jag räknar till några av mina närmaste. Er vill jag verkligen inte tappa kontakten med.
Vill du fortsätta att läsa – maila mig, så får du ett lösenord.
Arkiverat i:Livet, Skilsmässa
2007/11/18 • 22:09 0
Lite tillförsikt
Nu börjar upploppet. Sista veckan innan flytten på lördag. Sista grejerna ska göras. Det känns spännande. Och lite ångestladdat. Inte kul att behöva flytta två gånger. Men så är livet. Allt kommer i lite för stora doser ibland.
Röjer på vinden i morgon. Det kommer ta tid och ork. Det finns mycket däruppe, mycket som jag glömt bort. Är jag säker på. Men men. När det är gjort är det gjort och då behövs det inte göras igen. Tack och lov.
Arkiverat i:Livet, Skilsmässa
2007/11/15 • 23:06 0
Farväl
Packade själv i gamla lägenheten i dag. Hur ostrukturerad som helst. Men fick lite gjort. Insåg hur lite grejer jag har. Vi slängde ju så himla mycket när vi flyttade ihop. Den här skilsmässan kommer bli dyr. Inser jag nu.
Njöt i fulla drag av att få vara själv hemma. Satte på musik – högt som fan – och dansade runt. Grät en skvätt. Badade badkar när jag var färdig. Hur skönt som helst! Nu har jag sagt farväl till min gamla lägenhet. Med glädje och med sorg.
Nu går livet vidare. Till nästa fas.
Arkiverat i:Livet, Skilsmässa
• 10:04 0
Energilös
Känner mig allmänt låg. Jag tror jag har tappat sugen lite. Flytten känns bara jobbig. När den borde kännas kul.
Jobbet känns bara tråkigt. Fastän jag tycker det är roligt egentligen.
Kontakten med exet funkar sådär. Han känner sig förorättad tror jag. Över att jag sätter mig själv först. Jag har länge satt honom och hans först. Nu har jag inte tålamod till det. Och det är klart att det inte är kul.
Samtidigt som jag tycker det är tråkigt att vår kommunikation funkar så dåligt. Vi vet inte hur mycket vi kan höra av oss till varandra och därför blir det inte mycket alls. Jag tror det är bra men samtidigt känns det tomt. Det var ju honom jag ringde minst en gång varje dag. Trots att vi sågs på kvällen. Skickade sms. Och så vidare.
Jag tror mitt dåliga humör beror på att jag saknar den där närheten. Att ha någon att ringa till så fort något kul har hänt. Att krama på någon när jag kommer hem. Att titta i någons ögon och se kärleken som lyser där – varje dag.
Men det kommer.
Arkiverat i:Skilsmässa
2007/11/13 • 22:49 0
Halvvägs
Har nu packat en del. Det blir mer och mer för varje gång jag går dit, känns det som. Men så är det.
Kändes konstigt med exet. Vi är så olika. Fast ändå likadana. Konstigt att stå i köket och fixa te till honom som jag aldrig varit därifrån. Samtidigt skönt när jag inser att det finns ett stort antal saker hos honom som jag inte saknar. Små egenheter som jag förträngt när vi var ihop men som blir så tydliga nu när vi inte är det.
Han har också börjat packa nu och insett hur jobbigt det är. Jag var ju helt knäckt efter förra gången. Hade hittat gamla kärleksbrev. Och han med. Vi var påhittiga där i början. Skickade små gulliga grejer till varandras jobb, ansträngde oss verkligen för att visa den andra hur viktig han eller hon var. Det gör ont att titta tillbaks på de grejerna, vår kärlek då, och inse att det faktiskt inte höll. Vilket vi absolut trodde. Båda två.
Arkiverat i:Skilsmässa
2007/11/12 • 21:07 0
Packhäst
I morgon ska jag packa ännu mer.
Och på torsdag. Sen hoppas jag det mesta är gjort.
Så kan jag surfa lugnt nästa vecka och pula med det sista lite och på lördag den veckan är det dags att flytta ut ur min gamla lägenhet helt.
På torsdag är jag själv i lägenheten och packar. Det ska bli skönt. Exet undrade varför jag ville vara själv där. För att det har varit mitt hem också. För att jag vill säga hejdå.
Jag älskade den där lägenheten. Den var så… jag. Jag valde färgerna, gardinerna, vi valde möblerna tillsammans. Det var vårt hem. Nu ska nån annan flytta in där. Jag behöver ta farväl av mitt förra hem för mig själv. För vi går inte vidare tillsammans. Vi går vidare var för sig. Då måste man ta farväl var för sig.
Arkiverat i:Skilsmässa
Senaste kommentarer