I går publicerade Aftonbladet en debattartikel där Jimmie Åkesson, SD:s partiledare, fick ösa ur sig en mängd idiotiska påståenden om muslimer och det islamska hotet mot Sverige. Jag vägrar länka, av princip.
Jag har två tankar om publiceringen och är ärligt talat kluven.
För det första skäms jag. Min mamma är muslim. Hur kul är det på en skala att Sveriges största tryckta tidning tar in en debattartikel där man påstår att hennes religionsfränder är våldtäktsmän och gud vet vad? Att publicera sånt dravel tycker jag är idiotiskt.
För det andra tycker jag det är bra att Sverigedemokraterna får kliva fram i ljuset som det främlingsfientliga parti de är. Tidigare har medierna inte riktigt vetat hur de ska granska detta parti, som vinner röster förmodligen just för att ingen granskar dem. Av rädsla för att ge rasismen validitet har man oftast valt att sopa problemen under mattan. Med undantag för SR:s program Kaliber som hade wallraffande reportrar i SD:s ledning och tidningen Expo som inte viker undan för rasismen.
Men i dag, dagen efter Aftonbladets publicering, är medierna fyllda med artiklar som synar Jimmie Åkessons påståenden i sömmarna. Till och med Aftonbladet har publicerat en sådan. Där Jimmie Åkesson själv medger att han inte har koll. Alls.
Tyvärr hade jag haft ett större förtroende för Bladet om de publicerat sin kritiska artikel samma dag som debattartikeln. Då hade de kunnat påstå sig göra en god gärning någorlunda med hedern i behåll. Nu hoppar de bara på samma tåg som alla andra. Och verkar inte ha tänkt efter före en enda gång.
Arkiverat i:Övrigt , Aftonbladet, Jimmie Åkesson, medier, muslimer, Sverigedemokraterna
Senaste kommentarer