Till helgen kommer min favvokille hit.
Grabben jag hjälpte till att uppfostra i sex års tid.
Den numera 14-åriga killen ska hälsa på mig och min Kärlek över helgen.
Det är stort. Riktigt stort.
Och jag är så förväntansfull!
Samt livrädd. Att jag inte ska räcka till. Jag har inte umgåtts med honom på tu man hand i så här lång tid sedan – ja, jag vet inte.
Men det ger sig nog. Han – trots sin inbygga blyg- och försiktighet – verkar också se fram emot besöket. Det ska bli roligt!
Arkiverat i:Livet, Skilsmässa , bonusbarn, styvfamilj
Ja, det är stort! Lycka till och ha det riktigt trevligt!
Shit, vad spännande! Förstår att du ser fram emot det! Hoppas allt går jättefint.
Det är ju supercoolt. Skönt att inte stänga alla dörrar för att du inte är gift med hans pappa längre – du har ju spelat en stor roll i hans liv.
Hoppas ni får jättekul!
Kram!
Psst! Min 14-årige bonus ska köra parkour i Björns trädgård på söndag om ni har lust att mötas upp. Min bonus är inte särskilt ball eller så, och har bara prövat på parkour på egen hand förrut.
Åh, vad roligt det hade varit. Men han måste hem på söndag och vi ska köra honom (tillträdet på min lägenhet är på måndag så vi ska fixa lite inför det). Synd!!!
mysigt!
och så fint att ni kan hålla kontakten. barn ska inte behöva förlora viktiga vuxna bara för att de vuxna inte kan leva ihop.
hoppas ni får det bra!
Lycka till
det går nog alla tiders och ni kommer ha det super
Ja det ska bli roligt! Och nu drar det faktiskt ihop sig!