gymprinsessa

I går hade vi konferens på jobbet vilket innebar att jag började jobba först 9.30. Två och en halv timmars sovmorgon är en helt oanad lyx. Och jag hade varit helt i min rätt att sova ut men jag har börjat ett nytt liv inser jag.

För jag pushade på Kärleken så att vi skulle gå till gymmet ihop. Så jag gick upp klockan 6 (det är ändå en sovmorgon på trekvart typ) och vi var där kl 07.

Lite ovant – men jag är väldigt stolt över mig själv.

Körde lite styrka och avslutade med 20 hårda minuter på skid/trappmaskin.

Kände att det var lite bråttom att duscha och slet av mig träningskläderna. Upptäckte att jag glömt duschtvål men tänkte att det ju gick lika bra med schampo. Men vänta – det saknades nåt annat… Handduk…

Tog raskt på mig träningskläderna igen och sprang ut till receptionen med plånboken i högsta hugg. Ville köpa en handduk men fick en att låna i stället. Jättebra. Problemet var att när jag vecklade ut den var den – ja, minimal är ett bra ord. Typ frimärksstor.

Men frånsett det gick gymäventyret riktigt bra och jag kände mig fräsch och pigg på konferensen.

Arkiverat i:Livet , träning, viktblogg

Skyddad: SMS

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Arkiverat i:Hemligt

Puh-lease!!

Och tror ni inte att samma sak hände i dag igen?

Fast inte vid matbordet den här gången (thank you god) utan i stället i morse när bara jag och två andra satt kring min arbetsplats.

Jag stirrade intensivt ner i några papper och hoppades på att jorden skulle svälja mig hel.

Det gjorde den inte.

Kan man ta något för att slippa såna här problem, please? Jag är ibland lite gasig i magen men har alltid lyckats kontrollera mig. Nu verkar det släppa av någon anledning.

Arkiverat i:Livet , prutt

Skämskudde fram!

I dag på lunchen var det någon som ställde en rolig fråga och jag skrattade men precis – preciiiiis – innan jag gjorde det pruttade jag.

Så det hördes för typ alla kring bordet.

Jag vill aldrig, aldrig mer se någon av mina lunchkamrater i ansiktet.

Aldrig.

Arkiverat i:Livet , prutt

Visum schmisum

Har kollat in visumansökningen på ambassadens hemsida.

Jag har lite av ett… hm. Problem.

Man måste ge uppgift till närmsta anhörig. Eller ja. Om man är gift, till sin make/maka. Och om man är ogift är det faderns namn som ska anges.

Jaha. Och vi som är skilda och har bortgångna pappor då? Hur gör vi? Vare sig jag eller Kärleken (som dessutom saknar en mamma, han får klara sig med en styvmorsa) kan fylla i det där formuläret rätt. Får vi plötsligt inte åka till Kenya?

Arkiverat i:Resor , Kenya, visum

08 i mitt hjärta

Tinsel: Just det, jag kom på att vi måste skaffa visum innan vi åker till Kenya!

Kärleken: Ja… ?

Tinsel (funderar på hur lång tid det tog förra gången): Men det är inte superbråttom, det tar typ några dagar att skicka iväg passen och sen få hem dem.

Kärleken: Men är det inte bara att gå till en ambassad?

Tinsel (funderar ett tag till innan poletten trillar ner): Just det! Vi BOR ju i Stockholm!!!

Arkiverat i:Livet

Och hur tänkte ni nu?

I går publicerade Aftonbladet en debattartikel där Jimmie Åkesson, SD:s partiledare, fick ösa ur sig en mängd idiotiska påståenden om muslimer och det islamska hotet mot Sverige. Jag vägrar länka, av princip.

Jag har två tankar om publiceringen och är ärligt talat kluven.

För det första skäms jag. Min mamma är muslim. Hur kul är det på en skala att Sveriges största tryckta tidning tar in en debattartikel där man påstår att hennes religionsfränder är våldtäktsmän och gud vet vad? Att publicera sånt dravel tycker jag är idiotiskt.

För det andra tycker jag det är bra att Sverigedemokraterna får kliva fram i ljuset som det främlingsfientliga parti de är. Tidigare har medierna inte riktigt vetat hur de ska granska detta parti, som vinner röster förmodligen just för att ingen granskar dem. Av rädsla för att ge rasismen validitet har man oftast valt att sopa problemen under mattan. Med undantag för SR:s program Kaliber som hade wallraffande reportrar i SD:s ledning och tidningen Expo som inte viker undan för rasismen.

Men i dag, dagen efter Aftonbladets publicering, är medierna fyllda med artiklar som synar Jimmie Åkessons påståenden i sömmarna. Till och med Aftonbladet har publicerat en sådan. Där Jimmie Åkesson själv medger att han inte har koll. Alls.

Tyvärr hade jag haft ett större förtroende för Bladet om de publicerat sin kritiska artikel samma dag som debattartikeln. Då hade de kunnat påstå sig göra en god gärning någorlunda med hedern i behåll. Nu hoppar de bara på samma tåg som alla andra. Och verkar inte ha tänkt efter före en enda gång.

Arkiverat i:Övrigt , Aftonbladet, Jimmie Åkesson, medier, muslimer, Sverigedemokraterna

Skyddad: Blast from the past

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Arkiverat i:Hemligt

”Välmående”

Jag har nu knäckt koden.

Alltså vad folk säger när de inte träffat mig på evigheter och reagerar på att jag gått upp 15 kilo sen sist.

”Du ser ut att må bra!”

Eller:

”Du ser välmående ut”

Konstigt. Välmående och överviktig är liksom inte samma saker.

Men det gör inte så mycket. I morse när jag klev ut ur duschen sa Kärleken att jag såg smal ut.

Och ja, jag har faktiskt gått ner ett par kilo.

Även om de inte syns för någon som man inte träffat på elva år.

Arkiverat i:Livet , viktblogg

Favourite

Bäst just nu.

Arkiverat i:Musik , Pete Yorn, Relator, Scarlett Johansson

Skyddad: Oh lord

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Arkiverat i:Hemligt

Vänskaper och flytt

Kan ni tänka er – jag tackade nej till en tjejmiddag i lördags för att se på ödesmatchen Danmark-Sverige. Gissa om jag grämer mig nu?!

Men apropå det här…

Jag älskar mina stockholmsvänner och trivs bra med dem, barnalstrande eller inte… Är tacksam över att få träffa dem och deras fina ungar.

Det är inte det.

Grejen handlar nog snarare mer om min livssituation. På sätt och vis.

I Göteborg hade jag koll på nattklubbar, barer och krogar. Jag var lite – men ytterst lite – av ett namn där och kunde obesvärat gå in på ett och annat hak bara för att få lite atmosfär. Mina vänner var främst singelvänner där en spontan fika eller after work inte var helt ovanlig. Med min fd man gick jag ganska ofta på konserter – som han ville se oftast. Han hade grymt koll på den biten. Ofta var det han som var besviken på spelningen medan jag tyckte det var kul att känna stämningen.

Jag har skrivit det förr men jag kan skriva det igen. Jag har inte det livet här. Jag har dålig koll på konsertarrangörer och vilka småband jag skulle gilla för jag överlät ju det där till exmannen. Jag har aldrig varit på en afterwork i Stockholm ever. Någon gång har jag försökt fixa till det med några på jobbet men det har gått sådär. Det är svårt att vara chef och umgås med andra ibland, tycker jag.

Frågan är om jag någonsin kommer få det livet här. För mina vänner förändras allt, de blir föräldrar – även singelkompisarna i Göteborg håller på att stadga sig till höger och vänster, första bebisen har anlänt… Och kvar blir jag.

Det som tidigare föll sig så naturligt och obehindrat är plötsligt borta. Vilket innebär att jag blir avundsjuk på dem i min närhet som har det här sociala nätverket, både på jobb och bland vänner. 

Och det är ju sånt här som medföljer en så stor och omvälvande flytt och omställning i livet. Jag inser det nu. Men jag insåg det inte riktigt när jag flyttade. Korkat nog. Och nu måste jag boa in mig igen. I en helt ny stad, med ett helt nytt liv, en helt ny familj. Och helt andra förutsättningar än de flesta andra. Inga småbarn på horisonten…

Men jag har lagt en grogrund till andra saker. I kväll träffar jag goevännerna igen – vi har månatliga tisdagsträffar som jag och två sötnöss var med och startade – och om någon vecka ska jag börja en kvällskurs i fotografi. Så småningom vill jag börja odla fotografering som en riktig hobby.

Så vi får se. Just nu är jag nere. Snart kanske det vänder.

Förmodligen så fort PMS:en flyr sin kos…

Arkiverat i:Livet , Flytt, pms

Wållinder

Försöker se på brittiska Wallander på TV4.

Det går sådär.

Det är nämligen lite konstigt att se britter spela svenskar. Mest skumt var det att se en polis i svensk polisuniform som pratade engelska. Och så sättet de uttalar alla namnen…

Nej, jag kan nog inte se på det här.

Arkiverat i:TV/Film

Sjuklig

Jag har varit förkyld i en och en halv vecka.

Det är faktiskt något slags rekord för mig. Men jag tror det beror på att när jag först blev sjuk gjorde jag inte som jag brukar – det vill säga låg i sängen en hel dag för att kurera mig. I stället gick jag och jobbade för det fanns helt enkelt ingen som kunde hoppa in för mig.

Och nu lider jag av min korkade ansvarsfullhet.

Har inte kunnat träna sen dess, även om jag hoppfullt haft med mig träningsväskan fyra av fem dagar den här veckan.

Jag måste få börja träna ordentligt. Jag ska nå matchvikt innan Kenyaresan, så enkelt är det.

Arkiverat i:Livet , viktblogg

ny undran

Varför är det så många som söker på Tina Nordström och skilsmässa som hittar hit?

Har hon skilt sig?

Jag har mig veterligen inte skrivit ett dugg om det.

Däremot hejade jag på henne i Let’s Dance. Men det är ju hundra år sen.

Arkiverat i:Livet , Skilsmässa, Tina Nordström

Skyddad: Surmulen

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Arkiverat i:Livet

Skyddad: Crap

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Arkiverat i:Hemligt

ny prövning

Hela veckan har det stått en skål med geishagodis i köket.

Jag har inte ätit en endaste bit.

Fast ärligt talat är jag ingen gottegris.

Hade det varit en skål med chips hade jag klämt den snabbt.

Arkiverat i:Livet , viktblogg

Klantarsel

Man kan påstå att jag är klantig.

Jag skulle faktiskt inte säga emot. Alls.

I alla fall inte just nu.

Lyckades för någon vecka sedan med konststycket att lämna min iPod touch med 32 gigs minne i samma påse där min – trodde jag – tomma vattenflaska fanns. iPoden kändes lite… ja, svettig? efteråt. Och den ville inte riktigt leva. Men efter att ha torkat gick den att använda så länge man inte fick för sig att man skulle koppla loss den från någon strömkälla. För då sa den ifrån. Genom att bli helt urladdad på typ noll sekunder.

Gissa vilken glädje när jag upptäckte att vi hade en gammal iPod touch som min kära sambo hade ratat när han fick sin första iPhone? Jag fick den till och med. Trots att det bara var 8 gigs minne i den kunde jag ha både träningslåtlistor, andra låtlistor och så några patiensspel på den (klarar inte pendeltåget annars).

Jag hann använda den i kanske en vecka. Innan jag gjorde om samma mästerliga drag. Det vill säga lämnade den i påsen tillsammans med min otomma vattenflaska.

Den har inte vaknat än. Fastän det gått två eller tre veckor.

Så nu gjorde jag slag i saken och beställde en iPod Nano. Den kommer i morgon.

Och den kommer INTE ha sällskap med några vattenflaskor, vare sig de är tomma eller otomma. Någonsin.

Men det är klart, jag vill ju allra helst ha en iPhone. Fast för att kunna använda den i jobbet (vilket är det jag behöver, kan ju inte springa omkring med två telefoner – eller kan jag det? Hm, nu fick jag faktiskt en tanke) ska den helst inte vara operatörslåst. Men då kostar det multum. Och det där med att ta sambons gamla (vars enda tryckknapp knappt fungerar) känns inte som en option.

Nåja. Mina träningar är härmed räddade. Och mina pendeltågsresor. Och så är jag 1800 kronor fattigare.

Men jag har lärt mig min läxa. Hoppas jag.

Arkiverat i:Livet , iphone, iPod nano, viktblogg

Heja heja

Heja heja nr 1: På lunchen i går köpte jag en köperätt som jag brukar äta till lunch.

Tidigare har jag alltid ätit hela portionen, som är ganska stor, men den här gången blev jag mätt efter 3/4.

Heja heja nr 2: På kvällen i går lagade jag en supergod pastarätt med kyckling, vitlök och örtsås. I såsen hade jag några skvättar vitt vin.

Vad vi drack till maten? Vatten.

Arkiverat i:Livet , viktblogg